Välsignade ogräs!

Ogräsrensning kan vara en njutning, ett nöje och källa till glädje! Det är också trädgårdens kanske mest högkvalificerade syssla.

Härligt saftigt ogräs

Jag jobbar med täckodling som ett sätt att uppgradera den ursprungligen ganska magra och lätta jorden till en mullrik, fuktighetshållande, näringsrik och lättbearbetad odlingsjord. Jag täcker också för att hämma ogräset. För vem vill ligga på knä och rensa ogräs hela sommaren?

Täckodling innebär inte totalt ogräsfritt. Men ogräsrensningen blir så mycket mer tillfredsställande. Så snart det finns gräsklipp täcker jag, även om jag inte hunnit rensa under. Det innebär att många ogräs kvävs. Men några växer igenom täcket och de blir frodiga och saftiga. Det är bra när det gäller målla och våtarv som är utmärkt goda att äta. Det är också bra när det gäller dem som vi inte äter för det är med stor glädje och tillfredsställelse som jag då kan mata mina kompostlimpor! Kompostlimpan som till stor del består av grundämnet kol i form av pinnar och kvistar får nu kväve och alla de andra viktiga näringsämnena som mikroorganismerna behöver för att göra jord av allt.

Bild ovan: Härligt saftigt ogräs att mata mikroorganismerna med. På bilden syns ett ogräs som jag tycker är lite tråkigt, Åkermolken, som inte går att rycka upp ur jorden för hand eftersom rötterna har så bra fäste. Men sedan jag skaffade min japanska trädgårdskniv (Hori hori) är det ett mindre problem (nedan).

hori hori kniv

Samla samla samla organiskt material

Många besökare frågar mig varifrån jag får allt organiskt material till mina kompostlimpor. Ett svar är att jag tar tillvara alla kvistar och grenar när jag beskär buskar och träd, ett annat är att jag har så mycket storvuxet och frodigt ogräs. Att rensa det storvuxna ogräset är en ren fröjd eftersom det är lätt att skörda. Jag skördar ju åt mina kompostlimpor.

Det går att mata en kompostlimpa även när plantorna är på plats.

Bild ovan: Det fiffiga med en kompostlimpa är att det går att odla i den under tiden då komposteringen pågår. Det går också att fortsätta mata den så länge pumporna är små. Den mogna kompostlimpan (efter 2-4 år) är en djup mullig bädd av utmärkt trädgårdsjord.

Vad är det för vackert med svart jord?

Problemet är ett rent estetiskt. Vi har blivit lärda att det är vackert och framgångsrikt när grönsakerna avtecknar sig mot svart jord. Men sanningen är att bar jord är helt onaturligt. Det är ett sår i naturen. Ett sår som naturen försöker läka. Det vi kallar ogräs är naturens plåster för att skydda jord som av en eller annan anledning blivit bar. Bar jord torkas ut av sol och vind och slammar igen av ett regn. Inget att sträva efter alltså.

Som permakulturister brukar säga: Det är viktigt att det är vackert – men vi kan behöva ändra vår uppfattning angående hur det ser ut när det är vackert.

En annan missuppfattning är att ogräset stjäl näring och därför behöver avlägsnas. I själva verket bidrar varje växt till att höja jordens bördighet.

Godisregn till marklivet

I fotosyntesen fångar växter solenergi och omvandlar den till socker. En stor del av sockret skickar växter ut genom rötterna där de ordnar godisregn åt markmikroorganismerna. Detta gör växterna inte helt osjälviskt. Det är ett helt ekosystem av osynligt små mikroorganismer (och en del synliga markdjur också) som matas. Alla dessa  ägnar sig i sin tur åt att tillgängliggöra näringen som växten behöver genom att sönderdela organiskt och oorganiskt material till just de molekyler som växten efterfrågar och servera dem i rätt doser. I en jord som skonas från spade och fräs finns det kilometervis med mikroskopiskt tunna svamphyfer som till och med hjälper till att transportera näringsämnen och vatten från ena änden av trädgårdslandet till där det behövs bäst. Alla dessa medhjälpare behöver energi och den energin kommer från växternas (även ogräsets) godisregn.

