Ge inte upp!

Om dina kålplantor har klarat sig till nu men de är fulla av larver så ge inte upp!

Nu kommer inga fler ägg eftersom fjärilarna har slutat flyga.

Gör så här: Gå igenom plantorna systematiskt. Titta på undersidan av varje blad. Mosa ev äggsamlingar och smålarver med fingrarna. Plocka bort de stora larverna och döda dem på valfritt sätt.

Och nu kommer det: När du besöker kållandet nästa dag kommer du att hitta larver igen. Förtvivla inte! Detta är inga nya larver. Det är bara de du missade förra gången. Det lönar sig att plocka bort dem också. Återkom var och varannan dag och flukta snabbt igenom kålodlingen. Till slut kommer alla att vara borta. Och du kommer att ha tränat upp ögat för vilka blad du behöver vända på. Du känner igen vilken sorts blad fjärilarna väljer att lägga sina ägg under.

Summa summarum: Det är för sent för att ge upp!

 

 

Odla mer baljväxter

I år har jag odlat mer baljväxter än tidigare och det har varit ett gynnsamt år för ärtor och bönor. Mer baljväxter innebär högre självförsörjningsgrad eftersom baljväxter hör till det vi fortfarande köper i affären. Olika sorter ger lång skördeperiod och det blir även mat till vintern i form av torkade spritbönor och gråärtor.

Baljväxter är fulla av nyttigheter, inte bara proteiner, utan också viktiga mineraler och resistent stärkelse som är bra för tarmfloran.

Baljväxterna innehåller också några ämnen som inte är så bra för matsmältningen. Men dessa förstörs vid upphettning. Därför ska man alltid koka ärtor, bönor och bondbönor. Ända undantaget är sockerärtor och helt unga spritärtor. Hos bönor finns inga undantag. Inte heller bondbönor ska ätas råa.

Samtidigt som baljväxterna är goda, mättande och näringsrika är plantorna också också jordförbättrare när de odlas. Inte bara för att de samarbetar med kvävefixerande bakterier som berikar jorden på kväve även till nästkommande gröda, utan även för att baljväxterna stimulerar bildningen av mykorrhiza, långa tunna svamphyfer som kommer att finnas kvar i jorden och hjälpa nästkommande gröda med närings- och vattenförsörjningen i ett symbiotiskt samspel. Denna service får vi under en förutsättning: Att vi inte trasar sönder de osynligt tunna mykorrhiza hyferna med jordbearbetning, t ex vändning av jorden eller – ännu värre – fräsning… (gör inte det!).

Ärtor

Ärtor har odlats i vårt land sedan forntiden. De är anpassade för vårt klimat och kan därför sås tidigt på säsongen. De tål kall jord men det får aldrig fattas vatten.

Sockerärtor

Sockerärtor odlas för sina söta baljors skull. I år har jag odlat tre sorter som mognat efter varandra: Den snabba gula sockerärten Märta som är så lättplockad eftersom färgen avviker från bladverket, den fina ögonsockerärten Boaryd och Lokförare Bergfälts jätteärt som får jättelika baljor som ändå aldrig blir trådiga. Alla dessa är lokala gamla sorter som samlats in genom Fröuppropet där enskilda lämnat in fröer till ärtor som gått i arv i familjen.

Spritärt, Stensärt, Märgärt

Ärtor som odlas för de gröna fröernas skull kallas spritärtor och är det vi köper när vi köper frysta ärtor i affären. Men de hemodlade äldre sorterna är en helt annan smakupplevelse och mättar dessutom bättre!

Ny för i år hos mig är Stensärten Norrhult. Stensärten är en under 1800-talet förädlad variant på spritärten som ger högre plantor och större ärtor. Det specialla med Norrhult är att familjen som odlat den här ärtan är från Södra Vi här utanför Vimmerby och att jag fick fröerna personligen av guld-ärt-prisvinnaren Elsas dotter Wiola som råkade besöka min granne i våras. Jag tackar och bugar! Ärtorna är verkligen odlingsvärda, goda, friska och rikgivande.

 

Sedan flera år tillbaka odlar jag också Märgärten Adelöv. Även denna en gammal sort från Småland som odlas för de omogna fröernas skull. Adelöv har ännu större och väldigt söta ärtor. Baljorna är så välmatade att ärtorna riktigt trängs inne i skidan!

Gråärt, Blåärt

Ett praktiskt sätt att förvara ärtor till vintern är att låta dem mogna helt på plantan och sedan tröska fram de torra ärtorna. Det är så våra gula soppärtor framställs. För hemmaodlaren rekommenderar jag istället de högvuxna sorterna som ger stor skörd på liten yta.

