De fleråriga grönsakernas tid

Det har varit kallt väder men solen värmer ordentligt när den tittar fram. Idag krattade jag bort täckmaterialet kring sparrisen och la en fiberduk över för att jorden där ska värmas upp snabbare. Annars kan täckmaterialet hålla kvar kylan i jorden.

Vitlöken tittar redan upp. Den klarar av att ta sig upp genom ensilaget som jag täckte med efter sättningen på hösten. Nu behöver den vatten och näring (guldvatten 1+8)!

Så glädjande med de fleråriga grönsakerna som ger skörd så tidigt på våren. Här kommer rankspenaten. Även den mår bra av vatten så här års.

De övervintrade palsternackorna är godare än de som legat i jordkällaren. Blasten går också att äta.

Vintersallaten och piplöken går redan att skörda. Även den mår bra av dagens regnblandade snö.

De övervintrade svartrötterna blir försommarens delikatess. Bladen går att äta i sallad men jag låter dem sitta kvar för att låta rötterna växa sig större till skörden i början av juni då bönorna ska planteras i deras ställe.

Penningörten använder vi redan i sallader tillsammans med ärtskott, solrosskott och mikrogrönt av kålväxter som växer på fönsterbänken.

Det är nog också dags för årets första nässeljakt…

Odla till försäljning – boksläpp

Boken ”Odla till försäljning” kommer ut i ny omarbetad upplaga. Samtidigt kommer Del 2 ”Våra bästa grönsaker” och ett häfte om Säsongsförlängning. Helena von Bothmer leder ett samtal på zoom med författarna Sanna Mattson Ringqvist, Jonas Ringqvist och Ylva Lundin nu på måndag klockan 19.00

Alla tre böckerna är skrivna för dig som odlar grönsaker till försäljning. Böckerna går redan nu att beställa från https://widget.publit.com/odla-till-forsaljning_3339/page/1 och kommer inom kort även att gå att beställa från de vanliga online-bokhandlarna.

Länk till seminariet på zoom: https://us02web.zoom.us/j/88592968228…

De första fröerna i all enkelhet…

Groddar och mikrogrönt på köksbänken väcker de gröna fingrarna till liv och längtan efter vitaminer och klorofyll.

Nu börjar också småblads-odlingen i drivbänken bli grön. Salladssenapen har kommit fortast och tätast (Southern Gigant Curled).

Det går åt mycket fröer till mikrogrönt och småblad. Bra att de går att odla fram hemma. Kålfröer håller sig i många år och när en väl sparar plantorna till att sätta frö blir det massor. Jag silar fröerna och använder andrasorteringen (de minsta) till mikro och småblad.

Här har småbladslådorna sällskap med sticklingar av sex olika sorters Bärtry, två sibiriska (Leninggrads jätte, Vostorg, och fyra canadensiska (Borealis, Aurora, Honey Bee och Tundra). Sommarsticklingarna i fjol tog sig inte så nu satsar jag på vintersticklingar istället och hoppas på bättre tur. Om en och en halv månad kommer bänken vara proppfull med småplantor…

Så skönt det var i helgen att stänga ute nordanvinden och i växthuset så de köldtåliga bladgrönsakerna. Soliga dagar blir det rejält varmt därinne så jag tror på en snabb groning nu när jorden hunnit bli varm.

Jag sådde med 33 cm mellan varje rad och mellan de raderna ytterligare en rad av rädisa. När rädisorna är uppätna planteras tomaterna i mellanrummet och då kan sallad, spenat, ruccola, salladssenap och namenia fortfarande skördas ett tag innan tomaterna behöver hela utrymmet.

Tomaterna ja, de såddes förra helgen i micro-kuber och nu är det dags att sätta om dem.

Mer om kuber och kubmakare i kommande inlägg. Nu är våren här!!