Det viktigaste vi odlare gör är att långsiktigt gynna marklivet som ju står för bördigheten i våra jordar. Därför är ogräset inte bara en resurs när vi rycker upp det och lägger på komposten utan också medan det står och växer. Den näring ogräset tar upp är ju inte till spillo utan kan återföras direkt som täckmaterial. Under tiden har marklivet fått sitt godisregn, vilket det inte hade fått om vi hade hållit jorden bar mellan grönsakerna. Dessutom har ogräsen hindrat jorden från uttorkning.

Se upp med konkurrens och fröspridning

Alla ogräs är alltså inte av ondo. Det vi behöver se upp med är att de inte konkurrerar om utrymme och ljus med våra känsliga grönsaker. Vi behöver rensa vid rätt tidpunkt, innan ogräsen tar för mycket plats – och – innan fröogräsen går i blom. Tajmingen är jätteviktig!!

Bild (ovan): Under vinbärsbuskarna täcker jag med ull som effektivt håller undan kirskålen. Men det går inte att klippa med gräsklipparen ända fram till ullen (förstör gräsklipparen) så det blir en liten rand kirskål som behöver handrensas. På bilden syns hur kirskålen börjar gå i blom. Det är hög tid att riva av plantorna. Kirskål är inget en vill fröföröka i trädgården. Däremot är bladmassan mumma för komposten!

Ätliga ogräs

Det allra roligaste med ogräsrensningen är att jag över tid själv kan styra vilka ogräs jag har. Eftersom jag älskar målla brukar jag alltid låta några svinmållor stå kvar och sprida sitt frö. Likaså gör jag med trädgårdsmålla. Ser den inte läcker ut?

Vi skördar enorma mängder trädgårdsmålla, äter och fryser in under hela våren och försommaren.

Bild (ovan): Så här såg det ut när jag hade ”rensat ogräs” igår. Målla smakar, och kan användas som, spenat. Skillnaden är att den odlar sig själv. Det är bara att skörda! Det är gratismat som växter på gratismark, mark som jag ännu inte hunnit så eller plantera på, eller marken mellan plantor som ännu är små.

Känn dina vänner

Jag kan omöjligt låta någon annan rensa ogräs hos mig. Det är nämligen inte bara mållan jag låter självså sig. Vid gårdagens rensning hittade jag självsådda plantor av Mariatistel, Koriander, Dill, Vintersallat, Vinterportulak, Ringblommor, Purpurklätt, Vallmo, Gurkört, Sparris, Persilja, Mangold och Sallat. Det gäller att känna igen sina vänner även när de är små så att de självsådda kan få stå kvar eller flyttas till ett annat ställe ifall de står i vägen.

Genom att i ogräsröran känna igen de små vallmoplantorna som självsått sig kan jag själv bestämma var de får stå kvar. På det här sättet behöver jag inte pilla med att driva upp en massa blommor utan jag låter dem komma själva istället. Vi får en mångfaldig trädgård som också gynnar en mångfald av pollinerande insekter.

 

Växter som odlar sig själva

Många växter verkar blir bäst när de får så sig själva. Vintersallat är nästan omöjlig att odla från frö men genom att låta några plantor gå i blom och sprida sina frön kan en skörda sallat lite varstans under hela vårvintern. Samma sak gäller vinterportulak.

Bild nedan: Gurkörten fyller upp utrymmet mellan sparrisen väl. Men nu blir de till härliga gröna smoothies för att bereda plats till annat.

I växthuset tillåter jag bladamaranten att fröså sig själv. Så här ser det ut just nu:

Bild (ovan): Det är hög tid att rensa/skörda för amaranten har börjat konkurrera lite väl mycket med bönorna om utrymme och ljus. Amarant är en extremt näringsrik bladgrönsak som vi hittills har använt som rött pynt i sallader eller blandat in i en wook. Men nu när det är så gott om dem (eftersom de har börjat odla sig själva) har vi också kommit på att blanda in förvällda blad i färsen till bönbiffar. Biffarna blir härligt röda och laddade med nyttigheter.

