Odla – viktigare än någonsin!

Hillevi:

Aldrig under min livstid har det varit så meningsfullt att odla som just  i år!

Länge har vi vetat att livsmedelsproduktionen behöver ställas om från fossilberoende klimat- och miljövidriga monokulturer till resurseffektiva närskaliga mångfaldsodlingar. Fler människor behöver delta i livsmedelsproduktionen. Många av oss som odlar för husbehov vet redan att det är möjligt att odla mycket på liten yta med minimalt med insatsmedel. Vi tycker dessutom att det är roligt!

Just nu skulle vårbruket starta i Ukraina och det blir ett vårbruk med förhinder. Ukraina och Ryssland står sammanlagt för drygt 20 % av den spannmål som ett normalt år når världsmarknaden och mer än hälften av solrosoljan. Världsmarknadspriset på många matvaror har redan stigit. Men bristen kommer att bli än mer märkbar till hösten när de uteblivna skördarna är ett faktum. De allvarligaste konsekvenserna befaras  i Mellanöstern, Nord- och Östafrika där många länder är nettoimportörer av spannmål och vissa regioner redan innan är hårt drabbade av ekonomisk tillbakagång, klimatförändringar, konflikter och nöd. Fördjupade humanitära katastrofer och nya uppblossande konflikter riskerar att bli följden.

I den här situationen är det rimligt att undersöka alla möjligheter till att producera mer mat än vanligt. Här gäller det att tänka nytt och vara kreativ. Inte för att grönsakerna i din och min trädgård kommer att kunna mätta människor i andra länder, men för att vi genom att äta mer egenodlat åtminstone inte är med och konkurrerar om exempelvis spannmål, som till skillnad från grönsaker, är en rörlig vara på världsmarknaden.

Nyheten om den förestående spannmålsbristen har också nått våra politiker. Desperationen är tydlig i deras förslag. Tydlig är tyvärr även bristen på långsiktighet och nytänkande. Ett exempel: EU kommissionen vill nu tillåta odling på marker som av klimatskäl just undantagits från odling, torvjordar som släpper ifrån sig stora mängder växthusgaser vid varje jordbearbetning.

Mat- och energipriser går alltid hand i hand eftersom det industriella sättet att producera mat på är så energikrävande. Här hittar vi även logiken bakom att politikerna nu vill subventionera fossila bränslen, de som vi nyss bestämt att de skulle fasas ut.

Inte bara dieseln för att driva traktorerna utan både bekämpningsmedel och handelsgödsel kräver enorma mängder fossila resurser. Europeiska handelsgödselfabrikanter meddelade för någon vecka sedan att de drar ned på produktionen eftersom deras insatsvara (naturgas från Ryssland) blivit för dyr. För övrigt är Ryssland en av världens största exportörer av handelsgödsel. Även bekämpningsmedel kan det bli brist på. Det vill EU-kommissionen nu lösa genom att tillåta import av bekämpningsmedel som av miljö- och hälsoskäl förbjudits i Europa!!!

Det politikerna verkar omedvetna om är att det går att producera mat utan både bekämpningsmedel och konstgödsel, vilket ju alla gårdar som drivs ekologiskt bevisar, även om de flesta av dem är beroende av diesel som drivmedel. Det vi nu behöver påminna oss om är att det går att producera mat även utan fossila drivmedel. Men då behövs fler odlare och mindre enheter, fler som har tillgång till mark och kunskap, helt andra odlingsmetoder och delvis andra grödor.

Nu – om inte förr – har det blivit tydligt att det industriella sättet att producera mat är ohållbart och behöver förändras. Det jordbruk och den livsmedelsindustri vi har idag började byggas upp under efterkrigstiden då vi haft riklig tillgång till billig olja. Effektivisering blev liktydigt med att rationalisera bort arbetskraft ur lantbruket. Att en person ensam kan sköta flera hundra hektar kan upplevas nästan som trolleri av tidigare generationer som gått och gnetat med lie och häst. Men något trolleri är det inte fråga om. För varje enhet solenergi som grödorna binder när de växer på åkern tillsätter vi människor 25 enheter fossil hjälpenergi. Det är knappast hållbart. Förr brukade vi efter ett sådant här uttalande tillägga ”i längden”. Nu har vi kommit till en situation då det inte ens  är ekonomiskt hållbart här och nu.

