Ympningskurs – del 2

På ympningkurserna i Kristdala och Lidhem 19/4 resp. 26/4 delade Björn Westeson med sig av allmän kunskap om träd. När man köper ett nytt träd är det bäst om den har grenar jämt runt hela stammen, som en spiralform uppåt, så inte alla grenar utgår från samma plats. Gropen man planterar i ska vara väl tilltagen och dränerad, tex genom singel i botten. Slå ner 1-3 stolpar kring trädet för att ge det stöd och använd gnagskydd. De spiralformade skydden riskerar att strypa trädet när det växer, bättre är nät som öppnar sig vartefter eller kycklingnät som fästs så de inte skaver på stammen. Tänk på att inte plantera träden för tätt utan planera för att de fullvuxna kronorna ska få plats bredvid varandra. Vattna ordentligt första åren.

Björn visade beskärning under kursen. Unga träd mår bäst av att beskäras under vintermånaderna medan uppvuxna träd (ca 5-6 år och äldre) bäst beskärs under sommar och höst. Beskär man ett äldre träd på vintern kommer de att svara med att sätta en stor mängd vattenskott för att kompensera förlusten av bladmassa. I princip är ett träds rotsystem lika stort som dess krona och den vill hålla den balansen. Om ett träd har beskurits hårt och satt mycket vattenskott ska de avlägsnas med en tredjedel i taget under en treårs-period för att undvika nya vattenskott.  Unga träd beskärs för att skapa en bra form och stimulera tillväxten.

De aktivaste rötterna finns längst ut i rotsystemet, därför är det i området nedanför kronans yttersta del, dropplinjen, man ska gödsla och lufta jorden.

Grenar kapas strax ovanför en utåtgående gren eller bladknopp. Det är viktigt att inte skada grenkragen, utan att för den skull lämna en för lång tapp. I början kommer det unga trädet ha en ganska spetsig form för att sedan bli mer flack när den börjar producera frukt som tynger ner grenarna. Det behövs inget vax eller balsam på dessa snittytor, de läker bäst i fred. Nya grenar bildas på ovansidan så en bra strategi är att beskära nerifrån på lite äldre träd med fokus på att skapa en ljus och luftig krona. Kapa inte grenar större än 10 cm i diameter. Björn tipsar även om att kartgallra för att få den största och friskaste frukten.

Spara gamla träd så länge de ger frukt, säger Björn. Det gör ingenting om de är ihåliga och murkna inuti. Själva livskraften i trädet sitter precis innanför barken, i kambiet. Sätt inte heller igen hålen med något, men det kan behöva göras ett litet hål för dränering nertill. Ta bort alla stamskott och beskär trädet för att stimulera tillväxt, men ta inte för hårt på en gång. Låt det ta flera år!

Björn visade och berättade även om fruktträdskräftan. Det är en svamp som ger skador som syns på bilden ovan och förkortar trädets livslängd. Risken att få kräftan ökar i lerjord, så dränera ordentligt vid plantering tex genom att byta ut en del av jorden till sand, singel och mullhaltig jord. Även skador på barken och ett fuktigt klimat ökar risken. Skydda trädet och håll kronan luftig. Björn tycker man kan spara ett träd med kräfta, men man ska absolut inte ta ympris då smittan finns i hela trädet.

Tack Björn för intressanta och givande kursdagar!

Ympningskurs – del 1

Två söndagar i april har Björn Westeson delgett sin kunskap om ympning och trädvård för intresserade inom Odlingsakademiens område. Första kursen gick av stapel i Kristdala och en andra i Lidhem utanför Vimmerby, med 10 deltagare vardera. Inom kursen fanns möjlighet att köpa ympris av olika äppelsorter såsom Cellini, Birgit Bonnier, Gravenstein, Bramley, Wealthy och Transparante Blanche, samt 10 grundstammar från Gränna plantskola.

Björn visar en grundstam som ska ympas med en ny sort.

Anledningen att man ympar träd är för att det inte går att få samma sort som ursprungsträden genom kärnsådd. Kärnorna ger helt enkelt en mängd nya sorter utan möjlighet att ha kontroll på vad det blir. Tillvägagångssättet för att få fler träd av den sort man vill ha, tex för att bevara gamla sorter, är att byta ut kronan, eller delar av kronan, genom att få kvistar att växa fast på grundstammen eller i grenar.