Ett sätt att kontrollera ogräs är alltså att styra vilka ogräs vi vill ha. Något behöver ju fylla ut utrymmet mellan grönsakerna för att inte jorden ska vara bar. Det kan vara något som är ätligt och eller vackert!

Inbjudan till meditation

Att rensa känns absolut meningsfullt när ogräset är ätligt. Men framför allt är det ett härligt meditativt arbete. Till skillnad från sådd och plantering som jag tycker alltid innebär en viss anspänning (det gäller att allt hamnar rätt) så är rensning rena meditationen, det kräver närvaro och koncentration, men en avslappnad sådan.

Till slut täcks allt med färskt gräsklipp och det känns som att bädda om sina bäbisar. Dagen är fullbordad!

Bild (ovan): Några självsådda korianderplantor får stå kvar bredvid Schalottenlöken. Till vänster nykupad purjo, gödselvattnad och täckt med gräsklipp.

P.S. För dig som inte blev inspirerad av min ogräseufori rekommenderar jag Richard Perkins lovsång till den ogräsfria trädgården som i mina ögon blir lite väl steril, men jag kan absolut förstå poängen när vi talar om kommersiell skala: (https://www.youtube.com/watch?v=u79tiVcj8bY)

Jag önskar dig en glädjefull samvaro med allt som grönskar!

 

Drivbänk för plantuppdragning

Hillevi:

Lever du, som så många andra i dessa tider, i en djungel av förvuxna plantor som står och stampar i för små krukor? Undrar du också var i köket det skulle kunna finnas plats för matlagning med tanke på att allt gängligare småplantor upptar varje plan yta?

I år är faktiskt första våren på länge som jag inte har det problemet! Detta tack vare min nya drivbänk för plantuppdragning. Jag är så himla nöjd med drivbänken så jag vill berätta lite om den.

Drivbänk träullit

Fortsätt läsa ”Drivbänk för plantuppdragning”

Vintersådd

Det där med vinterodling är lite överreklamerat tycker jag. Jag uppskattar vintervilan under december och januari, att äta ur förråden och inte tänka på odling.

Nja… helt sant är det inte. Inomhus växer endiven, vår älsklingssallad. Plantorna odlades ute i somras, rötterna skördades och planterades i plastbackar som ställdes i jordkällaren. En back i taget flyttar in i köket. Efter två veckor i rumstemperatur under mörkläggningsduk kan vi skörda de eftertraktade endiverna!

Ute i landet står ju en del kvar sedan sommaren också; grönkål, purjolök, vintersallat och spenatskräppa. De växer inte eftersom det är mörkt och kallt, men de står där och låter sig skördas försiktigt lite i taget.

När februari börjar är min odlarvila slut. Då börjar inomhusodlingen av groddar och mikrogrönt på fönsterbänken. Det är så härligt att få den energikick som den färska supermaten ger och väcka till liv lusten att pilla med fröer och jord. Läs mer om mikroodling här.

Lådor för odling av mikrogrönt i köket och småblad i drivbänken laddade med jord.

Även ute går det bra att så, i drivbänk och i kallväxthus. Det finns många köldtåliga växter vars fröer tål att ligga i kall jord och vänta på rätt tillfälle att gro. Det blir starka plantor som är härdiga från start. En favorit jag har är Namenia, en tysk bladkål (Stielmus) som är snabb och köldtålig, släkt med asiatiska Mizuna men snabbare, godare och mer lättodlad, enligt mig. Ännu härdigare är salladssenapen. Jag brukar odla en sort som heter Southern Giant Curled Mustard (Runåbergs). Den gror vid +5 grader och den vuxna plantan tål många minusgrader. Spenat, ruccola och vinterportulak passar också bra att så tidigt i drivbänk och kallväxthus och vissa sallatssorter t ex Rouge d’Hiver och Ekbladssallat. För visst är det livskvalitet att kunna skörda egna gröna blad tidigt på våren! ….Så ja, är detta vinterodling så är jag nog för det i alla fall 🙂

Det en behöver tänka på vid tidig sådd är att jorden behöver vara ordentligt genomfuktad  på djupet redan på hösten.