Medan våra politiker tänker på kortsiktiga lösningar som faktiskt förvärrar den övergripande situationen får väl vi småskuttare jobba på de långsiktiga lösningarna och stå för kreativiteten. Aldrig förr har det varit så meningsfullt att odla som just i år. Ju dyrare maten blir i affären, desto mer pengar spar vi på att äta egenodlat. Dessutom är det en solidarisk handling att i år äta mer potatis/rotfrukter och mindre spannmål. I våra trädgårdar kan vi skapa djupa bäddar där vi kan få 10 kg potatis per kvm. I det industriella jordbruket med alla sina dyra insatsmedel är snittskörden bara 2.8 kg/kvm. Beroende på jord och odlingsmetod behövs ca 30-100 kvm för att en familj med två vuxna och två barn ska bli självförsörjande på potatis.I Sverige finns ca 400 000 hektar gräsmatta. Det är lika stor yta som Sveriges bönder odlar vete på. Gräsmattorna innebär en enorm potential för ökad livsmedelsproduktion med småskaliga reurseffektiva metoder. Ofta är de outnyttjade och kostar bara tid, pengar och fossila bränslen att sköta om. Så sätt igång och försök få med dig vänner och grannar också. I år odlar vi för livsmedelssäkerhet. Vi tänker globalt och odlar lokalt.

ps
Den mesta spannmål som odlas går till djurfoder. Vill vi dra ner på vår konsumtion av spannmål bör vi också minska konsumtionen av ägg, kyckling och griskött. Betande idisslare (får och nöt) är ett mycket bättre val, men kolla att de verkligen haft en grovfoderstat. Att minska den totala konsumtionen av animalier är också en viktig handling.

pps
Om någon är nyfiken på källorna till de siffror jag skriver ovan så är det bara att ställa en fråga i kommentarsfältet. Jag ville inte tynga texten med källor, men de finns.

 

 

 

 

 

Färska tomater från fjolårets skörd

Hillevi:
Någon mer som fortfarande har färska tomater liggande på köksbänken?

Red in Yellow out hter den här vackra och läckra pienollotomaten som vi fortfarande äter av.

För mig är det här med pienollotomater relativt nytt. Den italienska benämningen står egentligen bara för att det är tomater man hänger upp. De hängs upp för att mogna långsamt inomhus efter skörden och kan sedan ätas under vintern. På svenska kallas de ofta för ”evighetstomat”.

Jag har prövat några olika sorter. Vissa tål inte alls lagring enligt min erfarenhet, trots att de säljs som pienollo. Men nu har jag hittat en favorit. Den här sorten heter ”Red in Yellow out” och ser ut just så vilket också gör den väldigt dekorativ när den hänger som guldklasar i gardinstången under den mörka årstiden. Tomaterna blir runda och stora. De på bilden är de sista, minsta.

Det känns otroligt lyxigt vid den här årstiden att lägga färska tomatskivor på pizzan eller omeletten. Att fräsa lök och vitlök och sedan lägga ner tomatskivorna i den varma pannan på slutet blir också ett läckert tillbehör med minne av sommaren.

Det är ingen salladstomat. Jag har prövat några sorter som skulle fungera till sallad men de gick inte att lagra. På något vis ganska logiskt. Det är ju solens strålar vid mognaden på plantan som skapar den sötsyrliga smak vi är ute efter i en sallad. Något ska ju också skilja årstiderna åt!

Ge inte upp!

Om dina kålplantor har klarat sig till nu men de är fulla av larver så ge inte upp!

Nu kommer inga fler ägg eftersom fjärilarna har slutat flyga.