Sedan några år tillbaka odlar jag Biskopens gråärt. En riktigt god gråärt med otroligt koncentrerad och matig konsistens. Gråärt är etremt dryg att göra exempelvis hummus av. Enkelt kokta i saltatat vatten räcker några matskedar på tallriken för att ge protein och härlig mättnadskänsla till vilken vegetarisk tallrik som helst.

Nytt för i år hos mig är den Gotländska Blåärten. Den är en fröjd för ögat med sina blålila baljor. Fröerna är något mindre än hos Biskopens och det återstår att se vad de smakar.

Den Gotländska blåärten mognar

Märta, den gula sockerärten, går också att använda som gråärt. Det har jag inte testat ännu men det är så den har använts historiskt. Fröerna är ganska små, får se hur de smakar.

De olika sätten som ärtor kan ätas på är förlåtande för den som inte hinner skörda allt i sitt optimala stadium. Självklart sparar vi alltid rikligt med baljor att torka på plantan för utsäde. Men om det råkat bli så att även spritärtorna hunnit mogna på busken, mer än vad som behövs som utsäde, så finns ju alltid möjligheten att koka fröerna och betrakta dem som gråärtor!

 

Uppifrån från vänster: Biskopens gråärt, Gotländsk blåärt, Ögonsockerärt Boaryd (obs det stod felaktigt Märta här förut, Fröerna från sockergråärten Märta ser mer ut ungefär som den Gotländska blåärten bara utan den blålila färgen)
Andra raden från vänster: Märgärten Adelöv i moget och omoget stadium
Tredje raden från vänster: Stensärten Norrhult från Södra Vi i moget och omoget stadium

Bönor

Bönorna (undantag bondbönor) härstammar allihop från Sydamerika och har en kort odlingshistoria i vårt land. De är känsligare för kyla och många sorter kräver en längre varm säsong än vad vi har på våra breddgrader. Men det finns också odlingsvärda sorter för oss här i Småland.

Brytbönor – höga och låga

I år odlade jag en supersnabb brytböna, ”Speedy”. Den var ingen delikatess precis men gav färdiga ”Haricot Verts” i växthuset redan innan de andra bönorna ens hade börjat blomma. Självklart var den fortfarande godare än allt som affären erbjuder i bönväg.

Vill man ha en snabb bönsort så får man gå till buskbönorna. De klättrande störönorna kan ge mycket högre skörd per kvadratmeter men kräver mer tid för att utveckla plantan innan den kan börja leverera. Kommer då frosten tidigt så kan man bli utan skörd. Det är en avvägning.

En viktig orsak till att jag ändå väljer störbönor är att det blir så vackert i trädgården med de rums-skapande klätterväxterna. En annan är att de är bekväma att plocka och inte riskerar att mögla en fuktig höst eftersom de hänger luftigt högt över marken.

En pålitlig sort är Blaue Hilde. Den är extremt rikgivande, god, och även ganska grova baljor kan ätas utan att bli trådiga.

Kentucky Wax är en odlingsvärd klättrande vaxböna och Neckarkönigin en dito grön brytböna.

Stjärnan bland mina brytbönor är dock Sigrids böna från Loftahammar. (Det är så roligt med alla dessa lokala anknytningar!). Sigrids böna är grön, kort och lite knölig. Den har lite lägre avkastning än övriga sorter men är den allra godaste!

 

Ju godare grönsaker desto enklare matlagning. Vi behöver inte göra oss till med komplicerade förfaranden i köket. Helt enkelt ångkoka Sigrids böna och servera med lite olja och örtsalt över!

Blomsterbönor, rosenbönor, purpurbönor

I Sverige odlas blomsterbönor, som namnet antyder, mest för blommornas skull. Det är synd för här finns potentiellt mycket mat att hämta. Baljorna, som blir stora, ska skördas unga. Vi skär dem i småbitar och kokar dem i mustiga höstgrytor. I England finns en helt annan tradition att odla dessa för mat och de kallas där för ”runnerbeans”.

I år har jag en ny bekantskap i trädgården. Det är en blomsterböna som jag fått av en barndomsväns mor som fått den av sin engelska svärmor när hon gifte sig på 50-talet. Den har vackra ljusrosa blommor och får bönor som blir stora och gröna men inte lika grova som de sorter jag tidigare odlat. Den ser lovande ut och jag ska nu försöka ta reda på vad sorten kan heta. Jag kan ju eventuellt vara ensam om att odla den här sorten i Sverige….

Runnerbean av okänd - men mycket lovande - sort!