De grundstammar som används är av olika sorter. Björn använder sorten A2 som är en starkväxande och härdig sort. Ympriset är årsskott från friska träd, taget under vintern och förvarat i fuktat papper och plast i kylskåpet tills det är dags att ympa ungefär vid den här tiden på våren. (Detta gäller träd av kärnfrukt dvs päron och äpple. För stenfrukter som plommon och körsbär är tillvägagångssättet lite annorlunda). Det går även bra att ympa på vildapel och ympa in nya sorter i gamla träd. Gamla träd bör beskäras först för att locka fram nya friska skott att använda.

För att genomföra en bra ympning krävs bra redskap:

  • En sekatör som ger fina snitt. Slipa med ett bryne vid behov. Björn avråder från ympningssekatörer då de ger en för kort anläggningsyta, snitten ska helst vara 2-3 cm långa.
  • Tunnbladig vass kniv.
  • Vulktejp. Kan köpas där det finns bilgrejer. Fördelen med tejpen är att den aktiveras och sluter tätt när den dras ut, men även eltejp kan fungera. En del använder istället bast, men det kan vara lite svårt att fästa tätt.
  • Ympvax eller sårbalsam att behandla snittytorna med för att de inte ska torka ut.
  • Märklappar, permanentpenna och ståltråd för att märka upp ymparna. Märk och dokumentera noga genom hela processen!
  • Plastpåsar för att göra ett miniväxthus till ympen. Gör ett hål för att dränera ut överflödig fukt. Kring midsommar när ympen förhoppningsvis har tagit sig kan man successivt ta bort plastpåsen.
  • Stora krukor att plantera det lilla trädet i tills det blir större och kan planteras ut. Placera gärna krukorna i en sk ”barnkammare” – en extra skyddad plats där du kan ha bra koll på plantorna.
  • Gärna ett förkläde med stora fickor till alla saker.

Vid ympning uppe i träd behövs även:

  • En säker stege med tvärslå nederst så den står stadigt. Gärna en som går att fälla ut i olika ställningar.
  • En bra japantandad såg som bara sågar i drag.
  • Ett hölster för att förvara dessa redskap säkert och lättåtkomligt.

Det svåraste i hela ympningen var att göra fina raka snittytor som sluter tätt mot varandra. Därför fick kursdeltagarna först öva på vattenskott av päron. Det är viktigt att kambiumskikten (det ljusgröna innanför barken) kommer i kontakt så att ytorna kan växa ihop. När snitten passar fint ihop lindas tejpen fast för att hålla allt på plats och alla snittytor behandlas med ympvax eller sårbalsam, innan de märks upp och plastpåsen dras på.

Det största hotet mot en lyckad ympning är uttorkning. Därför bör man inte ympa i alltför soligt eller blåsigt väder, rotsystem och snittytor ska hållas fuktiga och det är viktigt att använda bra bindmaterial och vax/balsam. Berör inte snittytorna med fingrarna.

Här visar Björn ett bladöga på en redan ympad kvist. Glöm inte ympvax i toppen av ympen! Björn använder en liten grenbit för att smörja på vaxet.

Ympkvisten ska ha 2-3 bladögon och eventuella torkade toppar ska klippas bort. Man försöker även lägga snittet mitt emot ett bladöga eftersom det finns mycket växtkraft just där. Bladögat ligger alltså på baksidan av grenen, ungefär mitt på snittet.

Är man ovan att ympa är det bra att lämna några bladögon på stammen för att kunna försöka rädda en misslyckad ympning med hjälp av ockulering – att man sätter in ett bladöga i barken för att locka fram en ny gren av den önskade sorten och sedan skapa trädet av den. Huruvida ympen har lyckats eller inte bör märkas på om den slår ut blad inom några veckor och senast innan midsommar.

Barkymp innan behandling med vax.

Ett annat sätt att ympa är barkympning. Här skjuts ympen in under barken så att kambiumskikten får kontakt och ska därför ha lite mer kambiumskikt frilagt genom att man även tar bort lite på sidorna på ympkvisten. En gren på 2-4 cm kan vara lagom för den här sortens ympning och man kan gärna sätta två ympar mittemot varandra på en gren. Tar sig båda prioriterar man den översta och klipper in den nedre medan den hjälper till att valla över såret. Ympningen ska ske när trädet börjat sava ordentligt (april-maj) så att barken släpper lätt. Stenfrukter barkympas på ett lite annorlunda sätt.

Björn berättade även om skötsel av unga och gamla träd. Mer om det i nästa del.

