Kategori: Mat

Odla mer baljväxter

I år har jag odlat mer baljväxter än tidigare och det har varit ett gynnsamt år för ärtor och bönor. Mer baljväxter innebär högre självförsörjningsgrad eftersom baljväxter hör till det vi fortfarande köper i affären. Olika sorter ger lång skördeperiod och det blir även mat till vintern i form av torkade spritbönor och gråärtor.

Baljväxter är fulla av nyttigheter, inte bara proteiner, utan också viktiga mineraler och resistent stärkelse som är bra för tarmfloran.

Baljväxterna innehåller också några ämnen som inte är så bra för matsmältningen. Men dessa förstörs vid upphettning. Därför ska man alltid koka ärtor, bönor och bondbönor. Enda undantaget är sockerärtor och helt unga spritärtor. Hos bönor finns inga undantag. Inte heller bondbönor ska ätas råa.

Samtidigt som baljväxterna är goda, mättande och näringsrika är plantorna också jordförbättrare när de odlas. Inte bara för att de samarbetar med kvävefixerande bakterier som berikar jorden på kväve även till nästkommande gröda, utan även för att baljväxterna stimulerar bildningen av mykorrhiza, långa tunna svamphyfer som kommer att finnas kvar i jorden och hjälpa nästkommande gröda med närings- och vattenförsörjningen i ett symbiotiskt samspel. Denna service får vi under en förutsättning: Att vi inte trasar sönder de osynligt tunna mykorrhiza hyferna med jordbearbetning, t ex vändning av jorden eller – ännu värre – fräsning… (gör inte det!).

Ärtor

Ärtor har odlats i vårt land sedan forntiden. De är anpassade för vårt klimat och kan därför sås tidigt på säsongen. De tål kall jord men det får aldrig fattas vatten.

Sockerärtor

Sockerärtor odlas för sina söta baljors skull. I år har jag odlat tre sorter som mognat efter varandra: Den snabba gula sockerärten Märta som är så lättplockad eftersom färgen avviker från bladverket, den fina ögonsockerärten Boaryd och Lokförare Bergfälts jätteärt som får jättelika baljor som ändå aldrig blir trådiga. Alla dessa är lokala gamla sorter som samlats in genom Fröuppropet där enskilda lämnat in fröer till ärtor som gått i arv i familjen.

Spritärt, Stensärt, Märgärt

Ärtor som odlas för de gröna fröernas skull kallas spritärtor och är det vi köper när vi köper frysta ärtor i affären. Men de hemodlade äldre sorterna är en helt annan smakupplevelse och mättar dessutom bättre!

Ny för i år hos mig är Stensärten Norrhult. Stensärten är en under 1800-talet förädlad variant på spritärten som ger högre plantor och större ärtor. Det specialla med Norrhult är att familjen som odlat den här ärtan är från Södra Vi här utanför Vimmerby och att jag fick fröerna personligen av guld-ärt-prisvinnaren Elsas dotter Wiola som råkade besöka min granne i våras. Jag tackar och bugar! Ärtorna är verkligen odlingsvärda, goda, friska och rikgivande.

 

 

Sedan flera år tillbaka odlar jag också Märgärten Adelöv. Även denna en gammal sort från Småland som odlas för de omogna fröernas skull. Adelöv har ännu större och väldigt söta ärtor. Baljorna är så välmatade att ärtorna riktigt trängs inne i skidan!

Gråärt, Blåärt

Ett praktiskt sätt att förvara ärtor till vintern är att låta dem mogna helt på plantan och sedan tröska fram de torra ärtorna. Det är så våra gula soppärtor framställs. För hemmaodlaren rekommenderar jag istället de högvuxna sorterna som ger stor skörd på liten yta.

Sedan några år tillbaka odlar jag Biskopens gråärt. En riktigt god gråärt med otroligt koncentrerad och matig konsistens. Gråärt är etremt dryg att göra exempelvis hummus av. Enkelt kokta i saltatat vatten räcker några matskedar på tallriken för att ge protein och härlig mättnadskänsla till vilken vegetarisk tallrik som helst.

Nytt för i år hos mig är den Gotländska Blåärten. Den är en fröjd för ögat med sina blålila baljor. Fröerna är något mindre än hos Biskopens och det återstår att se vad de smakar.

 

 

Den Gotländska blåärten mognar

Märta, den gula sockerärten, går också att använda som gråärt. Det har jag inte testat ännu men det är så den har använts historiskt. Fröerna är ganska små, får se hur de smakar.