Spritbönor

I mitt växthus klättrar borlottibönor som skapar en djungelliknande atmosfär. De är sena, de första små fruktämnena börjar nu synas och många blommor finns fortfarande kvar. Borlottibönorna kan ätas på tre sätt: 1) hela baljor, 2) spritade färska fröer, 3) spritade torkade fröer, allt kokt förstås. Jag äter inte baljorna, det har vi ju brytbönor för under sommaren. Men när fröerna har bildats i september kokar vi de spritade färska fröerna. Det är en riktig delikatess!! Det vi inte hinner äta under hösten får hänga kvar och torka på plantan. Sedan tröskas bönorna ut och förvaras som torra kokbönor.

Borlottibönorna skapar en djungelkänsla i växthuset och mognar under september månad

Jag har också lågväxande borlottibönor. Användningen är samma men de lågväxande är lite snabbare och klarar sig därför på friland.

Kronan på verket är en svensk spritböna. Den heter Mor Kristins böna. Mor Kristin levde i Kisa- trakten. Så även här har vi en sort anpassad till vårt klimat, vilket bland annat innebär att den är lite snabbare än den italienska borlottin. Mor Kristins böna är god, rikgivande och används på samma sätt som borlottibönorna. Nästa år kanske den ersätter borlottin helt hos oss här, när jag lyckats föröka upp tillräckligt av det utsäde som jag fått från Mor Kristins systers barnbarn!!

Mor Kristins spritböna är en halvhög och rikgivande buskböna anpassad för vårt klimat

Utsäde

En praktisk egenskap är att ärtor och bönor är självbefruktare. Därför är det lätt att ta eget utsäde och på så vis har odlingsvärda sorter förts vidare från generation till generation utan att korsa sig.

Ett undantag här är bondbönan som jag inte pratat något om alls ovan. Bondbönan är ett måste för självförsörjaren. (Se tidigare blogginlägg) Den är en egen art och härstammar inte från Sydamerika som de andra bönorna. Den är heller ingen ärt men har den likheten att den tål kallt klimat och gärna sås tidigt. Bondbönan är till viss del korsbefruktare varför jag bara odlar en enda sort och även ser till att mina grannar odlar samma sort (förser dem med utsäde) för att slippa oönskade korsningar. Genom att selektera på önskade egenskaper kan jag efter bara några år få en stam som är anpassad till den här platsen.

De flesta av de sorter jag nämnt ovan går att få tag på genom att bli medlem i föreningen SESAM, föreningen för fröodling och beskydd av kulturväxter i Sverige.

Vilka är dina favoritsorter när det gäller baljväxter? Skriv gärna i kommentarsfältet eller i FB gruppen Odling som livsstil.

Toppar du dina bondbönsplantor?

Frågan kom lägligt. Vitlöksfrästa bondbönsplantstoppar har nämligen stått på menyn här hemma senaste veckan!

Det kan finnas olika skäl till att toppa bondbönsplantorna och just i år har jag toppat av alla dessa skäl!

Dels drabbas bondbönorna ofta av bladlöss just i topparna. Ett sätt att bli av med angreppen är att klippa topparna och kassera dem.

När vi toppar plantan påskyndas mognaden av bönorna. Det innebär att även utan angrepp kan det finnas en poäng att toppa vissa plantor för att få en snabbare mognad medan andra får behålla sina toppar. På så sätt förlängs den totala skördeperioden.

Vad som också händer med en toppad planta är att den blir lite kraftigare i växten. Därför toppar jag företrädesvis de lite tanigare – men friska – plantorna när det är vitlöksfrästa toppar som ska serveras!

Bondönor är en fantastiskt trevlig gröda som ger väldigt mycket mat, inte per kvadratmeter men, per arbetsinsats. Bönorna på bilden arbetar dessutom som ”markberedare” i ett område där vi håller på och bygger upp en liten skogsträdgård som ett sätt att utnyttja utrymmet mellan det som så småningom ska bli stora träd. Den marken har aldrig använts till odling på något medvetet sätt. Den har varit ett övergivet hörn av trädgården under en stor björk som nu är borta och därefter några år med svart plast för att ta död på kirskål. Ingen form av markberedning eller gödsling. Bara ner med fröerna i mitten av april och en vattning i slutet av maj (ja, det kom regn också). Sedan har bönorna stått och varit bortglömda ända till nu. De är mina finaste bondbönor i år.

Jag odlar bondbönor på andra ställen också och har sått dem vid olika tider för att få utspridd skörd. En bädd i intensiva grönsakslandet med god trädgårdsjord såddes med bondbönor i början av maj. Där blev hela plantorna fulla med bladlöss i samband med blomningen så att bönämnena förstördes och det nästan inte blir någon skörd alls. På ett annat ställe i den fyraåriga växtföljden blir det bönor men de har tendens att lägga sig ner. Förmodligen ”bortskämda” med för mycket vatten och näring. Så slutsatsen för i år är att bondbönor är en pionjärväxt, perfekt att odla när ny mark tas i anspråk.