Gör så här: Gå igenom plantorna systematiskt. Titta på undersidan av varje blad. Mosa ev äggsamlingar och smålarver med fingrarna. Plocka bort de stora larverna och döda dem på valfritt sätt.

Och nu kommer det: När du besöker kållandet nästa dag kommer du att hitta larver igen. Förtvivla inte! Detta är inga nya larver. Det är bara de du missade förra gången. Det lönar sig att plocka bort dem också. Återkom var och varannan dag och flukta snabbt igenom kålodlingen. Till slut kommer alla att vara borta. Och du kommer att ha tränat upp ögat för vilka blad du behöver vända på. Du känner igen vilken sorts blad fjärilarna väljer att lägga sina ägg under.

Summa summarum: Det är för sent för att ge upp!

 

 

Odla mer baljväxter

I år har jag odlat mer baljväxter än tidigare och det har varit ett gynnsamt år för ärtor och bönor. Mer baljväxter innebär högre självförsörjningsgrad eftersom baljväxter hör till det vi fortfarande köper i affären. Olika sorter ger lång skördeperiod och det blir även mat till vintern i form av torkade spritbönor och gråärtor.

Baljväxter är fulla av nyttigheter, inte bara proteiner, utan också viktiga mineraler och resistent stärkelse som är bra för tarmfloran.

Baljväxterna innehåller också några ämnen som inte är så bra för matsmältningen. Men dessa förstörs vid upphettning. Därför ska man alltid koka ärtor, bönor och bondbönor. Enda undantaget är sockerärtor och helt unga spritärtor. Hos bönor finns inga undantag. Inte heller bondbönor ska ätas råa.

Samtidigt som baljväxterna är goda, mättande och näringsrika är plantorna också jordförbättrare när de odlas. Inte bara för att de samarbetar med kvävefixerande bakterier som berikar jorden på kväve även till nästkommande gröda, utan även för att baljväxterna stimulerar bildningen av mykorrhiza, långa tunna svamphyfer som kommer att finnas kvar i jorden och hjälpa nästkommande gröda med närings- och vattenförsörjningen i ett symbiotiskt samspel. Denna service får vi under en förutsättning: Att vi inte trasar sönder de osynligt tunna mykorrhiza hyferna med jordbearbetning, t ex vändning av jorden eller – ännu värre – fräsning… (gör inte det!).

Ärtor

Ärtor har odlats i vårt land sedan forntiden. De är anpassade för vårt klimat och kan därför sås tidigt på säsongen. De tål kall jord men det får aldrig fattas vatten.

Sockerärtor

Sockerärtor odlas för sina söta baljors skull. I år har jag odlat tre sorter som mognat efter varandra: Den snabba gula sockerärten Märta som är så lättplockad eftersom färgen avviker från bladverket, den fina ögonsockerärten Boaryd och Lokförare Bergfälts jätteärt som får jättelika baljor som ändå aldrig blir trådiga. Alla dessa är lokala gamla sorter som samlats in genom Fröuppropet där enskilda lämnat in fröer till ärtor som gått i arv i familjen.

Spritärt, Stensärt, Märgärt

Ärtor som odlas för de gröna fröernas skull kallas spritärtor och är det vi köper när vi köper frysta ärtor i affären. Men de hemodlade äldre sorterna är en helt annan smakupplevelse och mättar dessutom bättre!

Ny för i år hos mig är Stensärten Norrhult. Stensärten är en under 1800-talet förädlad variant på spritärten som ger högre plantor och större ärtor. Det specialla med Norrhult är att familjen som odlat den här ärtan är från Södra Vi här utanför Vimmerby och att jag fick fröerna personligen av guld-ärt-prisvinnaren Elsas dotter Wiola som råkade besöka min granne i våras. Jag tackar och bugar! Ärtorna är verkligen odlingsvärda, goda, friska och rikgivande.