En dag med tunnelseende

Den 19 oktober ägnade drygt 25 personer dagen åt att lära sig mer om att odla i växthustunnel. Första besöket var hos Hillevi Helmfrid i Locknevi och hennes tunnel på 45 kvm från Gjordnära.

När man väljer växthus gäller det att fundera kring vilka olika funktioner man vill ha, eftersom det påverkar placering, storlek och val av material. Funktioner kan vara säsongsförlängning, plantuppdragning, odling av värmekrävande växter, hönshus vintertid, skyddad arbetsplats, vinterförvaring, uterum mm. Ett tunnel med växthusfolie skapar en skyddad miljö, men håller inte värmen särskilt bra när det är kallt utanför. Då är till exempel växthus med kanalplast bättre.

När man väljer placering av sin tunnel bör man tänka på att den ska vara åtkomlig även vintertid om man behöver skotta bort snö, vill vinterodla eller erbjuda hönsen en snöfri plats att sprätta på. Det ska gärna placeras med gavlarna i nord-sydlig riktning. Det är bra om det finns tillgång till vatten och kanske även el. Missa inte att det kan krävas bygglov för att sätta upp en tunnel!

Sommartid kan det blir väldigt varmt i en växthustunnel varför den kräver ordentligt med ventilation. Riktmärket är att ventilationen ska motsvara 20% av golvytan. Finns det inget skuggande träd eller liknande i närheten kan man behöva sätta in skuggväv för att skydda sina växter. Viktigt att vara observant på är att det kan bli rejält varmt även en solig vårvinterdag när det är minusgrader ute!

Man kan välja att odla direkt i jorden, i krukor eller i sand. Odlar man i marken kan det vara bra att tänka växtföljd och att vårda jorden med mycket organiskt material för att undvika sjukdomar. Förutom tomater och gurka kan det passa bra odla bönor i växthuset, men även sallad, rotsaker och diverse annat. Odlar man i sand undviker man jordbundna sjukdomar. (Nils Åkerstedt har odlat mycket i sand – här finns information om hur man kan göra)

Växthusfolien kan fästas med sandsäckar om man vill kunna ta av plasten på vintern. Annars är det bra att gräva ner den. Hillevi har samtidigt grävt ner ett nät som skyddar hönsen mot rovdjur, och lagt en svart plast under ramen för att hindra kvickroten att få fäste. (Ett tips är att fråga en bonde om begagnad plansiloplast för att täcka bort ogräs!) Hon har även monterat en sarg runt hela växthuset som hjälper till att hålla plasten spänd och skyddar den vid snöskottning. Växthusfolien är tålig, men snön bör ändå skottas bort från taket och sidorna på växthuset.

Hillevi har byggt egna dörrar anpassade för hönsvagnen som står i växthuset under vintern. De är något upphöjda med löstagbara trösklar för att kunna öppnas även när det är snö ute. Bakom växthuset syns hennes regnvatteninsamling.

Hillevi har valt bort tryckimpregnerat trä i sin konstruktion och har istället ersatt det med lärkträ och obehandlat trä som hon strukit med tjärolja. För att fästa träet i metallkonstruktionen har hon använt metallskruv. Genom att bygga själv har hon kunnat anpassa växthuset efter sina egna behov, och även stärkt upp det med till exempel längsgående reglar i taket. Hillevi visar även sin regnvatteninsamling och bevattningssystemet som är baserat på självtryck och heter HortoKit. För att det ska fungera är det viktigt med platta slangar, för med vanliga vattenslangar rinner vattnet ut i de första hålen. Inne i växthuset har hon några vattentunnor för vattning med kanna och för att utjämna klimatet.

Ett problem som kan uppkomma i ett växthus är brist på pollinerare. Därför kan det vara bra att odla mycket blommor och kryddor i och utanför växthuset. Ett tips är också att montera en vädringslucka i gavelnocken för att insekterna ska hitta ut igen.

Nästa besök var hos Helena Styrbjörn i Frödinge och hennes 120 kvm stora bågväxthus. Här blev det fika, mer växthusprat och information om de tunnlar som projektet delar ut. Mer information om hur ansökan går till kommer under veckan.