De olika sätten som ärtor kan ätas på är förlåtande för den som inte hinner skörda allt i sitt optimala stadium. Självklart sparar vi alltid rikligt med baljor att torka på plantan för utsäde. Men om det råkat bli så att även spritärtorna hunnit mogna på busken, mer än vad som behövs som utsäde, så finns ju alltid möjligheten att koka fröerna och betrakta dem som gråärtor!

 

 

Uppifrån från vänster: Biskopens gråärt, Gotländsk blåärt, Ögonsockerärt Boaryd (obs det stod felaktigt Märta här förut, Fröerna från sockergråärten Märta ser mer ut ungefär som den Gotländska blåärten bara utan den blålila färgen)
Andra raden från vänster: Märgärten Adelöv i moget och omoget stadium
Tredje raden från vänster: Stensärten Norrhult från Södra Vi i moget och omoget stadium

Bönor

Bönorna (undantag bondbönor) härstammar allihop från Sydamerika och har en kort odlingshistoria i vårt land. De är känsligare för kyla och många sorter kräver en längre varm säsong än vad vi har på våra breddgrader. Men det finns också odlingsvärda sorter för oss här i Småland.

Brytbönor – höga och låga

I år odlade jag en supersnabb brytböna, ”Speedy”. Den var ingen delikatess precis men gav färdiga ”Haricot Verts” i växthuset redan innan de andra bönorna ens hade börjat blomma. Självklart var den fortfarande godare än allt som affären erbjuder i bönväg.

Vill man ha en snabb bönsort så får man gå till buskbönorna. De klättrande störönorna kan ge mycket högre skörd per kvadratmeter men kräver mer tid för att utveckla plantan innan den kan börja leverera. Kommer då frosten tidigt så kan man bli utan skörd. Det är en avvägning.

En viktig orsak till att jag ändå väljer störbönor är att det blir så vackert i trädgården med de rums-skapande klätterväxterna. En annan är att de är bekväma att plocka och inte riskerar att mögla en fuktig höst eftersom de hänger luftigt högt över marken.

En pålitlig sort är Blaue Hilde. Den är extremt rikgivande, god, och även ganska grova baljor kan ätas utan att bli trådiga.

Kentucky Wax är en odlingsvärd klättrande vaxböna och Neckarkönigin en dito grön brytböna.

Stjärnan bland mina brytbönor är dock Sigrids böna från Loftahammar. (Det är så roligt med alla dessa lokala anknytningar!). Sigrids böna är grön, kort och lite knölig. Den har lite lägre avkastning än övriga sorter men är den allra godaste!

 

Bild: Sigrids böna

Ju godare grönsaker desto enklare matlagning. Vi behöver inte göra oss till med komplicerade förfaranden i köket. Helt enkelt ångkoka Sigrids böna och servera med lite olja och örtsalt över!

Blomsterbönor, rosenbönor, purpurbönor

I Sverige odlas blomsterbönor, som namnet antyder, mest för blommornas skull. Det är synd för här finns potentiellt mycket mat att hämta. Baljorna, som blir stora, ska skördas unga. Vi skär dem i småbitar och kokar dem i mustiga höstgrytor. I England finns en helt annan tradition att odla dessa för mat och de kallas där för ”runnerbeans”.

I år har jag en ny bekantskap i trädgården. Det är en blomsterböna som jag fått av en barndomsväns mor som fått den av sin engelska svärmor när hon gifte sig på 50-talet. Den har vackra ljusrosa blommor och får bönor som blir stora och gröna men inte lika grova som de sorter jag tidigare odlat. Den ser lovande ut och jag ska nu försöka ta reda på vad sorten kan heta. Jag kan ju eventuellt vara ensam om att odla den här sorten i Sverige….

 

Runnerbean av okänd - men mycket lovande - sort!

Spritbönor

I mitt växthus klättrar borlottibönor som skapar en djungelliknande atmosfär. De är sena, de första små fruktämnena börjar nu synas och många blommor finns fortfarande kvar. Borlottibönorna kan ätas på tre sätt: 1) hela baljor, 2) spritade färska fröer, 3) spritade torkade fröer, allt kokt förstås. Jag äter inte baljorna, det har vi ju brytbönor för under sommaren. Men när fröerna har bildats i september kokar vi de spritade färska fröerna. Det är en riktig delikatess!! Det vi inte hinner äta under hösten får hänga kvar och torka på plantan. Sedan tröskas bönorna ut och förvaras som torra kokbönor.