Det går faktiskt att så på friland också. Där har jag sått morot, svartrot, persilja och  dill och lagt en fiberduk över. Det är ingen garanterad hundraprocentig uppkomst på den sådden, men med lite tur kan det bli tidiga och bra plantor som redan hunnit etablera sig när försommartorkan sätter in. Och i annat fall går det att kompletteringsså senare.

Den allra tidigaste salladen får en när salladsplantor, sådda i slutet av sommaren övervintras i växthus eller drivbänk. Jag lägger odlingsväv och bubbelplast över och plantorna står gröna inunder och bara väntar helt stilla på att vårsolen ska titta fram. Vill du ha sådan salld så får du skriva in uppdragning av småplantor i din såkalender kring 25 augusti.

Med lite tur blir det dill och persilja här. Några plantor vintersallat syns i förgrunden.

 

Pumpaskötsel i juletid

Hillevi:

Mitt i julstöket kallade pumporna på min uppmärksamhet.

Pumpor kan normalt sett lagras enkelt inomhus i rumstemperatur men ibland händer det att en pumpa får en fläck och ruttnar där den ligger. Blir den liggande kan det bli en blöt fläck i bokhyllan – inte kul. (Därför lägger vi remsor av gamla plastmattor under pumporna som skydd).

Kolla dina pumpor regelbundet och upptäcker du fläckar, slakta pumporna genast. Skär bort det dåliga och ta hand om resten. Jag brukar köra pumpaköttet i pommes-frites strimlaren och bre ut över torkollor. De torkas utan förvällning i taket i pannrummet. Torkad pumpa är perfekt till vinterns soppor och grytor, inte minst i vinterns termos-soppor för utflykter. Torka pumpa

Fröerna till vanliga pumpor går att äta. Koka dem först i 10 minuter i lätt saltat vatten och rosta (poppa) dem sedan i 200 grader i ugnen med lite olja och örtsalt.

Godare är förstås fröerna utan skal. De kommer från särskilda nakenfröpumpor. Av 7 stora pumpor fick jag ihop ungefär 1 kg frö. Det är inte så dåligt, även om fröerna förstås är en väldigt liten del av den totala skörden och pumpaköttet från denna sort inte alls är lika gott som från matpumporna.

Nakenfröpumpafrö

Det är lätt att skörda fröerna ur frukten. Det görs när frukterna skiftat från grönt till gult. Nakenfröerna sitter mycket lösare än fröerna i matpumporna. Det är bara att gräva ur med handen och sedan behöver desköljas och torkas. Jag bredde ut dem på plåtar och torkade i ca 40 grader med ugnsluckan på glänt. De här fröerna behöver inte kokas. De kan ätas råa både som de är och rostade med eller utan salt. Jättegoda blev de!

Tips för att undvika ruttna pumpor i bokhyllan: Pumpor ska hänga kvar på plantan tills de blivit riktigt mogna. I slutet av augusti kan du skära bort blad som skuggar frukterna så att de får sola sig mogna. Låt gärna frukterna hänga kvar till dagen efter första frostnatten. En frostnatt skadar inte frukten men plantan dör. Därefter ska pumporna torka till. Gärna i en skottkärra som körs ut i solen dagtid om hösten bjuder på soligt väder. Annars inomhus. Vissa säger att de ska torkas i 30 grader men det har vi sällan hos oss i slutet av september… Ju mognare pumpa desto hårdare skal och bättre hållbarhet.

Vinterbädda

Hillevi:

Snart är det dags för odlarens välbehövliga vilotid….men först ska den andra ensilagebalen fördelas över trädgårdslandets bäddar och gångar. Tack mildväder!