Helenas växthus är byggt av begagnade växthusbågar, markskruv, begagnat trävirke, samt växthusfolie och markduk från Trädgårdsteknik. Runt hela växthuset ligger gammal takplåt som skydd mot snötyngden och rovdjur. Växthuset är tänkt att fungera som odlingsplats året runt, djurstall vintertid, förvaring, arbetsplats och uterum. Ventilationen sker genom stora dörrar, fönster och luckor med automatiska kolvar på gavlarna. Det har visat sig vara väldigt viktigt med rejäla öppningar i båda ändar för att skapa bra genomströmning av luften. Då växthuset är 10 meter brett har hållfastheten vid snö säkrats genom en längsgående invändig stomme.

För att kunna dra upp plantor finns ett extra litet växthus inne i växthuset som får ett hölje av växthusplats och bubbelplast på vårvintern. När det behövs extravärme finns en frostvakt. Både Helena och Hillevi har även liknande mindre plantuppdragningsplatser som är gjorda av värmematta på frigolit med ett litet mini-växthus över.

Sammanfattningsvis är det viktigt att köpa växthus och plast av god kvalitet så det håller, planera plats och funktioner noga, och vara beredd på att det är arbetskrävande med växthus – i form av vattning, ventilation och snöröjning. Men det är såklart också roligt och givande med växthus!

Grön kväll

En ruggig kväll i oktober kom ena halvan av Farbror Grön, Johannes Wätterbäck, till Frödinge Bygdegård och inspirerade över 150 åhörare att odla på längden och tvären, inne och ute, i stan och på landet, sommar och vinter.

Farbror Grön visar exempel på en mycket grön pallkrageodling, även om det gröna på bilden försvann till förmån för det gröna i bakgrunden…. Det kanske visst kan bli för mycket grönt på samma yta?

Kvällen startade med en stark upplevelse i form av hemmagjord chilisås, och därmed poängterades att det först och främst var för smakernas skull som Farbror Grön lägger sitt liv på odlandet. Åhörarna fick tips om allt från sockerrörssirap och stekta funkia-skott till ogräspaj och pulver på torkade tomatskal.

Johannes berättade om sina gemensamhetodlingar utanför hyreshuset, frilandsodlingarna vid torpet på rullstensåsen, takfarmen som kan producera 30 kg chili på en sommar, tomater och gurka på fönsterbrädan inomhus, plantuppdragningen i källaren och vinterodlingarna i växthuset. En stor del av odlandet handlar om att experimentera och prova sig fram.

Tips på växter som går bra att så kallt – i växthus, i en pallkrage med lock eller på friland med fiberduk. Plantor som vuxit upp ute blir mycket tåligare och kan klara ner till 9 minusgrader.

Ett resultat av experimenterandet är att Johannes sår sina tomater kallt ute i växthus i april och sedan kapar stjälken för att låta 4 toppar växa upp på samma planta. Han tar även skott av tomaterna för att övervintra och odlar vintertomater, sk piennolo-tomater som kan förvaras i rumstemperatur i flera månader. Han samodlar allt utom tomater och potatis, har alltid försådda plantor att sätta ut om frosten eller sniglarna går hårt åt det redan utplanterade, odlar mycket tätare än det står på fröpåsen och serieodlar för att få en större skörd på liten yta, använder helt vanliga kallvita lysrör vid plantuppdragning och kapar broccoliplantan i augusti för att få skörd av småskott under vintern. Publiken bjöds på många olika tips och igenkännande skratt under kvällen.

Tack Farbror Grön för en intressant föreläsning och tack Djursdala samhällsförening för initiativet till föreläsningen och den goda, ”hyfsat hållbara” fikan!

Matinspiration från Skördefesten

Här kommer receptgrunderna från Skördefesten:

Här har visst innehållslappen hamnat fel….. Rätt innehåll nedanför.

 

Som synes är det inga exakta recept utan här är det upp till kocken att testa sig fram, smaka av och vara kreativ efter vilka råvaror som finns att tillgå. Precis så som det behöver vara när det är trädgården som står för maten istället för mataffären!

Skördefesten

Den 14 september var det Skördefest i Ingebo Hagar utanför Vimmerby. En Skördefest i två delar – en där ett gäng matlagare skördade, var kreativa, inspirerades och skapade fantastiska vegetariska rätter av trädgårdarnas överflöd, och en där ett 60-tal personer sedan njöt av resultatet.

Borden dignade av grönsaker som deltagarna tagit med. Kristina Lindelöf hälsade välkommen till Ingebo Hagar.