 

Borlottibönorna skapar en djungelkänsla i växthuset och mognar under september månad

Jag har också lågväxande borlottibönor. Användningen är samma men de lågväxande är lite snabbare och klarar sig därför på friland.

Kronan på verket är en svensk spritböna. Den heter Mor Kristins böna. Mor Kristin levde i Kisa- trakten. Så även här har vi en sort anpassad till vårt klimat, vilket bland annat innebär att den är lite snabbare än den italienska borlottin. Mor Kristins böna är god, rikgivande och används på samma sätt som borlottibönorna. Nästa år kanske den ersätter borlottin helt hos oss här, när jag lyckats föröka upp tillräckligt av det utsäde som jag fått från Mor Kristins systers barnbarn!!

 

Mor Kristins spritböna är en halvhög och jättegod buskböna anpassad för vårt klimat

Utsäde

En praktisk egenskap är att ärtor och bönor är självbefruktare. Därför är det lätt att ta eget utsäde och på så vis har odlingsvärda sorter förts vidare från generation till generation utan att korsa sig.

Ett undantag här är bondbönan som jag inte pratat något om alls ovan. Bondbönan är ett måste för självförsörjaren. (Se tidigare blogginlägg) Den är en egen art och härstammar inte från Sydamerika som de andra bönorna. Den är heller ingen ärt men har den likheten att den tål kallt klimat och gärna sås tidigt. Bondbönan är till viss del korsbefruktare varför jag bara odlar en enda sort och även ser till att mina grannar odlar samma sort (förser dem med utsäde) för att slippa oönskade korsningar. Genom att selektera på önskade egenskaper kan jag efter bara några år få en stam som är anpassad till den här platsen.

De flesta av de sorter jag nämnt ovan går att få tag på genom att bli medlem i föreningen SESAM, föreningen för fröodling och beskydd av kulturväxter i Sverige.

Vilka är dina favoritsorter när det gäller baljväxter? Skriv gärna i kommentarsfältet eller i FB gruppen Odling som livsstil.

 

Toppar du dina bondbönsplantor?

Frågan kom lägligt. Vitlöksfrästa bondbönsplantstoppar har nämligen stått på menyn här hemma senaste veckan!

Det kan finnas olika skäl till att toppa bondbönsplantorna och just i år har jag toppat av alla dessa skäl!

Dels drabbas bondbönorna ofta av bladlöss just i topparna. Ett sätt att bli av med angreppen är att klippa topparna och kassera dem.

När vi toppar plantan påskyndas mognaden av bönorna. Det innebär att även utan angrepp kan det finnas en poäng att toppa vissa plantor för att få en snabbare mognad medan andra får behålla sina toppar. På så sätt förlängs den totala skördeperioden.

Vad som också händer med en toppad planta är att den blir lite kraftigare i växten. Därför toppar jag företrädesvis de lite tanigare – men friska – plantorna när det är vitlöksfrästa toppar som ska serveras!

Bondönor är en fantastiskt trevlig gröda som ger väldigt mycket mat, inte per kvadratmeter men, per arbetsinsats. Bönorna på bilden arbetar dessutom som ”markberedare” i ett område där vi håller på och bygger upp en liten skogsträdgård som ett sätt att utnyttja utrymmet mellan det som så småningom ska bli stora träd. Den marken har aldrig använts till odling på något medvetet sätt. Den har varit ett övergivet hörn av trädgården under en stor björk som nu är borta och därefter några år med svart plast för att ta död på kirskål. Ingen form av markberedning eller gödsling. Bara ner med fröerna i mitten av april och en vattning i slutet av maj (ja, det kom regn också). Sedan har bönorna stått och varit bortglömda ända till nu. De är mina finaste bondbönor i år.

Jag odlar bondbönor på andra ställen också och har sått dem vid olika tider för att få utspridd skörd. En bädd i intensiva grönsakslandet med god trädgårdsjord såddes med bondbönor i början av maj. Där blev hela plantorna fulla med bladlöss i samband med blomningen så att bönämnena förstördes och det nästan inte blir någon skörd alls. På ett annat ställe i den fyraåriga växtföljden blir det bönor men de har tendens att lägga sig ner. Förmodligen ”bortskämda” med för mycket vatten och näring. Så slutsatsen för i år är att bondbönor är en pionjärväxt, perfekt att odla när ny mark tas i anspråk.