Välj också bondbönor när du har en stor yta som behöver fyllas ut med något matigt utan att kräva en massa arbete. Bondbönorna konkurrerar bra med ogräs så rensning brukar inte vara något tema. Om man vill kan man kupa bönorna lite grann när de kommit några dm över jord. Då bildas kraftigare rotsystem och eventuellt ogräs störs. Men annars växer bondbönor tydligen bäst när det är bortglömda…

Bondbönor är basföda hos oss på sommaren. Överskottet torkas eller fryses efter förvällning. Bondbönspastej på torkade bönor är nästan lika gott som på färska och ger på så vis ett hemmaproducerat pålägg hela året. Här är receptet:

Bondbönspastej

Koka bondbönorna mjuka, häll av kokvattnet och spar det. Kör i matberedare tillsammans med olja, lite av kokspadet, vitlök, örtsalt och något surt, t ex surkål, syrad gurka, kimchi, syrad lök el dyl. Krydda efter egen fantasi t ex curry, gurkmeja och chili. Klart.

Tips: när det bara är lite kvar av bondbönspastejen kan den röras ut med vinäger och eller spad från mjölksyrade grönsaker och serveras som tillbehör till mat som en ”Guacamole”.

Pastejen och ”Guacamolen” går lika bra att göra på torkade bondbönor. Blötläggning sker i kallt vatten över natt eller minst 6 timmar. Koka upp bönorna i nytt vatten och gör som ovan.

Bondbönstoppar

Plocka de översta mjuka topparna, skölj och hacka. Använd gärna en järngryta med lock och fräs topparna i olja på relativt hög värme med riven/pressad vitlök och örtsalt. Sänk sedan värmen och låt stå och mjukna på eftervärme medan övrig mat tillagas.

Vad sår du just nu?

Frågan förvånade mig när den kom häromkvällen på sms. Hur kunde avsändaren veta att jag just satt och pillade med små fröer och såbrätten inne i köket i början av juli när allt äntligen skulle vara utplanterat och klart?

Det senaste jag sådde utomhus var faktiskt morötter. Jag brukar så en sen omgång morötter kring midsommar och de brukar bli allra bäst. Jag blir alltid lika förvånad att de faktiskt hinner växa ikapp under hösten.

Det jag höll på med när sms:et dök upp var att så huvudkål som vi kommer att äta under vårvintern. Sorter som kan övervintra ute.

Det här med vinterodling är inte så lätt som det låter. Oavsett hur mycket vi isolerar eller värmer upp så räcker inte vinterljuset från november till mars till för fotosyntesen och därmed växer ingenting. Därför sår jag nu. Mina kålplantor kommer att växa under sommaren och hösten och sedan stå skördefärdiga under snön.

Genom att dra upp småplantor i brätten kan jag nyttja utrymmet optimalt. Där den första potatisen redan är skördad växer nu sallatsplantor och därefter tar kålplantorna deras plats.

Förra året var första gången jag prövade detta med vinterkål. Det ska dock sägas att jag är flera veckor senare med plantuppdragningen för vinterkålen i år jämfört med förra året. Förhoppningsvis inte för sen.

Det som är viktigt att tänka på vid sådd den här årstiden är att välja sorter med kort utvecklingstid. Kålhuvudena ska hinna växa färdigt till slutet av oktober. Seriösa fröfirmor anger utvecklingstiden i antalet dagar. Ska kålen stå ute över vintern behöver sorten dessutom vara frosthärdig vilket fröfirman också ska kunna upplysa om. Här är vad jag just har sått:

  • Savojkålen Wirsing Marner Grüfewi för övervintring ute (blev jättebra förra året, köpte fröerna från Tyskland Dürrsamen, dags för svenska fröfirmor att ta in denna suveräna sort!)
  • Vitkålen Brunswick för övervintring ute (fröer från Impecta, blir första året jag provar sorten)
  • Rödkålen Red Express (har odlat den många gånger tidigare och retat mig på att huvudena hinner ruttna innan det är dags att göra julens rödkålssallader. Med denna sena sådd hoppas jag på fräscha rödkålshuvuden i december. Endast 63 dagars utvecklingstid)
  • Spetskålen Kalibos med endast 65 dagars utvecklingstid tänkte jag också vi kunde äta på senhösten.

Savojkålen Marner Grüfewi den 31 oktober i fjol, redo för övervintring.

Viktigt att tänka på inför övervintringen är att plantorna inte får stå i för blöt och kompakt jord. Upphöjda bäddar är idealiskt för övervintring av kål. Annars finns risk att kålen ruttnar när vädret växlar mellan plus- och minusgrader.