Ola Johansson hade förberett receptideér som delades ut till de olika matlagen. Allt från soppa, såser och sallader till grillspett, efterrätter och rotfrukter i ugn. Maten lagades till största delen av grönsaker från deltagarnas egna trädgårdar och från trädgården i Ingebo.

Här skördas piplök, morötter, rödbetor, palsternackor och ätbara blommor.
Det lagades mat på flera platser på gården. I köken inomhus….
….vid växthuset….
….och utomhus.

Mitt i arbetet fick kockarna avbryta sig för att fylla på med energi i form av fika, och inspireras av Ann Sellbrinks företagsamhet inom hållbar och hälsosam mat. Hon berättade om sitt nystartade företag Låxbo Lantkök Utbildning och det Leaderstöd hon fått för att utveckla sin verksamhet med utomhusmatlagning, naturupplevelser och samarbeten. Läs mer på Astrid Lindgrens hembygds hemsida under fliken Projektmedel via Leader – Projektdatabas.

 

Färgsprakande råvaror

Efter hårt slit var buffén färdig och gästerna började anlända. Det såg minst sagt aptitretande ut!

Råkostfat, sallader och inlagd gurka.
Matiga sallader av quino, potatis, vita bönor och gröna bönor.
Grillspett. Och så skördesoppa, tzatziki, kikärtsröra…. Rätterna var många!

Efter en tipspromenad presenterade Ola Johansson kvällens vegetariska buffé medan de sista grillspetten stekte färdigt över elden. Sedan var det bara att hugga in på all den goda maten!

Vacker, varierad, fräsch, god och mättade måltid.
Squashostkaka och pumpapaj med sylt av aronia och svarta vinbär.

När det började skymma var det dags för efterrätt. När alla njutit av mat, fika och kaffe/te höll Hillevi Helmfrid och Mattias Eliasson en inspirerande föreläsning om projektet, odling, hållbarhet och livsstil. Kvällen avslutades med musik av Kicki Willysson, Matts Hansson och Tord Johansson.

Stora som små åt, umgicks och roade sig.

Tack alla som gjorde dagen möjlig och bidrog till maten, musiken, inspirationen och den goda stämningen!

Odla enligt skogens principer

Den 5 september besökte ca 75 nyfikna odlare Lundstorps hembygdsgård utanför Eksjö för att lyssna till Philipp Weiss föreläsning om skogsträdgårdsodling.

Skogsträdgårdsodling handlar inte om att odla mitt bland granarna utan om att härma skogens principer. Det finns allt från stora djungel-liknande skogsträdgårdar till hörn av villaträdgårdar eller till och med pallkragar som är odlade enligt dessa principer. Orörd natur vill alltid bli skog, skogen är vår mest stabila naturtyp och även den som producerar mest biomassa per yta.

Skogsträdgårdsodling handlar om att odla en mångfald fleråriga ätbara, eller på annat sätt nyttiga, växter tillsammans, ofta i flera skikt med både träd, buskar, klätterväxter och markväxande grödor. Metoden är inte skötselfri, men efter etableringen krävs betydligt mindre arbete än för att odla ettåriga grödor.

Philipp visade och berättade om olika anlagda och mer eller mindre vilda skogsträdgårdar ute i världen och hemma i Sverige. Om äpplen, plommon och sötrönn, kvitten, bärhäggmispel och aronia, olika nötbärande träd och buskar såsom hassel, pimpernöt och valnöt, perenna grönsaker som lungrot, piplök och sockerrot, klängväxter som minikiwi och fjärilsranka som växer tillsammans och utgör en ätbar skog.

Läs mer om Philipp och skogsträdgårdsodling på Skogsträdgårdsbloggen, eller i hans böcker Fleråriga grönsaker och Skogsträdgårdsodling. På Facebook finns gruppen Skogsträdgårdsodlarna för den som är intresserad av att dela kunskap och inspiration. Här finns en artikel skriven av Philipp och publicerad i tidningen Åter om vad skogsträdgårdsodling är.

Några av de skogsträdgårdar Philipp visade bilder från och berättade om var Åfallets skogsträdgård, Gammelgård skogsträdgård, Gråbo skogsträdgård och Holma skogsträdgård. Det finns även en liten pedagogisk skogsträdgård utanför Naturhistoriska museet i Stockholm, och många, många fler på olika platser i Sverige. Det blir fler och fler som vill odla efter skogens principer och därigenom återknyta kontakten med naturen, binda koldioxid, gynna mångfalden och skapa produktiva, ätbara miljöer.