Välj också bondbönor när du har en stor yta som behöver fyllas ut med något matigt utan att kräva en massa arbete. Bondbönorna konkurrerar bra med ogräs så rensning brukar inte vara något tema. Om man vill kan man kupa bönorna lite grann när de kommit några dm över jord. Då bildas kraftigare rotsystem och eventuellt ogräs störs. Men annars växer bondbönor tydligen bäst när det är bortglömda…

Bondbönor är basföda hos oss på sommaren. Överskottet torkas eller fryses efter förvällning. Bondbönspastej på torkade bönor är nästan lika gott som på färska och ger på så vis ett hemmaproducerat pålägg hela året. Här är receptet:

Bondbönspastej

Koka bondbönorna mjuka, häll av kokvattnet och spar det. Kör i matberedare tillsammans med olja, lite av kokspadet, vitlök, örtsalt och något surt, t ex surkål, syrad gurka, kimchi, syrad lök el dyl. Krydda efter egen fantasi t ex curry, gurkmeja och chili. Klart.

Tips: när det bara är lite kvar av bondbönspastejen kan den röras ut med vinäger och eller spad från mjölksyrade grönsaker och serveras som tillbehör till mat som en ”Guacamole”.

Pastejen och ”Guacamolen” går lika bra att göra på torkade bondbönor. Blötläggning sker i kallt vatten över natt eller minst 6 timmar. Koka upp bönorna i nytt vatten och gör som ovan.

Bondbönstoppar

Plocka de översta mjuka topparna, skölj och hacka. Använd gärna en järngryta med lock och fräs topparna i olja på relativt hög värme med riven/pressad vitlök och örtsalt. Sänk sedan värmen och låt stå och mjukna på eftervärme medan övrig mat tillagas.

Bärhäggmispel – Saskatoon

Det går att äta bären av vanlig häggmispel, den som odlas som prydnadshäckar, men bärhäggmispeln ger fler, större och godare bär. För ursprungsfolk i Kanada har bären länge varit en viktig del av kosten. Det allt med spridda namnet Saskatoon är egentligen namnet på ett distrikt i Kanada. Forskning bekräftar att bären är riktiga mirakelbär, proppfulla med mineraler, vitaminer och fytokemikalier. Busken är dessutom lättodlad. Den kan användas som lä-häck eftersom den tål vindutsatta lägen. Friväxande blir den 2-5 meter hög men den tål hård beskärning och kan hållas nere i lagom plockhöjd.

Bären är verkligen speciella. De har knappast någon insmickrande smak när man äter dem direkt från busken. Men i kombination med något surt eller beskt framträder den söta fylliga smaken. Här är tre av mina favoriter just nu:

  • Saskatoon som ett sött inslag i en grönkålssallad
  • Hälften saskatoon och hälften röda vinbär som en efterätt helt utan andra tillsatser
  • En hel tallrik saskatoonbär med lite fil eller yoghurt och brutet knäckebröd över

Det sist nämnda har varit min kvällsmat under senaste veckan när tiden varit knapp mellan trädgårdsarbete och kvällsdoppet. De här bären mättar verkligen och mina två buskar producerar massor med stora fina bär nu sedan jag både kortade ner och glesade ur buskarna rejält i höstas.

Buskens blad är förresten goda i te. Jag blandar blad från Bärhäggmispeln med äppelblad och mynta till ett härligt frukost-te.

Någonstans har jag läst att det behövs två sorter för pollineringen men det verkar inte stämma för jag har två plantor av samma sort (e-planta) och mycket god pollinering.

Här kan du läsa mer om alla nyttigheter som bären innehåller: https://saskatoonberryinstitute.org/saskatoons/

Dela gärna med dig av dina bästa tips för att använda bärhäggmispelbären!

Vad sår du just nu?

Frågan förvånade mig när den kom häromkvällen på sms. Hur kunde avsändaren veta att jag just satt och pillade med små fröer och såbrätten inne i köket i början av juli när allt äntligen skulle vara utplanterat och klart?

Det senaste jag sådde utomhus var faktiskt morötter. Jag brukar så en sen omgång morötter kring midsommar och de brukar bli allra bäst. Jag blir alltid lika förvånad att de faktiskt hinner växa ikapp under hösten.

Det jag höll på med när sms:et dök upp var att så huvudkål som vi kommer att äta under vårvintern. Sorter som kan övervintra ute.

Det här med vinterodling är inte så lätt som det låter. Oavsett hur mycket vi isolerar eller värmer upp så räcker inte vinterljuset från november till mars till för fotosyntesen och därmed växer ingenting. Därför sår jag nu. Mina kålplantor kommer att växa under sommaren och hösten och sedan stå skördefärdiga under snön.