Sallat och rosé

Vad sådde jag mer den där kvällen? Jo sallat förstås. Sallat får aldrig saknas. Därför sår jag sallat varannan eller var tredje vecka i pluggbrätten eller mikrokuber från slutet av mars till mitten av juli. Det är så praktiskt att ha plantor till hands att trycka ner här och där när luckor uppstår i odlingarna.

Förutom vanlig plock-, huvud- och bindsallad sår jag vid den här årstiden även gärna rosésallat som botaniskt inte tillhör sallaterna utan är en cikoriaväxt, dvs släkt med endive. En favoritsort är Rossa di Treviso som är läckert vitrosa och står skördeklar länge. En annan sort jag kommer att pröva i år är Palla Rossa, båda från Runåbergs. Det verkar som att Rosésallat kan växa med mindre ljus än annan sallat. Förra året råkade många sallatshuvuden hamna i skuggan av högväxande kål. Medan vanlig sallat tynade bort stod rosésallaten snällt och växte i skuggan av kålplantorna. Det borde göra den till en bra höstgröda. Dessutom är rosésallat köldhärdig. Sist men inte minst bidrar den med en härlig smak och färgupplevelse..

Under några års tid har jag framgångsrikt övervintrat sallat under fiberdukar och bubbelplast i en drivbänk i växthuset. (I år blev det ingen skörd för människor tyvärr eftersom mössen åt upp allt.) Lämplig tidpunkt för sådd av sallat som ska övervintra på detta sätt är augusti. Sallaten ska inte vara färdigvuxen vid övervintringen utan den ska ligga i startgroparna och växa sig stor tidigt på våren.

Snart snart kan jag så ute igen. Jag har ytterligare en bädd med tidig potatis och när den är uppe direktsår jag asiatiska bladgrönsaker där så som Pac Choi, Tatsoi mfl. Efter löken sår jag daikonrättika, rädisa och majrova. Allt detta kan skördas långt in i november. Ja, jag har faktiskt skördad rättika vintertid också ett år då snön kom före tjälen och låg som ett skyddande täcke över.

Jag lovar, de rädisor som sås i mitten av juli är årets godaste. Inga angrepp av jordloppor, ingen besk smak från försommartorkan. Hösten är kålens tid och det går fortfarande att så snabba sorter!

De fleråriga grönsakernas tid

Det har varit kallt väder men solen värmer ordentligt när den tittar fram. Idag krattade jag bort täckmaterialet kring sparrisen och la en fiberduk över för att jorden där ska värmas upp snabbare. Annars kan täckmaterialet hålla kvar kylan i jorden.

Vitlöken tittar redan upp. Den klarar av att ta sig upp genom ensilaget som jag täckte med efter sättningen på hösten. Nu behöver den vatten och näring (guldvatten 1+8)!

Så glädjande med de fleråriga grönsakerna som ger skörd så tidigt på våren. Här kommer rankspenaten. Även den mår bra av vatten så här års.

De övervintrade palsternackorna är godare än de som legat i jordkällaren. Blasten går också att äta.

Vintersallaten och piplöken går redan att skörda. Även den mår bra av dagens regnblandade snö.

De övervintrade svartrötterna blir försommarens delikatess. Bladen går att äta i sallad men jag låter dem sitta kvar för att låta rötterna växa sig större till skörden i början av juni då bönorna ska planteras i deras ställe.

Penningörten använder vi redan i sallader tillsammans med ärtskott, solrosskott och mikrogrönt av kålväxter som växer på fönsterbänken.

Det är nog också dags för årets första nässeljakt…

Odla till försäljning – boksläpp

Boken ”Odla till försäljning” kommer ut i ny omarbetad upplaga. Samtidigt kommer Del 2 ”Våra bästa grönsaker” och ett häfte om Säsongsförlängning. Helena von Bothmer leder ett samtal på zoom med författarna Sanna Mattson Ringqvist, Jonas Ringqvist och Ylva Lundin nu på måndag klockan 19.00

Alla tre böckerna är skrivna för dig som odlar grönsaker till försäljning. Böckerna går redan nu att beställa från https://widget.publit.com/odla-till-forsaljning_3339/page/1 och kommer inom kort även att gå att beställa från de vanliga online-bokhandlarna.

Länk till seminariet på zoom: https://us02web.zoom.us/j/88592968228…

De första fröerna i all enkelhet…

Groddar och mikrogrönt på köksbänken väcker de gröna fingrarna till liv och längtan efter vitaminer och klorofyll.

Nu börjar också småblads-odlingen i drivbänken bli grön. Salladssenapen har kommit fortast och tätast (Southern Gigant Curled).

Det går åt mycket fröer till mikrogrönt och småblad. Bra att de går att odla fram hemma. Kålfröer håller sig i många år och när en väl sparar plantorna till att sätta frö blir det massor. Jag silar fröerna och använder andrasorteringen (de minsta) till mikro och småblad.