…än så sova björk å ljung…

Fettisdagsbullar i december, julskyltning i oktober… Är den som sår sina tomater i december med massor av konstljus i en källare den mest hängivna odlaren? Vad är det i vår bråttomkultur som gör att allt ska påbörjas så tidigt?

Nej den där hetsen är inget för mig. Jag älskar december och januari då trädgården ligger i dvala och jag själv kan rikta min uppmärksamhet mer inåt, något som naturens stillhet verkligen inbjuder till. Tids nog kommer april, maj och juni då småplantorna inte får försummas en enda dag, då marken behöver beredas och ogräset hållas undan och då några veckors försening kan innebära ett stort tapp. Våren har sin tjusning med all sin intensitet. Men först en ordentlig vintervila.

Det vanligaste nybörjarmisstaget i odling, vet ni vad det är? Jo, det är att förgro för många plantor och för tidigt. Vad händer då? Jo om vi inte har ett perfekt ställe (vem har det?) blir plantorna långa, gängliga och bleka (normalt sett är det för varmt och för mörkt i våra bostäder för småplantor). Men även om du har en lagom sval källare eller garage som du proppat fullt med konstljus uppstår ett annat problem. En planta som står för länge i sin kruka tappar växtfart!

Med för många plantor blir det svårt att få plats om alla ska planteras om många gånger till större krukor. Risken är också att du själv är uttröttad redan innan den stora planteringssäsongen kommit igång. Tänk på att dina krafter ska räcka ända fram till skörden och att skörden kan pågå ända in i december om du planerar din odling väl.

Nästa gång du märker att du är på vippen att låta dig stressas av dina facebook-kompisar eller veckotidningarnas reportage om tidig sådd tänk på detta:

En planta som sluppit stå och stampa i en kruka onödigt länge etablerar sig snabbare när den väl kommer på plats i trädgården eller i växthuset. Plantan som sås i slutet av mars kommer i många fall växa om den som såddes i januari eftersom den senare sådda plantan får kortare tid i kruka, aldrig bromsats i sin tillväxt och snabbt får tillräckligt med solljus.

Åke Truedsson som håller en genbank på 800 tomatsorter som man kan få del av genom att gå med i hans tomatklubb , ja ni förstår, han vet en del om tomater. Han rekommenderar såtid 20/3-5/4 för tomater som sedan ska växa utomhus i kruka och 10/3-20/3 för tomater som ska växa i kallväxthus. Bara om tomaternas slutliga placering är ett uppvärmt växthus (hur försvarbart är det ur energisynpunkt?) finns det anledning att så dem 25/2-15/3, enligt Åke som bor i Skåne.

Vad jag förstår betyder det här att det är lugnt att ägna sig åt vintersporter och meditation, garderobsstädning och videokonferenser ett tag till. Sov du lilla videung!

Välsignade ogräs!

Ogräsrensning kan vara en njutning, ett nöje och källa till glädje! Det är också trädgårdens kanske mest högkvalificerade syssla.

Härligt saftigt ogräs

Jag jobbar med täckodling som ett sätt att uppgradera den ursprungligen ganska magra och lätta jorden till en mullrik, fuktighetshållande, näringsrik och lättbearbetad odlingsjord. Jag täcker också för att hämma ogräset. För vem vill ligga på knä och rensa ogräs hela sommaren?

Täckodling innebär inte totalt ogräsfritt. Men ogräsrensningen blir så mycket mer tillfredsställande. Så snart det finns gräsklipp täcker jag, även om jag inte hunnit rensa under. Det innebär att många ogräs kvävs. Men några växer igenom täcket och de blir frodiga och saftiga. Det är bra när det gäller målla och våtarv som är utmärkt goda att äta. Det är också bra när det gäller dem som vi inte äter för det är med stor glädje och tillfredsställelse som jag då kan mata mina kompostlimpor! Kompostlimpan som till stor del består av grundämnet kol i form av pinnar och kvistar får nu kväve och alla de andra viktiga näringsämnena som mikroorganismerna behöver för att göra jord av allt.