Genom att dra upp småplantor i brätten kan jag nyttja utrymmet optimalt. Där den första potatisen redan är skördad växer nu sallatsplantor och därefter tar kålplantorna deras plats.

Förra året var första gången jag prövade detta med vinterkål. Det ska dock sägas att jag är flera veckor senare med plantuppdragningen för vinterkålen i år jämfört med förra året. Förhoppningsvis inte för sen.

Det som är viktigt att tänka på vid sådd den här årstiden är att välja sorter med kort utvecklingstid. Kålhuvudena ska hinna växa färdigt till slutet av oktober. Seriösa fröfirmor anger utvecklingstiden i antalet dagar. Ska kålen stå ute över vintern behöver sorten dessutom vara frosthärdig vilket fröfirman också ska kunna upplysa om. Här är vad jag just har sått:

  • Savojkålen Wirsing Marner Grüfewi för övervintring ute (blev jättebra förra året, köpte fröerna från Tyskland Dürrsamen, dags för svenska fröfirmor att ta in denna suveräna sort!)
  • Vitkålen Brunswick för övervintring ute (fröer från Impecta, blir första året jag provar sorten)
  • Rödkålen Red Express (har odlat den många gånger tidigare och retat mig på att huvudena hinner ruttna innan det är dags att göra julens rödkålssallader. Med denna sena sådd hoppas jag på fräscha rödkålshuvuden i december. Endast 63 dagars utvecklingstid)
  • Spetskålen Kalibos med endast 65 dagars utvecklingstid tänkte jag också vi kunde äta på senhösten.

Savojkålen Marner Grüfewi den 31 oktober i fjol, redo för övervintring.

Viktigt att tänka på inför övervintringen är att plantorna inte får stå i för blöt och kompakt jord. Upphöjda bäddar är idealiskt för övervintring av kål. Annars finns risk att kålen ruttnar när vädret växlar mellan plus- och minusgrader.

Sallat och rosé

Vad sådde jag mer den där kvällen? Jo sallat förstås. Sallat får aldrig saknas. Därför sår jag sallat varannan eller var tredje vecka i pluggbrätten eller mikrokuber från slutet av mars till mitten av juli. Det är så praktiskt att ha plantor till hands att trycka ner här och där när luckor uppstår i odlingarna.

Förutom vanlig plock-, huvud- och bindsallad sår jag vid den här årstiden även gärna rosésallat som botaniskt inte tillhör sallaterna utan är en cikoriaväxt, dvs släkt med endive. En favoritsort är Rossa di Treviso som är läckert vitrosa och står skördeklar länge. En annan sort jag kommer att pröva i år är Palla Rossa, båda från Runåbergs. Det verkar som att Rosésallat kan växa med mindre ljus än annan sallat. Förra året råkade många sallatshuvuden hamna i skuggan av högväxande kål. Medan vanlig sallat tynade bort stod rosésallaten snällt och växte i skuggan av kålplantorna. Det borde göra den till en bra höstgröda. Dessutom är rosésallat köldhärdig. Sist men inte minst bidrar den med en härlig smak och färgupplevelse..

Under några års tid har jag framgångsrikt övervintrat sallat under fiberdukar och bubbelplast i en drivbänk i växthuset. (I år blev det ingen skörd för människor tyvärr eftersom mössen åt upp allt.) Lämplig tidpunkt för sådd av sallat som ska övervintra på detta sätt är augusti. Sallaten ska inte vara färdigvuxen vid övervintringen utan den ska ligga i startgroparna och växa sig stor tidigt på våren.

Snart snart kan jag så ute igen. Jag har ytterligare en bädd med tidig potatis och när den är uppe direktsår jag asiatiska bladgrönsaker där så som Pac Choi, Tatsoi mfl. Efter löken sår jag daikonrättika, rädisa och majrova. Allt detta kan skördas långt in i november. Ja, jag har faktiskt skördad rättika vintertid också ett år då snön kom före tjälen och låg som ett skyddande täcke över.

Jag lovar, de rädisor som sås i mitten av juli är årets godaste. Inga angrepp av jordloppor, ingen besk smak från försommartorkan. Hösten är kålens tid och det går fortfarande att så snabba sorter!

…än så sova björk å ljung…

Fettisdagsbullar i december, julskyltning i oktober… Är den som sår sina tomater i december med massor av konstljus i en källare den mest hängivna odlaren? Vad är det i vår bråttomkultur som gör att allt ska påbörjas så tidigt?