Här har småbladslådorna sällskap med sticklingar av sex olika sorters Bärtry, två sibiriska (Leninggrads jätte, Vostorg, och fyra canadensiska (Borealis, Aurora, Honey Bee och Tundra). Sommarsticklingarna i fjol tog sig inte så nu satsar jag på vintersticklingar istället och hoppas på bättre tur. Om en och en halv månad kommer bänken vara proppfull med småplantor…

Så skönt det var i helgen att stänga ute nordanvinden och i växthuset så de köldtåliga bladgrönsakerna. Soliga dagar blir det rejält varmt därinne så jag tror på en snabb groning nu när jorden hunnit bli varm.

Jag sådde med 33 cm mellan varje rad och mellan de raderna ytterligare en rad av rädisa. När rädisorna är uppätna planteras tomaterna i mellanrummet och då kan sallad, spenat, ruccola, salladssenap och namenia fortfarande skördas ett tag innan tomaterna behöver hela utrymmet.

Tomaterna ja, de såddes förra helgen i micro-kuber och nu är det dags att sätta om dem.

Mer om kuber och kubmakare i kommande inlägg. Nu är våren här!!

…än så sova björk å ljung…

Fettisdagsbullar i december, julskyltning i oktober… Är den som sår sina tomater i december med massor av konstljus i en källare den mest hängivna odlaren? Vad är det i vår bråttomkultur som gör att allt ska påbörjas så tidigt?

Nej den där hetsen är inget för mig. Jag älskar december och januari då trädgården ligger i dvala och jag själv kan rikta min uppmärksamhet mer inåt, något som naturens stillhet verkligen inbjuder till. Tids nog kommer april, maj och juni då småplantorna inte får försummas en enda dag, då marken behöver beredas och ogräset hållas undan och då några veckors försening kan innebära ett stort tapp. Våren har sin tjusning med all sin intensitet. Men först en ordentlig vintervila.

Det vanligaste nybörjarmisstaget i odling, vet ni vad det är? Jo, det är att förgro för många plantor och för tidigt. Vad händer då? Jo om vi inte har ett perfekt ställe (vem har det?) blir plantorna långa, gängliga och bleka (normalt sett är det för varmt och för mörkt i våra bostäder för småplantor). Men även om du har en lagom sval källare eller garage som du proppat fullt med konstljus uppstår ett annat problem. En planta som står för länge i sin kruka tappar växtfart!

Med för många plantor blir det svårt att få plats om alla ska planteras om många gånger till större krukor. Risken är också att du själv är uttröttad redan innan den stora planteringssäsongen kommit igång. Tänk på att dina krafter ska räcka ända fram till skörden och att skörden kan pågå ända in i december om du planerar din odling väl.

Nästa gång du märker att du är på vippen att låta dig stressas av dina facebook-kompisar eller veckotidningarnas reportage om tidig sådd tänk på detta:

En planta som sluppit stå och stampa i en kruka onödigt länge etablerar sig snabbare när den väl kommer på plats i trädgården eller i växthuset. Plantan som sås i slutet av mars kommer i många fall växa om den som såddes i januari eftersom den senare sådda plantan får kortare tid i kruka, aldrig bromsats i sin tillväxt och snabbt får tillräckligt med solljus.

Åke Truedsson som håller en genbank på 800 tomatsorter som man kan få del av genom att gå med i hans tomatklubb , ja ni förstår, han vet en del om tomater. Han rekommenderar såtid 20/3-5/4 för tomater som sedan ska växa utomhus i kruka och 10/3-20/3 för tomater som ska växa i kallväxthus. Bara om tomaternas slutliga placering är ett uppvärmt växthus (hur försvarbart är det ur energisynpunkt?) finns det anledning att så dem 25/2-15/3, enligt Åke som bor i Skåne.

Vad jag förstår betyder det här att det är lugnt att ägna sig åt vintersporter och meditation, garderobsstädning och videokonferenser ett tag till. Sov du lilla videung!

Välsignade ogräs!

Ogräsrensning kan vara en njutning, ett nöje och källa till glädje! Det är också trädgårdens kanske mest högkvalificerade syssla.

Härligt saftigt ogräs

Jag jobbar med täckodling som ett sätt att uppgradera den ursprungligen ganska magra och lätta jorden till en mullrik, fuktighetshållande, näringsrik och lättbearbetad odlingsjord. Jag täcker också för att hämma ogräset. För vem vill ligga på knä och rensa ogräs hela sommaren?