 

Sedan flera år tillbaka odlar jag också Märgärten Adelöv. Även denna en gammal sort från Småland som odlas för de omogna fröernas skull. Adelöv har ännu större och väldigt söta ärtor. Baljorna är så välmatade att ärtorna riktigt trängs inne i skidan!

Gråärt, Blåärt

Ett praktiskt sätt att förvara ärtor till vintern är att låta dem mogna helt på plantan och sedan tröska fram de torra ärtorna. Det är så våra gula soppärtor framställs. För hemmaodlaren rekommenderar jag istället de högvuxna sorterna som ger stor skörd på liten yta.

Sedan några år tillbaka odlar jag Biskopens gråärt. En riktigt god gråärt med otroligt koncentrerad och matig konsistens. Gråärt är etremt dryg att göra exempelvis hummus av. Enkelt kokta i saltatat vatten räcker några matskedar på tallriken för att ge protein och härlig mättnadskänsla till vilken vegetarisk tallrik som helst.

Nytt för i år hos mig är den Gotländska Blåärten. Den är en fröjd för ögat med sina blålila baljor. Fröerna är något mindre än hos Biskopens och det återstår att se vad de smakar.

Den Gotländska blåärten mognar

Märta, den gula sockerärten, går också att använda som gråärt. Det har jag inte testat ännu men det är så den har använts historiskt. Fröerna är ganska små, får se hur de smakar.

De olika sätten som ärtor kan ätas på är förlåtande för den som inte hinner skörda allt i sitt optimala stadium. Självklart sparar vi alltid rikligt med baljor att torka på plantan för utsäde. Men om det råkat bli så att även spritärtorna hunnit mogna på busken, mer än vad som behövs som utsäde, så finns ju alltid möjligheten att koka fröerna och betrakta dem som gråärtor!

Uppifrån från vänster: Biskopens gråärt, Gotländsk blåärt, Ögonsockerärt Boaryd (obs det stod felaktigt Märta här förut, Fröerna från sockergråärten Märta ser mer ut ungefär som den Gotländska blåärten bara utan den blålila färgen)
Andra raden från vänster: Märgärten Adelöv i moget och omoget stadium
Tredje raden från vänster: Stensärten Norrhult från Södra Vi i moget och omoget stadium

Bönor

Bönorna (undantag bondbönor) härstammar allihop från Sydamerika och har en kort odlingshistoria i vårt land. De är känsligare för kyla och många sorter kräver en längre varm säsong än vad vi har på våra breddgrader. Men det finns också odlingsvärda sorter för oss här i Småland.

Brytbönor – höga och låga

I år odlade jag en supersnabb brytböna, ”Speedy”. Den var ingen delikatess precis men gav färdiga ”Haricot Verts” i växthuset redan innan de andra bönorna ens hade börjat blomma. Självklart var den fortfarande godare än allt som affären erbjuder i bönväg.

Vill man ha en snabb bönsort så får man gå till buskbönorna. De klättrande störönorna kan ge mycket högre skörd per kvadratmeter men kräver mer tid för att utveckla plantan innan den kan börja leverera. Kommer då frosten tidigt så kan man bli utan skörd. Det är en avvägning.

En viktig orsak till att jag ändå väljer störbönor är att det blir så vackert i trädgården med de rums-skapande klätterväxterna. En annan är att de är bekväma att plocka och inte riskerar att mögla en fuktig höst eftersom de hänger luftigt högt över marken.

En pålitlig sort är Blaue Hilde. Den är extremt rikgivande, god, och även ganska grova baljor kan ätas utan att bli trådiga.

Kentucky Wax är en odlingsvärd klättrande vaxböna och Neckarkönigin en dito grön brytböna.

Stjärnan bland mina brytbönor är dock Sigrids böna från Loftahammar. (Det är så roligt med alla dessa lokala anknytningar!). Sigrids böna är grön, kort och lite knölig. Den har lite lägre avkastning än övriga sorter men är den allra godaste!