Bild ovan: Härligt saftigt ogräs att mata mikroorganismerna med. På bilden syns ett ogräs som jag tycker är lite tråkigt, Åkermolken, som inte går att rycka upp ur jorden för hand eftersom rötterna har så bra fäste. Men sedan jag skaffade min japanska trädgårdskniv (Hori hori) är det ett mindre problem (nedan).

hori hori kniv

Samla samla samla organiskt material

Många besökare frågar mig varifrån jag får allt organiskt material till mina kompostlimpor. Ett svar är att jag tar tillvara alla kvistar och grenar när jag beskär buskar och träd, ett annat är att jag har så mycket storvuxet och frodigt ogräs. Att rensa det storvuxna ogräset är en ren fröjd eftersom det är lätt att skörda. Jag skördar ju åt mina kompostlimpor.

Det går att mata en kompostlimpa även när plantorna är på plats.

Bild ovan: Det fiffiga med en kompostlimpa är att det går att odla i den under tiden då komposteringen pågår. Det går också att fortsätta mata den så länge pumporna är små. Den mogna kompostlimpan (efter 2-4 år) är en djup mullig bädd av utmärkt trädgårdsjord.

Vad är det för vackert med svart jord?

Problemet är ett rent estetiskt. Vi har blivit lärda att det är vackert och framgångsrikt när grönsakerna avtecknar sig mot svart jord. Men sanningen är att bar jord är helt onaturligt. Det är ett sår i naturen. Ett sår som naturen försöker läka. Det vi kallar ogräs är naturens plåster för att skydda jord som av en eller annan anledning blivit bar. Bar jord torkas ut av sol och vind och slammar igen av ett regn. Inget att sträva efter alltså.

Som permakulturister brukar säga: Det är viktigt att det är vackert – men vi kan behöva ändra vår uppfattning angående hur det ser ut när det är vackert.

En annan missuppfattning är att ogräset stjäl näring och därför behöver avlägsnas. I själva verket bidrar varje växt till att höja jordens bördighet.

Godisregn till marklivet

I fotosyntesen fångar växter solenergi och omvandlar den till socker. En stor del av sockret skickar växter ut genom rötterna där de ordnar godisregn åt markmikroorganismerna. Detta gör växterna inte helt osjälviskt. Det är ett helt ekosystem av osynligt små mikroorganismer (och en del synliga markdjur också) som matas. Alla dessa  ägnar sig i sin tur åt att tillgängliggöra näringen som växten behöver genom att sönderdela organiskt och oorganiskt material till just de molekyler som växten efterfrågar och servera dem i rätt doser. I en jord som skonas från spade och fräs finns det kilometervis med mikroskopiskt tunna svamphyfer som till och med hjälper till att transportera näringsämnen och vatten från ena änden av trädgårdslandet till där det behövs bäst. Alla dessa medhjälpare behöver energi och den energin kommer från växternas (även ogräsets) godisregn.

Det viktigaste vi odlare gör är att långsiktigt gynna marklivet som ju står för bördigheten i våra jordar. Därför är ogräset inte bara en resurs när vi rycker upp det och lägger på komposten utan också medan det står och växer. Den näring ogräset tar upp är ju inte till spillo utan kan återföras direkt som täckmaterial. Under tiden har marklivet fått sitt godisregn, vilket det inte hade fått om vi hade hållit jorden bar mellan grönsakerna. Dessutom har ogräsen hindrat jorden från uttorkning.

Se upp med konkurrens och fröspridning

Alla ogräs är alltså inte av ondo. Det vi behöver se upp med är att de inte konkurrerar om utrymme och ljus med våra känsliga grönsaker. Vi behöver rensa vid rätt tidpunkt, innan ogräsen tar för mycket plats – och – innan fröogräsen går i blom. Tajmingen är jätteviktig!!