Täckodling innebär inte totalt ogräsfritt. Men ogräsrensningen blir så mycket mer tillfredsställande. Så snart det finns gräsklipp täcker jag, även om jag inte hunnit rensa under. Det innebär att många ogräs kvävs. Men några växer igenom täcket och de blir frodiga och saftiga. Det är bra när det gäller målla och våtarv som är utmärkt goda att äta. Det är också bra när det gäller dem som vi inte äter för det är med stor glädje och tillfredsställelse som jag då kan mata mina kompostlimpor! Kompostlimpan som till stor del består av grundämnet kol i form av pinnar och kvistar får nu kväve och alla de andra viktiga näringsämnena som mikroorganismerna behöver för att göra jord av allt.

Bild ovan: Härligt saftigt ogräs att mata mikroorganismerna med. På bilden syns ett ogräs som jag tycker är lite tråkigt, Åkermolken, som inte går att rycka upp ur jorden för hand eftersom rötterna har så bra fäste. Men sedan jag skaffade min japanska trädgårdskniv (Hori hori) är det ett mindre problem (nedan).

hori hori kniv

Samla samla samla organiskt material

Många besökare frågar mig varifrån jag får allt organiskt material till mina kompostlimpor. Ett svar är att jag tar tillvara alla kvistar och grenar när jag beskär buskar och träd, ett annat är att jag har så mycket storvuxet och frodigt ogräs. Att rensa det storvuxna ogräset är en ren fröjd eftersom det är lätt att skörda. Jag skördar ju åt mina kompostlimpor.

Det går att mata en kompostlimpa även när plantorna är på plats.

Bild ovan: Det fiffiga med en kompostlimpa är att det går att odla i den under tiden då komposteringen pågår. Det går också att fortsätta mata den så länge pumporna är små. Den mogna kompostlimpan (efter 2-4 år) är en djup mullig bädd av utmärkt trädgårdsjord.

Vad är det för vackert med svart jord?

Problemet är ett rent estetiskt. Vi har blivit lärda att det är vackert och framgångsrikt när grönsakerna avtecknar sig mot svart jord. Men sanningen är att bar jord är helt onaturligt. Det är ett sår i naturen. Ett sår som naturen försöker läka. Det vi kallar ogräs är naturens plåster för att skydda jord som av en eller annan anledning blivit bar. Bar jord torkas ut av sol och vind och slammar igen av ett regn. Inget att sträva efter alltså.

Som permakulturister brukar säga: Det är viktigt att det är vackert – men vi kan behöva ändra vår uppfattning angående hur det ser ut när det är vackert.

En annan missuppfattning är att ogräset stjäl näring och därför behöver avlägsnas. I själva verket bidrar varje växt till att höja jordens bördighet.

Godisregn till marklivet

I fotosyntesen fångar växter solenergi och omvandlar den till socker. En stor del av sockret skickar växter ut genom rötterna där de ordnar godisregn åt markmikroorganismerna. Detta gör växterna inte helt osjälviskt. Det är ett helt ekosystem av osynligt små mikroorganismer (och en del synliga markdjur också) som matas. Alla dessa  ägnar sig i sin tur åt att tillgängliggöra näringen som växten behöver genom att sönderdela organiskt och oorganiskt material till just de molekyler som växten efterfrågar och servera dem i rätt doser. I en jord som skonas från spade och fräs finns det kilometervis med mikroskopiskt tunna svamphyfer som till och med hjälper till att transportera näringsämnen och vatten från ena änden av trädgårdslandet till där det behövs bäst. Alla dessa medhjälpare behöver energi och den energin kommer från växternas (även ogräsets) godisregn.

Det viktigaste vi odlare gör är att långsiktigt gynna marklivet som ju står för bördigheten i våra jordar. Därför är ogräset inte bara en resurs när vi rycker upp det och lägger på komposten utan också medan det står och växer. Den näring ogräset tar upp är ju inte till spillo utan kan återföras direkt som täckmaterial. Under tiden har marklivet fått sitt godisregn, vilket det inte hade fått om vi hade hållit jorden bar mellan grönsakerna. Dessutom har ogräsen hindrat jorden från uttorkning.

Se upp med konkurrens och fröspridning

Alla ogräs är alltså inte av ondo. Det vi behöver se upp med är att de inte konkurrerar om utrymme och ljus med våra känsliga grönsaker. Vi behöver rensa vid rätt tidpunkt, innan ogräsen tar för mycket plats – och – innan fröogräsen går i blom. Tajmingen är jätteviktig!!

Bild (ovan): Under vinbärsbuskarna täcker jag med ull som effektivt håller undan kirskålen. Men det går inte att klippa med gräsklipparen ända fram till ullen (förstör gräsklipparen) så det blir en liten rand kirskål som behöver handrensas. På bilden syns hur kirskålen börjar gå i blom. Det är hög tid att riva av plantorna. Kirskål är inget en vill fröföröka i trädgården. Däremot är bladmassan mumma för komposten!