Tack Philipp för en inspirerande kväll och tack Lundstorps hembygdsgård för den fina miljön och det goda fikat!

Växtkraft på Småländska Höglandet

Marie Johansson i Hattsjöhult utanför Nässjö framför två av sina växthus.

Kvällen den 29 augusti fick ca 20 odlingsintresserade en guidning i Marie Johanssons fantastiska trädgård i Hattsjöhult. Trädgården är 4000 kvm stor och hälften utgörs av självplocknings- och visningsträdgården, bestående av 4 stora avdelningar med växtföljden kål – potatis – morötter – övrigt (tex lök, rödbetor och bönor). Trädgården är i princip grävfri, jorden är ständigt täckt av organiskt material och överallt i bäddarna växer självsådda blommor.

Olika sorters mynta. De har ytliga rötter och växer snällt innanför träramarna.

Marktäckning

När Marie odlar sin potatis lägger hon först ett 40-50 cm tjockt täcke av torrt ensilage på odlingsbädden, gör små gångar ner igenom det och lägger potatisen direkt på marken. Det är viktigt att den lilla gången är kvar för att det inte ska ta för lång tid för blasten att orka upp. Sedan sköter potatisen sig själv under sommaren. Kålplanteringen sker på ungefär samma sätt men i det landet är ensilage-täcket ca 10 cm tjockt. Marie sätter ut sina försådda plantor direkt ner i jorden igenom täcket och vattnar. Sedan behövs varken någon mer vattning eller gödning en normal sommar.

Kållandet – en mångfald av kålsorter och blommor.

Vintertid täcks marken med mycket skörderester, löv, halm och ensilage. På våren har det tjocka täcket blivit tunt, omvandlat till mull och bördighet av jordens alla invånare. Där det ska direktsås, tex i morotslandet, flyttas resterna av täcket till hallonlandet. Känsliga växter får ett tjockt vintertäcke av halm och på det viset har Marie flera växter som överlever från år till år, trots att de räknas som ettåriga i vårt klimat.

Har man ont om täckmaterial tipsar Marie om att så subklöver. Det fungerar som ett levande täcke, som ger kväve till jorden och håller nere ogräset. Men det är bra att låta plantorna få ett försprång innan sådd.

Odlingskullarna

I ytterkanten av varje odlingsbädd ligger en odlingskulle som följer växtföljden. Varje år grävs en av dessa om på nytt, med hjälp av traktor. Först skalas 20 cm jord bort så det bildas en grop, sedan fylls den med ris och svårnedbrutet växtmaterial som kålstockar, därefter färsk hästgödsel som alstrar värme under nerbrytningen, sedan jorden som togs bort och till sist ensilage. Första året odlas pumpa och squash på kullen, andra året krävande växter eller de som vill ha djup jord, såsom purjo, vitlök och palsternacka. Marie tipsar om att samodling mellan är purjo och vitlök är ett smart sätt att använda ytan – medan vitlöken växer är purjon liten, sedan är vitlöken är skördad får purjon plats att växa till sig.

Växthus, kompost och badkar

Maries största växthus är på 63 kvm och där växer 36 sorters tomater rakt ner i sand, med ett täcke av gräsklipp. Genom att odla i sand undviks jordbundna sjukdomar och Marie kan odla tomaterna på samma plats år ut och år in. Eftersom grästäcket ska brytas ner och näringen sköljas ner i sanden fungerar det inte med droppbevattning utan det automatiska bevattningssystemet sprinklar ut vatten ovanpå gräsklippet. Systemet kommer från Waterboys.

I växthuset växer även ett stort nektarinträd, en gång kommet från en kärna i komposten, och en rejäl björnbärsbuske. Marie tipsar om att använda en vanlig dammvippa vid pollinering av tex nektarinträd.

Utanför växthuset ligger komposten, där allt rotogräs, grästorvor och annat material som inte går att lägga direkt på bäddarna hamnar. Den är täckt med en tjock tät presenning så inget ljus kan tränga igenom. På våren har det förvandlats till fin jord som Marie till exempel använder i sin badkarsodling.

Badkarsodlingen. Här växer bland annat sommarpotatisen.

Efter guidningen fanns möjlighet att köpa de fina grönsakerna. Tack Marie för en intressant kväll i din fantastiska trädgård!