Ju godare grönsaker desto enklare matlagning. Vi behöver inte göra oss till med komplicerade förfaranden i köket. Helt enkelt ångkoka Sigrids böna och servera med lite olja och örtsalt över!

Blomsterbönor, rosenbönor, purpurbönor

I Sverige odlas blomsterbönor, som namnet antyder, mest för blommornas skull. Det är synd för här finns potentiellt mycket mat att hämta. Baljorna, som blir stora, ska skördas unga. Vi skär dem i småbitar och kokar dem i mustiga höstgrytor. I England finns en helt annan tradition att odla dessa för mat och de kallas där för ”runnerbeans”.

I år har jag en ny bekantskap i trädgården. Det är en blomsterböna som jag fått av en barndomsväns mor som fått den av sin engelska svärmor när hon gifte sig på 50-talet. Den har vackra ljusrosa blommor och får bönor som blir stora och gröna men inte lika grova som de sorter jag tidigare odlat. Den ser lovande ut och jag ska nu försöka ta reda på vad sorten kan heta. Jag kan ju eventuellt vara ensam om att odla den här sorten i Sverige….

Runnerbean av okänd - men mycket lovande - sort!

Spritbönor

I mitt växthus klättrar borlottibönor som skapar en djungelliknande atmosfär. De är sena, de första små fruktämnena börjar nu synas och många blommor finns fortfarande kvar. Borlottibönorna kan ätas på tre sätt: 1) hela baljor, 2) spritade färska fröer, 3) spritade torkade fröer, allt kokt förstås. Jag äter inte baljorna, det har vi ju brytbönor för under sommaren. Men när fröerna har bildats i september kokar vi de spritade färska fröerna. Det är en riktig delikatess!! Det vi inte hinner äta under hösten får hänga kvar och torka på plantan. Sedan tröskas bönorna ut och förvaras som torra kokbönor.

Borlottibönorna skapar en djungelkänsla i växthuset och mognar under september månad

Jag har också lågväxande borlottibönor. Användningen är samma men de lågväxande är lite snabbare och klarar sig därför på friland.

Kronan på verket är en svensk spritböna. Den heter Mor Kristins böna. Mor Kristin levde i Kisa- trakten. Så även här har vi en sort anpassad till vårt klimat, vilket bland annat innebär att den är lite snabbare än den italienska borlottin. Mor Kristins böna är god, rikgivande och används på samma sätt som borlottibönorna. Nästa år kanske den ersätter borlottin helt hos oss här, när jag lyckats föröka upp tillräckligt av det utsäde som jag fått från Mor Kristins systers barnbarn!!

Mor Kristins spritböna är en halvhög och rikgivande buskböna anpassad för vårt klimat

Utsäde

En praktisk egenskap är att ärtor och bönor är självbefruktare. Därför är det lätt att ta eget utsäde och på så vis har odlingsvärda sorter förts vidare från generation till generation utan att korsa sig.

Ett undantag här är bondbönan som jag inte pratat något om alls ovan. Bondbönan är ett måste för självförsörjaren. (Se tidigare blogginlägg) Den är en egen art och härstammar inte från Sydamerika som de andra bönorna. Den är heller ingen ärt men har den likheten att den tål kallt klimat och gärna sås tidigt. Bondbönan är till viss del korsbefruktare varför jag bara odlar en enda sort och även ser till att mina grannar odlar samma sort (förser dem med utsäde) för att slippa oönskade korsningar. Genom att selektera på önskade egenskaper kan jag efter bara några år få en stam som är anpassad till den här platsen.

De flesta av de sorter jag nämnt ovan går att få tag på genom att bli medlem i föreningen SESAM, föreningen för fröodling och beskydd av kulturväxter i Sverige.

Vilka är dina favoritsorter när det gäller baljväxter? Skriv gärna i kommentarsfältet eller i FB gruppen Odling som livsstil.

Toppar du dina bondbönsplantor?

Frågan kom lägligt. Vitlöksfrästa bondbönsplantstoppar har nämligen stått på menyn här hemma senaste veckan!