Ätliga ogräs

Det allra roligaste med ogräsrensningen är att jag över tid själv kan styra vilka ogräs jag har. Eftersom jag älskar målla brukar jag alltid låta några svinmållor stå kvar och sprida sitt frö. Likaså gör jag med trädgårdsmålla. Ser den inte läcker ut?

Vi skördar enorma mängder trädgårdsmålla, äter och fryser in under hela våren och försommaren.

Bild (ovan): Så här såg det ut när jag hade ”rensat ogräs” igår. Målla smakar, och kan användas som, spenat. Skillnaden är att den odlar sig själv. Det är bara att skörda! Det är gratismat som växter på gratismark, mark som jag ännu inte hunnit så eller plantera på, eller marken mellan plantor som ännu är små.

Känn dina vänner

Jag kan omöjligt låta någon annan rensa ogräs hos mig. Det är nämligen inte bara mållan jag låter självså sig. Vid gårdagens rensning hittade jag självsådda plantor av Mariatistel, Koriander, Dill, Vintersallat, Vinterportulak, Ringblommor, Purpurklätt, Vallmo, Gurkört, Sparris, Persilja, Mangold och Sallat. Det gäller att känna igen sina vänner även när de är små så att de självsådda kan få stå kvar eller flyttas till ett annat ställe ifall de står i vägen.

Genom att i ogräsröran känna igen de små vallmoplantorna som självsått sig kan jag själv bestämma var de får stå kvar. På det här sättet behöver jag inte pilla med att driva upp en massa blommor utan jag låter dem komma själva istället. Vi får en mångfaldig trädgård som också gynnar en mångfald av pollinerande insekter.

 

Växter som odlar sig själva

Många växter verkar blir bäst när de får så sig själva. Vintersallat är nästan omöjlig att odla från frö men genom att låta några plantor gå i blom och sprida sina frön kan en skörda sallat lite varstans under hela vårvintern. Samma sak gäller vinterportulak.

Bild nedan: Gurkörten fyller upp utrymmet mellan sparrisen väl. Men nu blir de till härliga gröna smoothies för att bereda plats till annat.

I växthuset tillåter jag bladamaranten att fröså sig själv. Så här ser det ut just nu:

Bild (ovan): Det är hög tid att rensa/skörda för amaranten har börjat konkurrera lite väl mycket med bönorna om utrymme och ljus. Amarant är en extremt näringsrik bladgrönsak som vi hittills har använt som rött pynt i sallader eller blandat in i en wook. Men nu när det är så gott om dem (eftersom de har börjat odla sig själva) har vi också kommit på att blanda in förvällda blad i färsen till bönbiffar. Biffarna blir härligt röda och laddade med nyttigheter.

Ett sätt att kontrollera ogräs är alltså att styra vilka ogräs vi vill ha. Något behöver ju fylla ut utrymmet mellan grönsakerna för att inte jorden ska vara bar. Det kan vara något som är ätligt och eller vackert!

Inbjudan till meditation

Att rensa känns absolut meningsfullt när ogräset är ätligt. Men framför allt är det ett härligt meditativt arbete. Till skillnad från sådd och plantering som jag tycker alltid innebär en viss anspänning (det gäller att allt hamnar rätt) så är rensning rena meditationen, det kräver närvaro och koncentration, men en avslappnad sådan.

Till slut täcks allt med färskt gräsklipp och det känns som att bädda om sina bäbisar. Dagen är fullbordad!

Bild (ovan): Några självsådda korianderplantor får stå kvar bredvid Schalottenlöken. Till vänster nykupad purjo, gödselvattnad och täckt med gräsklipp.

P.S. För dig som inte blev inspirerad av min ogräseufori rekommenderar jag Richard Perkins lovsång till den ogräsfria trädgården som i mina ögon blir lite väl steril, men jag kan absolut förstå poängen när vi talar om kommersiell skala: (https://www.youtube.com/watch?v=u79tiVcj8bY)

Jag önskar dig en glädjefull samvaro med allt som grönskar!

 

Drivbänk för plantuppdragning

Hillevi:

Lever du, som så många andra i dessa tider, i en djungel av förvuxna plantor som står och stampar i för små krukor? Undrar du också var i köket det skulle kunna finnas plats för matlagning med tanke på att allt gängligare småplantor upptar varje plan yta?

I år är faktiskt första våren på länge som jag inte har det problemet! Detta tack vare min nya drivbänk för plantuppdragning. Jag är så himla nöjd med drivbänken så jag vill berätta lite om den.

Drivbänk träullit

Fortsätt läsa ”Drivbänk för plantuppdragning”