Fängtorpet

Den 10 augusti bjöd Marianne Käfer in odlingsintresserade till sin trädgård utanför Kristdala. Där fick vi se det kombinerade växt- och hönshuset, topplistbikupor, fina inramade och lättskötta odlingsbäddar, olika läke- och färgningsväxter med mera. Vi inspirerades, samtalade och nätverkade. Tack Marianne för visningen och det goda fikat!

Ps. Vill någon mer bjuda in till visning och nätverksträff i sin trädgård så är det bara att maila Odlingsakademien på odlingsakademien@alhembygd.se.

Att sälja sina grönsaker

Torsdagen den 27 juni föreläste Per Nilsson, Profox, inför 20 intresserade åhörare i Mariannelund. Syftet med kvällen var att reda ut vad som gäller vid försäljning av grönsaker.

Primärproducent och sekundärproducent – registrera sig hos länsstyrelsen, kommunen eller inte alls?

Om man odlar grönsaker och bär, eller plockar vilda växter, och vill sälja dessa är man primärproducent och ska vara registrerad hos länsstyrelsen. Det kostar ingenting att registrera sig och om det skulle bli en kontroll är även det kostnadsfritt. Blanketter för registrering finns på Länsstyrelsens hemsida. I primärproduktionen ingår skörd, tvätt, ansning mm. Producerar man primärprodukter för eget bruk eller för att sälja i begränsad omfattning några gånger per år till tex grannar eller på torget behövs ingen registrering som primärproducent. Då uppfyller inte verksamheten kravet på viss kontinuitet och viss organisation och räknas därmed inte som ett livsmedelsföretag. (Däremot kan själva torgförsäljningen behöva registreras hos kommunen.) Läs mer om primärproduktion på Livsmedelsverkets hemsida. Där finns även användbara länkar till mer information, tex hur grönsaker ska märkas. Även i de fall registrering inte behövs ansvarar producenten för att livsmedlen är säkra och uppfyller bestämmelserna för märkning och information. Tvätt ska ske i rent vatten. Även biodling, äggproduktion och uppfödning av djur räknas som primärproduktion. Klicka här för att söka efter skriften ”Försäljning av små mängder” på livsmedelsverkets hemsida för att få veta mer om primärproduktion.

Förädlar man sina grödor, tex torkar te eller gör sylt, är man en sekundärproducent (förädling eller steget efter primärproduktionen) och ska anmäla sin verksamhet till kommunens miljökontor. Blanketten, som finns på kommunens hemsida, heter ”Anmälan om registrering av livsmedelsanläggning”. Kommunen tar ut avgifter både för registrering och för kontroll av verksamheten. Även här ska verksamheten uppfylla kraven på viss kontinuitet och viss organisation för att räknas som ett livsmedelsföretag och därmed kräva registrering. Om man tex har café-verksamhet 1-2 ggr/månad, max 3-4 dagar/gång inkl. förberedelser behöver det inte registreras. (Självklart ska hygienregler mm ändå följas!) Men om man lagrar tex sylt en längre tid (mer än 4 dagar) räknas det som kontinuitet och ska då registreras. Reglerna är inte helt självklara och har man inte registrerat sig när man ska kan det bli böter. Det bästa är att fråga vad som gäller i just ditt fall och alltid kräva skriftligt svar, tex via mail. Förekommer tveksamheter går det att få kostnadsfritt råd och stöd via Eldrimner – Nationellt resurscentrum för mathantverk. Per Nilsson, Profox, är en av dem det går att kontakta: per.nilsson@profox.se eller 0703-257595

Laga mat utomhus eller i sitt eget kök – enklare än man kan tro

För den som vill laga mat helt eller delvis utomhus, eller i sitt eget kök, tipsar Per om ”Branschriktlinjer för utomhusmatlagning” på Livsmedelsverkets hemsida. Där finns tydliga anvisningar för hur man ska gå tillväga i allt från enklare fika till avancerad matlagning. Regelverket är mer tillåtande än man kan tro – det går att laga det mesta utomhus, det går att ta in jordiga rotfrukter i samma lokal som man sedan lagar maten, det går att använda sitt eget kök trots att man har husdjur hemma och mycket annat.

Hobbyverksamhet eller företag – registrera sig och betala skatt? Och hur är det med kassaregister?