Det kan finnas olika skäl till att toppa bondbönsplantorna och just i år har jag toppat av alla dessa skäl!

Dels drabbas bondbönorna ofta av bladlöss just i topparna. Ett sätt att bli av med angreppen är att klippa topparna och kassera dem.

När vi toppar plantan påskyndas mognaden av bönorna. Det innebär att även utan angrepp kan det finnas en poäng att toppa vissa plantor för att få en snabbare mognad medan andra får behålla sina toppar. På så sätt förlängs den totala skördeperioden.

Vad som också händer med en toppad planta är att den blir lite kraftigare i växten. Därför toppar jag företrädesvis de lite tanigare – men friska – plantorna när det är vitlöksfrästa toppar som ska serveras!

Bondönor är en fantastiskt trevlig gröda som ger väldigt mycket mat, inte per kvadratmeter men, per arbetsinsats. Bönorna på bilden arbetar dessutom som ”markberedare” i ett område där vi håller på och bygger upp en liten skogsträdgård som ett sätt att utnyttja utrymmet mellan det som så småningom ska bli stora träd. Den marken har aldrig använts till odling på något medvetet sätt. Den har varit ett övergivet hörn av trädgården under en stor björk som nu är borta och därefter några år med svart plast för att ta död på kirskål. Ingen form av markberedning eller gödsling. Bara ner med fröerna i mitten av april och en vattning i slutet av maj (ja, det kom regn också). Sedan har bönorna stått och varit bortglömda ända till nu. De är mina finaste bondbönor i år.

Jag odlar bondbönor på andra ställen också och har sått dem vid olika tider för att få utspridd skörd. En bädd i intensiva grönsakslandet med god trädgårdsjord såddes med bondbönor i början av maj. Där blev hela plantorna fulla med bladlöss i samband med blomningen så att bönämnena förstördes och det nästan inte blir någon skörd alls. På ett annat ställe i den fyraåriga växtföljden blir det bönor men de har tendens att lägga sig ner. Förmodligen ”bortskämda” med för mycket vatten och näring. Så slutsatsen för i år är att bondbönor är en pionjärväxt, perfekt att odla när ny mark tas i anspråk.

Välj också bondbönor när du har en stor yta som behöver fyllas ut med något matigt utan att kräva en massa arbete. Bondbönorna konkurrerar bra med ogräs så rensning brukar inte vara något tema. Om man vill kan man kupa bönorna lite grann när de kommit några dm över jord. Då bildas kraftigare rotsystem och eventuellt ogräs störs. Men annars växer bondbönor tydligen bäst när det är bortglömda…

Bondbönor är basföda hos oss på sommaren. Överskottet torkas eller fryses efter förvällning. Bondbönspastej på torkade bönor är nästan lika gott som på färska och ger på så vis ett hemmaproducerat pålägg hela året. Här är receptet:

Bondbönspastej

Koka bondbönorna mjuka, häll av kokvattnet och spar det. Kör i matberedare tillsammans med olja, lite av kokspadet, vitlök, örtsalt och något surt, t ex surkål, syrad gurka, kimchi, syrad lök el dyl. Krydda efter egen fantasi t ex curry, gurkmeja och chili. Klart.

Tips: när det bara är lite kvar av bondbönspastejen kan den röras ut med vinäger och eller spad från mjölksyrade grönsaker och serveras som tillbehör till mat som en ”Guacamole”.

Pastejen och ”Guacamolen” går lika bra att göra på torkade bondbönor. Blötläggning sker i kallt vatten över natt eller minst 6 timmar. Koka upp bönorna i nytt vatten och gör som ovan.

Bondbönstoppar

Plocka de översta mjuka topparna, skölj och hacka. Använd gärna en järngryta med lock och fräs topparna i olja på relativt hög värme med riven/pressad vitlök och örtsalt. Sänk sedan värmen och låt stå och mjukna på eftervärme medan övrig mat tillagas.