Nej den där hetsen är inget för mig. Jag älskar december och januari då trädgården ligger i dvala och jag själv kan rikta min uppmärksamhet mer inåt, något som naturens stillhet verkligen inbjuder till. Tids nog kommer april, maj och juni då småplantorna inte får försummas en enda dag, då marken behöver beredas och ogräset hållas undan och då några veckors försening kan innebära ett stort tapp. Våren har sin tjusning med all sin intensitet. Men först en ordentlig vintervila.

Det vanligaste nybörjarmisstaget i odling, vet ni vad det är? Jo, det är att förgro för många plantor och för tidigt. Vad händer då? Jo om vi inte har ett perfekt ställe (vem har det?) blir plantorna långa, gängliga och bleka (normalt sett är det för varmt och för mörkt i våra bostäder för småplantor). Men även om du har en lagom sval källare eller garage som du proppat fullt med konstljus uppstår ett annat problem. En planta som står för länge i sin kruka tappar växtfart!

Med för många plantor blir det svårt att få plats om alla ska planteras om många gånger till större krukor. Risken är också att du själv är uttröttad redan innan den stora planteringssäsongen kommit igång. Tänk på att dina krafter ska räcka ända fram till skörden och att skörden kan pågå ända in i december om du planerar din odling väl.

Nästa gång du märker att du är på vippen att låta dig stressas av dina facebook-kompisar eller veckotidningarnas reportage om tidig sådd tänk på detta:

En planta som sluppit stå och stampa i en kruka onödigt länge etablerar sig snabbare när den väl kommer på plats i trädgården eller i växthuset. Plantan som sås i slutet av mars kommer i många fall växa om den som såddes i januari eftersom den senare sådda plantan får kortare tid i kruka, aldrig bromsats i sin tillväxt och snabbt får tillräckligt med solljus.

Åke Truedsson som håller en genbank på 800 tomatsorter som man kan få del av genom att gå med i hans tomatklubb , ja ni förstår, han vet en del om tomater. Han rekommenderar såtid 20/3-5/4 för tomater som sedan ska växa utomhus i kruka och 10/3-20/3 för tomater som ska växa i kallväxthus. Bara om tomaternas slutliga placering är ett uppvärmt växthus (hur försvarbart är det ur energisynpunkt?) finns det anledning att så dem 25/2-15/3, enligt Åke som bor i Skåne.

Vad jag förstår betyder det här att det är lugnt att ägna sig åt vintersporter och meditation, garderobsstädning och videokonferenser ett tag till. Sov du lilla videung!

Vintersådd

Det där med vinterodling är lite överreklamerat tycker jag. Jag uppskattar vintervilan under december och januari, att äta ur förråden och inte tänka på odling.

Nja… helt sant är det inte. Inomhus växer endiven, vår älsklingssallad. Plantorna odlades ute i somras, rötterna skördades och planterades i plastbackar som ställdes i jordkällaren. En back i taget flyttar in i köket. Efter två veckor i rumstemperatur under mörkläggningsduk kan vi skörda de eftertraktade endiverna!

Ute i landet står ju en del kvar sedan sommaren också; grönkål, purjolök, vintersallat och spenatskräppa. De växer inte eftersom det är mörkt och kallt, men de står där och låter sig skördas försiktigt lite i taget.

När februari börjar är min odlarvila slut. Då börjar inomhusodlingen av groddar och mikrogrönt på fönsterbänken. Det är så härligt att få den energikick som den färska supermaten ger och väcka till liv lusten att pilla med fröer och jord. Läs mer om mikroodling här.

Lådor för odling av mikrogrönt i köket och småblad i drivbänken laddade med jord.

Även ute går det bra att så, i drivbänk och i kallväxthus. Det finns många köldtåliga växter vars fröer tål att ligga i kall jord och vänta på rätt tillfälle att gro. Det blir starka plantor som är härdiga från start. En favorit jag har är Namenia, en tysk bladkål (Stielmus) som är snabb och köldtålig, släkt med asiatiska Mizuna men snabbare, godare och mer lättodlad, enligt mig. Ännu härdigare är salladssenapen. Jag brukar odla en sort som heter Southern Giant Curled Mustard (Runåbergs). Den gror vid +5 grader och den vuxna plantan tål många minusgrader. Spenat, ruccola och vinterportulak passar också bra att så tidigt i drivbänk och kallväxthus och vissa sallatssorter t ex Rouge d’Hiver och Ekbladssallat. För visst är det livskvalitet att kunna skörda egna gröna blad tidigt på våren! ….Så ja, är detta vinterodling så är jag nog för det i alla fall 🙂

Det en behöver tänka på vid tidig sådd är att jorden behöver vara ordentligt genomfuktad  på djupet redan på hösten.