Jag undviker bar jord – sommar som vinter. Vi har ju ofta problem med torka direkt efter snösmälningen (!!) nu för tiden. Med täcke håller sig jorden fuktig. Dessutom blir det mindre ogräs. Långsiktigt ökar också mullhalten och därmed jordens bördighet i form av vattenhållande förmåga, struktur, mikroliv och förmåga att långsiktigt leverera näring åt grödorna.

täcka med ensilage
Kompostlimpan får sitt täcke. Foto: Thobias Borum

Bara två av mina bäddar blir utan ensilage. Det är där jag kommer att direktså till våren (då skulle ensilaget vara i vägen). De bäddarna är istället täckta med sista gräsklippet med stor inblandning av nedfallna löv som också ger en riktigt fin mylla.

Ensilage som blir över lägger jag också på kompostlimporna. Till våren blir det ett snyggt torrt täcke som pumporna kan vila på.

Tips: Gammalt skadat ensilage går att få gratis. Det är tungt och stinkande att hantera. Men sen höst är perfekta årstiden. Man håller sig varm och i duggregnet på hösten luktar det inte alls så illa som när man öppnar en bal på våren i solsken. En annan fördel med att lägga ut på hösten är att på våren har det redan hunnit bli så torrt på ytan torrt att det är skönt att knäa på. Då är det bara att peta upp små hål i täcket och sätta ner småplantorna. Men det är en senare historia…

täcka med ensilage
Precis som vi behöv jorden sitt täcke när den går i vila. I förgrunden syns vintersallaten. De stora är plockade och resten får stå kvar och kan plockas direkt efter snösmältningen. De ska inte bäddas in i ensilage. Foto: Thobias Borum

 

 

Vårtecken

Nu har det flyttbara hönshuset lämnat växthuset och placerats ute i trädgården. För hönsen blev det ett ”nerbyt” både för att kylan kom tillbaka den här veckan och för att de nu inte längre kan röra sig helt fritt i trädgården utan är inhängnade med ett flyttbart staket. Det blev nödvändigt eftersom deras jordbearbetning på vissa känsliga ställen blev lite väl intensiv… Nu ägnar de sig istället åt mossrivning på ”anvisad plats”. Under hela sommaren kommer de flyttas runt i trädgården och alltid få färskt gräs och nya spännande buskar att gömma sig under.

För mig var det ett stort lyft att få ut hönsen ur växthuset. Sedan februari har plantuppdragning och höns fått samsas där inne. Plantorna skyddas av nät som till slut blir väldigt dammiga av all torr jord som hönsen dammar upp. Det var skönt att kunna ta bort näten, skaka ur dammet, komplettera sådden, och faktiskt också kunna skörda de första salladsbladen!

I höstas satte jag in några plantor av köldtålig sallat (Ekbladssallat och Rouge d’Hiver) i en odlingslåda täckt med dubbla dukar, bubbelplast och nät. De har stått och stampat hela vintern och många plantor har dukat under men knappt hälften överlevde och de frodas nu och ger skörd. Den 14 februari sådde jag diverse bladgrönsaker under duk och nät direkt i  marken längs ena väggen i växthuset. De som har tagit sig fint och redan ger liten skörd är Salladssenap (Sareptasenap), Ruccola och Namenia, allihopa trevliga, tacksamma och köldtåliga växter ur kålfamiljen. Som unga används de i sallat, när de växer till sig passar de utmärkt att wooka.

Längs andra väggen på växthuset har jag nu sått bondbönor, sockerärter, majrova, rädisor och morötter. Det är grönsaker som ju likaväl kan växa på friland. Men jag hoppas förstås på en tidigare skörd innan frilandsgrönsakerna tar vid.

En sak att tänka på så här inför vårbruket: Se till att du har ett fuktmagasin i marken innan du sår. Efter sådden kommer du främst att vattna ytan!

I växthus/odlingstunnlar är jorden alltid torr vid den här tiden och man kan behöva göra djupa fåror som man fyller med vatten  som långsamt får sjunka in. Kom tillbaka nästa dag och gör samma sak igen. I riktigt torr jord är det nästan som att man få ”gräva ner” vattnet. Sedan behöver ytan torka upp lite så att det går att kratta en såbädd.