Vad sår du just nu?

Frågan förvånade mig när den kom häromkvällen på sms. Hur kunde avsändaren veta att jag just satt och pillade med små fröer och såbrätten inne i köket i början av juli när allt äntligen skulle vara utplanterat och klart?

Det senaste jag sådde utomhus var faktiskt morötter. Jag brukar så en sen omgång morötter kring midsommar och de brukar bli allra bäst. Jag blir alltid lika förvånad att de faktiskt hinner växa ikapp under hösten.

Det jag höll på med när sms:et dök upp var att så huvudkål som vi kommer att äta under vårvintern. Sorter som kan övervintra ute.

Det här med vinterodling är inte så lätt som det låter. Oavsett hur mycket vi isolerar eller värmer upp så räcker inte vinterljuset från november till mars till för fotosyntesen och därmed växer ingenting. Därför sår jag nu. Mina kålplantor kommer att växa under sommaren och hösten och sedan stå skördefärdiga under snön.

Genom att dra upp småplantor i brätten kan jag nyttja utrymmet optimalt. Där den första potatisen redan är skördad växer nu sallatsplantor och därefter tar kålplantorna deras plats.

Förra året var första gången jag prövade detta med vinterkål. Det ska dock sägas att jag är flera veckor senare med plantuppdragningen för vinterkålen i år jämfört med förra året. Förhoppningsvis inte för sen.

Det som är viktigt att tänka på vid sådd den här årstiden är att välja sorter med kort utvecklingstid. Kålhuvudena ska hinna växa färdigt till slutet av oktober. Seriösa fröfirmor anger utvecklingstiden i antalet dagar. Ska kålen stå ute över vintern behöver sorten dessutom vara frosthärdig vilket fröfirman också ska kunna upplysa om. Här är vad jag just har sått:

  • Savojkålen Wirsing Marner Grüfewi för övervintring ute (blev jättebra förra året, köpte fröerna från Tyskland Dürrsamen, dags för svenska fröfirmor att ta in denna suveräna sort!)
  • Vitkålen Brunswick för övervintring ute (fröer från Impecta, blir första året jag provar sorten)
  • Rödkålen Red Express (har odlat den många gånger tidigare och retat mig på att huvudena hinner ruttna innan det är dags att göra julens rödkålssallader. Med denna sena sådd hoppas jag på fräscha rödkålshuvuden i december. Endast 63 dagars utvecklingstid)
  • Spetskålen Kalibos med endast 65 dagars utvecklingstid tänkte jag också vi kunde äta på senhösten.

Savojkålen Marner Grüfewi den 31 oktober i fjol, redo för övervintring.

Viktigt att tänka på inför övervintringen är att plantorna inte får stå i för blöt och kompakt jord. Upphöjda bäddar är idealiskt för övervintring av kål. Annars finns risk att kålen ruttnar när vädret växlar mellan plus- och minusgrader.

Sallat och rosé

Vad sådde jag mer den där kvällen? Jo sallat förstås. Sallat får aldrig saknas. Därför sår jag sallat varannan eller var tredje vecka i pluggbrätten eller mikrokuber från slutet av mars till mitten av juli. Det är så praktiskt att ha plantor till hands att trycka ner här och där när luckor uppstår i odlingarna.

Förutom vanlig plock-, huvud- och bindsallad sår jag vid den här årstiden även gärna rosésallat som botaniskt inte tillhör sallaterna utan är en cikoriaväxt, dvs släkt med endive. En favoritsort är Rossa di Treviso som är läckert vitrosa och står skördeklar länge. En annan sort jag kommer att pröva i år är Palla Rossa, båda från Runåbergs. Det verkar som att Rosésallat kan växa med mindre ljus än annan sallat. Förra året råkade många sallatshuvuden hamna i skuggan av högväxande kål. Medan vanlig sallat tynade bort stod rosésallaten snällt och växte i skuggan av kålplantorna. Det borde göra den till en bra höstgröda. Dessutom är rosésallat köldhärdig. Sist men inte minst bidrar den med en härlig smak och färgupplevelse..