Bild (ovan): Under vinbärsbuskarna täcker jag med ull som effektivt håller undan kirskålen. Men det går inte att klippa med gräsklipparen ända fram till ullen (förstör gräsklipparen) så det blir en liten rand kirskål som behöver handrensas. På bilden syns hur kirskålen börjar gå i blom. Det är hög tid att riva av plantorna. Kirskål är inget en vill fröföröka i trädgården. Däremot är bladmassan mumma för komposten!

Ätliga ogräs

Det allra roligaste med ogräsrensningen är att jag över tid själv kan styra vilka ogräs jag har. Eftersom jag älskar målla brukar jag alltid låta några svinmållor stå kvar och sprida sitt frö. Likaså gör jag med trädgårdsmålla. Ser den inte läcker ut?

Vi skördar enorma mängder trädgårdsmålla, äter och fryser in under hela våren och försommaren.

Bild (ovan): Så här såg det ut när jag hade ”rensat ogräs” igår. Målla smakar, och kan användas som, spenat. Skillnaden är att den odlar sig själv. Det är bara att skörda! Det är gratismat som växter på gratismark, mark som jag ännu inte hunnit så eller plantera på, eller marken mellan plantor som ännu är små.

Känn dina vänner

Jag kan omöjligt låta någon annan rensa ogräs hos mig. Det är nämligen inte bara mållan jag låter självså sig. Vid gårdagens rensning hittade jag självsådda plantor av Mariatistel, Koriander, Dill, Vintersallat, Vinterportulak, Ringblommor, Purpurklätt, Vallmo, Gurkört, Sparris, Persilja, Mangold och Sallat. Det gäller att känna igen sina vänner även när de är små så att de självsådda kan få stå kvar eller flyttas till ett annat ställe ifall de står i vägen.

Genom att i ogräsröran känna igen de små vallmoplantorna som självsått sig kan jag själv bestämma var de får stå kvar. På det här sättet behöver jag inte pilla med att driva upp en massa blommor utan jag låter dem komma själva istället. Vi får en mångfaldig trädgård som också gynnar en mångfald av pollinerande insekter.

 

Växter som odlar sig själva

Många växter verkar blir bäst när de får så sig själva. Vintersallat är nästan omöjlig att odla från frö men genom att låta några plantor gå i blom och sprida sina frön kan en skörda sallat lite varstans under hela vårvintern. Samma sak gäller vinterportulak.

Bild nedan: Gurkörten fyller upp utrymmet mellan sparrisen väl. Men nu blir de till härliga gröna smoothies för att bereda plats till annat.

I växthuset tillåter jag bladamaranten att fröså sig själv. Så här ser det ut just nu:

Bild (ovan): Det är hög tid att rensa/skörda för amaranten har börjat konkurrera lite väl mycket med bönorna om utrymme och ljus. Amarant är en extremt näringsrik bladgrönsak som vi hittills har använt som rött pynt i sallader eller blandat in i en wook. Men nu när det är så gott om dem (eftersom de har börjat odla sig själva) har vi också kommit på att blanda in förvällda blad i färsen till bönbiffar. Biffarna blir härligt röda och laddade med nyttigheter.

Ett sätt att kontrollera ogräs är alltså att styra vilka ogräs vi vill ha. Något behöver ju fylla ut utrymmet mellan grönsakerna för att inte jorden ska vara bar. Det kan vara något som är ätligt och eller vackert!

Inbjudan till meditation

Att rensa känns absolut meningsfullt när ogräset är ätligt. Men framför allt är det ett härligt meditativt arbete. Till skillnad från sådd och plantering som jag tycker alltid innebär en viss anspänning (det gäller att allt hamnar rätt) så är rensning rena meditationen, det kräver närvaro och koncentration, men en avslappnad sådan.

Till slut täcks allt med färskt gräsklipp och det känns som att bädda om sina bäbisar. Dagen är fullbordad!