Driver man sin verksamhet som hobby behövs ingen registrering. Det räknas som hobby när det inte drivs med vinstsyfte, inte är ens huvudsakliga inkomstkälla och inte utförs på uppdrag av någon annan. Man behöver inte bokföra, men bör spara anteckningar och kvitton. Går verksamheten med vinst ska man betala skatt på vinsten och det gör man via sin vanliga inkomstdeklaration. Se den här länken till Skatteverkets hemsida för mer information om vad som gäller vid hobbyverksamhet. Där går även att läsa om de lite speciella regler som gäller vid plockning av vilda växter, svamp mm. Observera att man räknar med sina utgifter för hobbyverksamheten, inte bara inkomsterna, för att beräkna vinsten och att det kan vara hobbyverksamhet även i de fall man faktiskt går med vinst.

Finns det ett vinstsyfte, varaktighet (dvs mer än tillfälliga aktiviteter) och självständighet i verksamheten så kan det räknas som näringsverksamhet och ska då registreras för moms och F-skatt hos skatteverket. Kontakta Skatteverket vid tveksamheter. Hos kommunerna finns även näringslivskontor där man kan få råd och stöd. Här arrangeras också starta-eget-kurser.

Kassaregister behövs om man säljer över ca 186 000:-/år, kontant eller via kort. De inkomster som sköts via faktura räknas inte in i den här summan.

Så vad gäller då?

Producerar du grönsaker i mindre skala och säljer direkt till konsument tex via REKO-ring behöver du inte registrera dig. Skulle du gå med vinst när utgifterna är betalda ska du skatta på vinsten via din vanliga inkomstdeklaration. Förädlar du dina produkter men inte uppfyller kraven på viss kontinuitet behöver du inte heller registrera dig.

Producerar du och säljer primärprodukter i lite större skala och med kontinuitet ska du registrera dig hos länsstyrelsen. Gäller det förädlade produkter är det kommunen du ska vända dig till. Driver du din produktion i vinstsyfte och med varaktighet ska du registrera dig som företag hos Skatteverket. Du som redan har ett företag rekommenderas att lägga in försäljningen i företaget.

Du kan servera mat, tex anordna café, några gånger per år utan att behöva registrera dig och du kan laga mat i ditt eget kök eller utomhus, bara du gör det på rätt sätt – ”Branschriktlinjer för utomhusmatlagning” på Livsmedelsverkets hemsida.

REKO-ring

Efter Per Nilssons föreläsning berättade Carina Eldåker om REKO-ringar. REKO-ring är en mötesplats där närproducerad mat säljs direkt från producent till konsument, utan mellanhänder. Läs mer på Hushållningssällskapets hemsida. Det är ingen organisation eller förening, utan en folkrörelse som drivs av ideella krafter med start i Finland 2013. Just nu finns REKO-ring Höglandet, REKO-ring Vimmerby och snart REKO-ring Oskarshamn i vårt område. Försäljningen sker via REKO-ringens sida på Facebook och sedan lämnas de förbeställda varorna ut på en särskild plats vid en speciell tid, där varorna betalas kontant eller med Swish. Man får bara sälja sina egna produkter och producenten ansvarar själv för att följa lagstiftningen. Ringen har ingen kontrollerande funktion, utan fungerar enbart som en mötesplats.

För att börja handla via REKO-ring söker du först reda på närmsta REKO-ring via Facebook och ansöker om medlemskap. Sedan väljer du bland de utannonserade varorna och gör en beställning direkt till producenten genom att kommentera i dess kommentarsfält. Hämta varorna på avtalad plats och tid, betala kontant eller via Swish.

Lika enkelt är det att börja sälja via REKO – men då ska du även ansöka om medlemskap i ringens producentgrupp. Lägg ut en annons om vilka varor du säljer och gärna information om ditt företag. Lämna beställningarna på avtalad plats och tid och lär känna dina kunder.

Carina påtalar hur viktigt det är att många deltar i REKO-ringen, som konsumenter och producenter, för att stödja den lokala ekonomin. Alla behövs och är lika viktiga – även om man bara har lite att sälja ibland, eller om det finns fler som säljer liknande varor. Hon får oss alla att lova att vi ska sälja något i REKO-ring minst en gång i sommar. Vi kan även bidra genom att vara konsumenter och genom att påverka andra att vara aktiva medlemmar i REKO-ring. Kanske har din lokala REKO-ring behov av fler administratörer till Facebooksidan och du har möjlighet att hjälpa till? Ta kontakt och fråga! Ju fler vi är som hjälps åt, dess större kraft får den här folkrörelsen.

Tack Per och Carina för en intressant kväll!