Det går faktiskt att så på friland också. Där har jag sått morot, svartrot, persilja och  dill och lagt en fiberduk över. Det är ingen garanterad hundraprocentig uppkomst på den sådden, men med lite tur kan det bli tidiga och bra plantor som redan hunnit etablera sig när försommartorkan sätter in. Och i annat fall går det att kompletteringsså senare.

Den allra tidigaste salladen får en när salladsplantor, sådda i slutet av sommaren övervintras i växthus eller drivbänk. Jag lägger odlingsväv och bubbelplast över och plantorna står gröna inunder och bara väntar helt stilla på att vårsolen ska titta fram. Vill du ha sådan salld så får du skriva in uppdragning av småplantor i din såkalender kring 25 augusti.

Med lite tur blir det dill och persilja här. Några plantor vintersallat syns i förgrunden.

 

Matinspiration från Skördefesten

Här kommer receptgrunderna från Skördefesten:

Här har visst innehållslappen hamnat fel….. Rätt innehåll nedanför.

 

Som synes är det inga exakta recept utan här är det upp till kocken att testa sig fram, smaka av och vara kreativ efter vilka råvaror som finns att tillgå. Precis så som det behöver vara när det är trädgården som står för maten istället för mataffären!

Recept sallader

Här kommer recepten från Evas kursträff i maj:

(En del recept får invänta provsmakning till nästa vår, men några går att prova direkt. Är nässlorna förväxta går det ta toppen eller klippa ner dem och invänta nya spädare skott.)

Almfruktssallad

OBS! Almfrukter har bara en kort säsong i maj månad. Frukterna ska vara ljusgröna.

Blanda frukterna med hackade blad från löktrav (vanlig lök eller kajp går också bra).

Gör en dressing av olja, vinäger, ev. citron och salt/örtsalt.

Blanda allt!

Björksallad

Rårivna morötter

Musöronstora björkblad

Hackade solrosfrön eller hasselnötter

Lite citronsaft, ev. lite olja och lite salt

Med en fullkornssmörgås blir det en hel lunch.

Nässelpizza (4 pers)

1 sats pizzadeg

3 dl hackade nässlor

1 vitlöksklyfta (pressad)

1 dl gräddfil

Blanda nässlor och gräddfil till en tjock smet.

Krydda med vitlök, oregano och lite örtsalt.

Riven ost över.

Gratineras i ugn, 250 grader i ca 10 minuter.

Maskrospesto

1 – 1,5 dl maskrosblommor

8-10 gräslöksstrån

4 dadlar

1 msk riven färsk ingefära

Saften och skalet av en halv citron

1 liten vitlöksklyfta

Gör så här:

Pressa och riv skalet av den halva citronen. Häll i en salladsskål. Finhacka dadlarna och häll ner i citronsaften. Finhacka maskrosor och gräslök. Häll i den rivna ingefäran och en pressad vitlöksklyfta.

Mosa och rör ihop allt till en röra.

Gott som smörgåspålägg eller som tillbehör till kokt potatis.

Eller lägg upp salladsblad runt om på en liten tallrik. Klicka ut en msk av röran på varje sallatsblad.

Smaklig måltid!

Vårtecken

Nu har det flyttbara hönshuset lämnat växthuset och placerats ute i trädgården. För hönsen blev det ett ”nerbyt” både för att kylan kom tillbaka den här veckan och för att de nu inte längre kan röra sig helt fritt i trädgården utan är inhängnade med ett flyttbart staket. Det blev nödvändigt eftersom deras jordbearbetning på vissa känsliga ställen blev lite väl intensiv… Nu ägnar de sig istället åt mossrivning på ”anvisad plats”. Under hela sommaren kommer de flyttas runt i trädgården och alltid få färskt gräs och nya spännande buskar att gömma sig under.

För mig var det ett stort lyft att få ut hönsen ur växthuset. Sedan februari har plantuppdragning och höns fått samsas där inne. Plantorna skyddas av nät som till slut blir väldigt dammiga av all torr jord som hönsen dammar upp. Det var skönt att kunna ta bort näten, skaka ur dammet, komplettera sådden, och faktiskt också kunna skörda de första salladsbladen!