Bild (ovan): Några självsådda korianderplantor får stå kvar bredvid Schalottenlöken. Till vänster nykupad purjo, gödselvattnad och täckt med gräsklipp.

P.S. För dig som inte blev inspirerad av min ogräseufori rekommenderar jag Richard Perkins lovsång till den ogräsfria trädgården som i mina ögon blir lite väl steril, men jag kan absolut förstå poängen när vi talar om kommersiell skala: (https://www.youtube.com/watch?v=u79tiVcj8bY)

Jag önskar dig en glädjefull samvaro med allt som grönskar!

 

Drivbänk för plantuppdragning

Hillevi:

Lever du, som så många andra i dessa tider, i en djungel av förvuxna plantor som står och stampar i för små krukor? Undrar du också var i köket det skulle kunna finnas plats för matlagning med tanke på att allt gängligare småplantor upptar varje plan yta?

I år är faktiskt första våren på länge som jag inte har det problemet! Detta tack vare min nya drivbänk för plantuppdragning. Jag är så himla nöjd med drivbänken så jag vill berätta lite om den.

Drivbänk träullit

Fortsätt läsa ”Drivbänk för plantuppdragning”

Vintersådd

Det där med vinterodling är lite överreklamerat tycker jag. Jag uppskattar vintervilan under december och januari, att äta ur förråden och inte tänka på odling.

Nja… helt sant är det inte. Inomhus växer endiven, vår älsklingssallad. Plantorna odlades ute i somras, rötterna skördades och planterades i plastbackar som ställdes i jordkällaren. En back i taget flyttar in i köket. Efter två veckor i rumstemperatur under mörkläggningsduk kan vi skörda de eftertraktade endiverna!

Ute i landet står ju en del kvar sedan sommaren också; grönkål, purjolök, vintersallat och spenatskräppa. De växer inte eftersom det är mörkt och kallt, men de står där och låter sig skördas försiktigt lite i taget.

När februari börjar är min odlarvila slut. Då börjar inomhusodlingen av groddar och mikrogrönt på fönsterbänken. Det är så härligt att få den energikick som den färska supermaten ger och väcka till liv lusten att pilla med fröer och jord. Läs mer om mikroodling här.

Lådor för odling av mikrogrönt i köket och småblad i drivbänken laddade med jord.

Även ute går det bra att så, i drivbänk och i kallväxthus. Det finns många köldtåliga växter vars fröer tål att ligga i kall jord och vänta på rätt tillfälle att gro. Det blir starka plantor som är härdiga från start. En favorit jag har är Namenia, en tysk bladkål (Stielmus) som är snabb och köldtålig, släkt med asiatiska Mizuna men snabbare, godare och mer lättodlad, enligt mig. Ännu härdigare är salladssenapen. Jag brukar odla en sort som heter Southern Giant Curled Mustard (Runåbergs). Den gror vid +5 grader och den vuxna plantan tål många minusgrader. Spenat, ruccola och vinterportulak passar också bra att så tidigt i drivbänk och kallväxthus och vissa sallatssorter t ex Rouge d’Hiver och Ekbladssallat. För visst är det livskvalitet att kunna skörda egna gröna blad tidigt på våren! ….Så ja, är detta vinterodling så är jag nog för det i alla fall 🙂

Det en behöver tänka på vid tidig sådd är att jorden behöver vara ordentligt genomfuktad  på djupet redan på hösten.

Det går faktiskt att så på friland också. Där har jag sått morot, svartrot, persilja och  dill och lagt en fiberduk över. Det är ingen garanterad hundraprocentig uppkomst på den sådden, men med lite tur kan det bli tidiga och bra plantor som redan hunnit etablera sig när försommartorkan sätter in. Och i annat fall går det att kompletteringsså senare.

Den allra tidigaste salladen får en när salladsplantor, sådda i slutet av sommaren övervintras i växthus eller drivbänk. Jag lägger odlingsväv och bubbelplast över och plantorna står gröna inunder och bara väntar helt stilla på att vårsolen ska titta fram. Vill du ha sådan salld så får du skriva in uppdragning av småplantor i din såkalender kring 25 augusti.