Efter en normal sommar och en normal vinter brukar man inte behöva vattna inför sådd på friland, möjligtvis i själva såraden med en finpipig kanna så att fröet direkt får kontakt med fuktig jord. Men förra sommaren var inte normal och inte den här vintern heller. Alltså behöver du försäkra dig om ett fuktmagasin i jorden före sått även på friland i år. Gräv ett hål och kolla hur det står till med fukten 25-30 cm ner i dina odlingsbäddar.

LYCKA TILL med vårbruket, och ta det lugnt!

Hillevi

Har du klappat dina tomatplantor idag?

Visste du att tomatplantorna kan ”tränas” till att få stabila stjälkar?

Du kan härma vindens rörelser genom att svepa försiktigt fram och tillbaka med handen över plantorna. Plantan svarar med att bygga en segare och stabilare stjälk.

I fjol klappade jag mina tomatplantor dagligen och behövde inga blompinnar utan de stod för sig själva även när de blev en halvmeter höga!

Hillevi

Livskraft på vintern

Ärtskott

Vid den här årstiden brukar jag börja längta efter det som spirar och gror. Groddar och mikrogrönt odlade på fönsterbänken är så gott och upplivande nu när vi under vintern hämtat maten ur jordkällare och frys.

Groddar

Alfa-alfa , Bockhornsklöver och mycket annat kan du enkelt grodda i en glasburk som du försluter med en liten bit myggnät fastsatt med gummisnodd. Lägg fröerna i blöt över natt och skölj sedan två-tre gånger om dagen, ställ att droppa av t ex på diskstället.

Mungbönor, bovete, beluga linser, ärtor och kikärtor brukar jag blötlägga i en skål och groddar dem sen i en sil som placeras över skålen. Glöm inte att skölja minst två gånger per dag.

Groddar är den allra billigaste ”supermaten” – sprängfyllda med livskraft och allehanda nyttigheter som vi behöver vid den här årstiden.

Mikrogrönt

När jag kommit igång med groddningen, vilket brukar vara i mitten av januari brukar jag efter ett tag längta efter nästa steg. Då odlar jag mikrogrönt. Det kallas också för ”spirning”.

Gula ärtor, popcornmajs, solrosfrön (med skal) kan sås tätt i ca tre cm jord. Mindre fröer så som grönkål, ruccola, smörgåskrasse, amarant, salladssenap, chia mm kan sås ytligt på ett ännu tunnare jordlager. Håll fuktigt och ljust. Efter en till två veckor är det bara att klippa av med sax och lägga direkt på tallriken eller i salladsskålen.

Odlaren vaknar

Mikrogrönt odlar jag inte bara för att det är så gott att äta. Lika viktigt känns det att få en mjukstart på odlingssäsongen. Genom att odla mikrogrönt börjar återanknyta till mig själv som odlare!

Snart börjar en intensiv period med många småplantor att sköta och mycket arbete utomhus. Då gäller det att allt är på plats. Nu får jag anledning att inventera förråden av fröer, jord, krukor mm. Jag gör i ordning ordentligt med plats för plantuppdragning som kommer att behövas i mitt söderfönster under hela våren. Odlingen av mikrogrönt är också en testodling av jorden. På de små bladens utseende kan jag utvärdera om jag lyckats eller ej med tillverkningen av egen såjord i höstas och vid behov jordförbättra innan de mer krävande lång-säsongs växterna chili och tomat ska sås.

Egna fröer

En rolig sak med groddning och spirning är att många av fröerna vi använder inne vid den här årstiden kan vi själva producera ute i trädgården, då går det runt!

Välkommen att använda kommentarsfältet längst ner på sidan för att ställa frågor eller dela med dig av egna tips!

Läs mer om groddning och spirning här (pdf)

Ruccola, Grönkål i förgrunden, Ärtskott och majsskott i bakgrunden.