I höstas satte jag in några plantor av köldtålig sallat (Ekbladssallat och Rouge d’Hiver) i en odlingslåda täckt med dubbla dukar, bubbelplast och nät. De har stått och stampat hela vintern och många plantor har dukat under men knappt hälften överlevde och de frodas nu och ger skörd. Den 14 februari sådde jag diverse bladgrönsaker under duk och nät direkt i  marken längs ena väggen i växthuset. De som har tagit sig fint och redan ger liten skörd är Salladssenap (Sareptasenap), Ruccola och Namenia, allihopa trevliga, tacksamma och köldtåliga växter ur kålfamiljen. Som unga används de i sallat, när de växer till sig passar de utmärkt att wooka.

Längs andra väggen på växthuset har jag nu sått bondbönor, sockerärter, majrova, rädisor och morötter. Det är grönsaker som ju likaväl kan växa på friland. Men jag hoppas förstås på en tidigare skörd innan frilandsgrönsakerna tar vid.

En sak att tänka på så här inför vårbruket: Se till att du har ett fuktmagasin i marken innan du sår. Efter sådden kommer du främst att vattna ytan!

I växthus/odlingstunnlar är jorden alltid torr vid den här tiden och man kan behöva göra djupa fåror som man fyller med vatten  som långsamt får sjunka in. Kom tillbaka nästa dag och gör samma sak igen. I riktigt torr jord är det nästan som att man få ”gräva ner” vattnet. Sedan behöver ytan torka upp lite så att det går att kratta en såbädd.

Efter en normal sommar och en normal vinter brukar man inte behöva vattna inför sådd på friland, möjligtvis i själva såraden med en finpipig kanna så att fröet direkt får kontakt med fuktig jord. Men förra sommaren var inte normal och inte den här vintern heller. Alltså behöver du försäkra dig om ett fuktmagasin i jorden före sått även på friland i år. Gräv ett hål och kolla hur det står till med fukten 25-30 cm ner i dina odlingsbäddar.

LYCKA TILL med vårbruket, och ta det lugnt!

Hillevi

Vintersallader

Bild: Endive som odlas inomhus på vintern (från rötter som drivs upp ute på sommaren) ger en vacker och smakrik sallad med syrade morotsslantar blandade med olja, hyvlade råa morötter, små små bitar gulbeta, klippta ärtskott och vårens första violblommor.

Hur självförsörjande är du? Hur långt räcker det som finns i förråden?

Den här årstiden var förr svältens tid. Särskilt efter en torr sommar…

Även om vi nutida småländska självförsörjare inte på allvar behöver oroa oss för svält är det spännande att följa med i årstiderna och vad som kännetecknar dem. Lagren sinar. Röttera i jordkällaren har förlorat sin krispighet. Maten på tallriken börjar kännas välbekant.

Jag njuter av den här tiden också! Längtan är faktiskt en bristvara i vårt överflödssamhälle.

Längtan efter det nya färska spirande har redan gett sig uttryck i fönsterbänksodlingar. Snart står kaiplök, trädgårdssyra, nässlor, kirskål och mycket annat för det färska på tallriken. Men ytterligare en tid plockar vi ur förråden för att få till den dagliga salladen.

Ja, det går faktiskt att äta en god vitaminsprakande sallad på egenproducerade råvaror – året runt!

Glöm isbergssallad, tomat och gurka från affären. De har alldeles för stort ekologiskt fotavtryck och innehåller för lite smak och nyttigheter. För att inte tala om klimatavtrycket från affärens influgna babysallat och sockerärter från Östafrika och andra tokigheter som vi erbjuds i butik.

I det pågående arbetet med en receptsamling för vintersallader har jag kommit på ett enkelt knep som egentligen gör alla recept överflödiga. Så här:

Blanda:

  • någon rotsak ur jordkällaren, riven eller strimlad
  • någonting syrat (mjölksyrat/fermenterat) utrört i mycket olja
  • ett syrligt äpple (kan uteslutas)
  • någonting groddat eller spirat

Det här går att variera i det oändliga och blir alltid gott!!

Har du inte egna syrade grönsaker kan du köpa i affären. Du kommer att känna dig ännu mer motiverad att syra sommarens skörd av bönor, gurka, morot, kål osv när du vet hur värdefulla de är för att förgylla vinterns sallader!

Recept på vintersallader här (pdf)

Fältsallat som stått grön under snön ger en god sallad med groddar av bockhornsklöver, äpple, klippta ärtskott, syrade gula morötter och spirad ruccola.