Med lite tur blir det dill och persilja här. Några plantor vintersallat syns i förgrunden.

 

Pumpaskötsel i juletid

Hillevi:

Mitt i julstöket kallade pumporna på min uppmärksamhet.

Pumpor kan normalt sett lagras enkelt inomhus i rumstemperatur men ibland händer det att en pumpa får en fläck och ruttnar där den ligger. Blir den liggande kan det bli en blöt fläck i bokhyllan – inte kul. (Därför lägger vi remsor av gamla plastmattor under pumporna som skydd).

Kolla dina pumpor regelbundet och upptäcker du fläckar, slakta pumporna genast. Skär bort det dåliga och ta hand om resten. Jag brukar köra pumpaköttet i pommes-frites strimlaren och bre ut över torkollor. De torkas utan förvällning i taket i pannrummet. Torkad pumpa är perfekt till vinterns soppor och grytor, inte minst i vinterns termos-soppor för utflykter. Torka pumpa

Fröerna till vanliga pumpor går att äta. Koka dem först i 10 minuter i lätt saltat vatten och rosta (poppa) dem sedan i 200 grader i ugnen med lite olja och örtsalt.

Godare är förstås fröerna utan skal. De kommer från särskilda nakenfröpumpor. Av 7 stora pumpor fick jag ihop ungefär 1 kg frö. Det är inte så dåligt, även om fröerna förstås är en väldigt liten del av den totala skörden och pumpaköttet från denna sort inte alls är lika gott som från matpumporna.

Nakenfröpumpafrö

Det är lätt att skörda fröerna ur frukten. Det görs när frukterna skiftat från grönt till gult. Nakenfröerna sitter mycket lösare än fröerna i matpumporna. Det är bara att gräva ur med handen och sedan behöver desköljas och torkas. Jag bredde ut dem på plåtar och torkade i ca 40 grader med ugnsluckan på glänt. De här fröerna behöver inte kokas. De kan ätas råa både som de är och rostade med eller utan salt. Jättegoda blev de!

Tips för att undvika ruttna pumpor i bokhyllan: Pumpor ska hänga kvar på plantan tills de blivit riktigt mogna. I slutet av augusti kan du skära bort blad som skuggar frukterna så att de får sola sig mogna. Låt gärna frukterna hänga kvar till dagen efter första frostnatten. En frostnatt skadar inte frukten men plantan dör. Därefter ska pumporna torka till. Gärna i en skottkärra som körs ut i solen dagtid om hösten bjuder på soligt väder. Annars inomhus. Vissa säger att de ska torkas i 30 grader men det har vi sällan hos oss i slutet av september… Ju mognare pumpa desto hårdare skal och bättre hållbarhet.

Vinterbädda

Hillevi:

Snart är det dags för odlarens välbehövliga vilotid….men först ska den andra ensilagebalen fördelas över trädgårdslandets bäddar och gångar. Tack mildväder!

Jag undviker bar jord – sommar som vinter. Vi har ju ofta problem med torka direkt efter snösmälningen (!!) nu för tiden. Med täcke håller sig jorden fuktig. Dessutom blir det mindre ogräs. Långsiktigt ökar också mullhalten och därmed jordens bördighet i form av vattenhållande förmåga, struktur, mikroliv och förmåga att långsiktigt leverera näring åt grödorna.

täcka med ensilage
Kompostlimpan får sitt täcke. Foto: Thobias Borum

Bara två av mina bäddar blir utan ensilage. Det är där jag kommer att direktså till våren (då skulle ensilaget vara i vägen). De bäddarna är istället täckta med sista gräsklippet med stor inblandning av nedfallna löv som också ger en riktigt fin mylla.

Ensilage som blir över lägger jag också på kompostlimporna. Till våren blir det ett snyggt torrt täcke som pumporna kan vila på.

Tips: Gammalt skadat ensilage går att få gratis. Det är tungt och stinkande att hantera. Men sen höst är perfekta årstiden. Man håller sig varm och i duggregnet på hösten luktar det inte alls så illa som när man öppnar en bal på våren i solsken. En annan fördel med att lägga ut på hösten är att på våren har det redan hunnit bli så torrt på ytan torrt att det är skönt att knäa på. Då är det bara att peta upp små hål i täcket och sätta ner småplantorna. Men det är en senare historia…

täcka med ensilage
Precis som vi behöv jorden sitt täcke när den går i vila. I förgrunden syns vintersallaten. De stora är plockade och resten får stå kvar och kan plockas direkt efter snösmältningen. De ska inte bäddas in i ensilage. Foto: Thobias Borum

 

 

Vårtecken

Nu har det flyttbara hönshuset lämnat växthuset och placerats ute i trädgården. För hönsen blev det ett ”nerbyt” både för att kylan kom tillbaka den här veckan och för att de nu inte längre kan röra sig helt fritt i trädgården utan är inhängnade med ett flyttbart staket. Det blev nödvändigt eftersom deras jordbearbetning på vissa känsliga ställen blev lite väl intensiv… Nu ägnar de sig istället åt mossrivning på ”anvisad plats”. Under hela sommaren kommer de flyttas runt i trädgården och alltid få färskt gräs och nya spännande buskar att gömma sig under.

För mig var det ett stort lyft att få ut hönsen ur växthuset. Sedan februari har plantuppdragning och höns fått samsas där inne. Plantorna skyddas av nät som till slut blir väldigt dammiga av all torr jord som hönsen dammar upp. Det var skönt att kunna ta bort näten, skaka ur dammet, komplettera sådden, och faktiskt också kunna skörda de första salladsbladen!

I höstas satte jag in några plantor av köldtålig sallat (Ekbladssallat och Rouge d’Hiver) i en odlingslåda täckt med dubbla dukar, bubbelplast och nät. De har stått och stampat hela vintern och många plantor har dukat under men knappt hälften överlevde och de frodas nu och ger skörd. Den 14 februari sådde jag diverse bladgrönsaker under duk och nät direkt i  marken längs ena väggen i växthuset. De som har tagit sig fint och redan ger liten skörd är Salladssenap (Sareptasenap), Ruccola och Namenia, allihopa trevliga, tacksamma och köldtåliga växter ur kålfamiljen. Som unga används de i sallat, när de växer till sig passar de utmärkt att wooka.

Längs andra väggen på växthuset har jag nu sått bondbönor, sockerärter, majrova, rädisor och morötter. Det är grönsaker som ju likaväl kan växa på friland. Men jag hoppas förstås på en tidigare skörd innan frilandsgrönsakerna tar vid.

En sak att tänka på så här inför vårbruket: Se till att du har ett fuktmagasin i marken innan du sår. Efter sådden kommer du främst att vattna ytan!

I växthus/odlingstunnlar är jorden alltid torr vid den här tiden och man kan behöva göra djupa fåror som man fyller med vatten  som långsamt får sjunka in. Kom tillbaka nästa dag och gör samma sak igen. I riktigt torr jord är det nästan som att man få ”gräva ner” vattnet. Sedan behöver ytan torka upp lite så att det går att kratta en såbädd.

Efter en normal sommar och en normal vinter brukar man inte behöva vattna inför sådd på friland, möjligtvis i själva såraden med en finpipig kanna så att fröet direkt får kontakt med fuktig jord. Men förra sommaren var inte normal och inte den här vintern heller. Alltså behöver du försäkra dig om ett fuktmagasin i jorden före sått även på friland i år. Gräv ett hål och kolla hur det står till med fukten 25-30 cm ner i dina odlingsbäddar.

LYCKA TILL med vårbruket, och ta det lugnt!

Hillevi