Under några års tid har jag framgångsrikt övervintrat sallat under fiberdukar och bubbelplast i en drivbänk i växthuset. (I år blev det ingen skörd för människor tyvärr eftersom mössen åt upp allt.) Lämplig tidpunkt för sådd av sallat som ska övervintra på detta sätt är augusti. Sallaten ska inte vara färdigvuxen vid övervintringen utan den ska ligga i startgroparna och växa sig stor tidigt på våren.

Snart snart kan jag så ute igen. Jag har ytterligare en bädd med tidig potatis och när den är uppe direktsår jag asiatiska bladgrönsaker där så som Pac Choi, Tatsoi mfl. Efter löken sår jag daikonrättika, rädisa och majrova. Allt detta kan skördas långt in i november. Ja, jag har faktiskt skördad rättika vintertid också ett år då snön kom före tjälen och låg som ett skyddande täcke över.

Jag lovar, de rädisor som sås i mitten av juli är årets godaste. Inga angrepp av jordloppor, ingen besk smak från försommartorkan. Hösten är kålens tid och det går fortfarande att så snabba sorter!

Lök, morötter, persilja och potatis…

Vissa saker går redan att så ute trots att jorden är kall; tidiga morötter, persilja, dill…

Den gula sättlöken är också i jorden, men den röda ska sättas lite senare. Den sätter jag nu ovanpå en bricka med jord i den frostskyddade drivbänken så att lökarna hinner utveckla rötter och därmed komma igång snabbare när jorden hunnit bli tillräckligt varm för att rödlöken ska trivas. Likadant kan man göra med en liten mängd tidig potatis.

Det blev mycket sättlök i år eftersom lökarna var små och de säljs på vikt. Det är dubbelt bra eftersom små sättlökar, tvärtemot vad man kan tro, ger större skörd än små!

Den gula löken har jag i år satt lite tätare än normalt med tanke på att kunna gallringsskörda under sommaren.

De fleråriga grönsakernas tid

Det har varit kallt väder men solen värmer ordentligt när den tittar fram. Idag krattade jag bort täckmaterialet kring sparrisen och la en fiberduk över för att jorden där ska värmas upp snabbare. Annars kan täckmaterialet hålla kvar kylan i jorden.

Vitlöken tittar redan upp. Den klarar av att ta sig upp genom ensilaget som jag täckte med efter sättningen på hösten. Nu behöver den vatten och näring (guldvatten 1+8)!

Så glädjande med de fleråriga grönsakerna som ger skörd så tidigt på våren. Här kommer rankspenaten. Även den mår bra av vatten så här års.

De övervintrade palsternackorna är godare än de som legat i jordkällaren. Blasten går också att äta.

Vintersallaten och piplöken går redan att skörda. Även den mår bra av dagens regnblandade snö.

De övervintrade svartrötterna blir försommarens delikatess. Bladen går att äta i sallad men jag låter dem sitta kvar för att låta rötterna växa sig större till skörden i början av juni då bönorna ska planteras i deras ställe.

Penningörten använder vi redan i sallader tillsammans med ärtskott, solrosskott och mikrogrönt av kålväxter som växer på fönsterbänken.

Det är nog också dags för årets första nässeljakt…

Odla till försäljning – boksläpp

Boken ”Odla till försäljning” kommer ut i ny omarbetad upplaga. Samtidigt kommer Del 2 ”Våra bästa grönsaker” och ett häfte om Säsongsförlängning. Helena von Bothmer leder ett samtal på zoom med författarna Sanna Mattson Ringqvist, Jonas Ringqvist och Ylva Lundin nu på måndag klockan 19.00

Alla tre böckerna är skrivna för dig som odlar grönsaker till försäljning. Böckerna går redan nu att beställa från https://widget.publit.com/odla-till-forsaljning_3339/page/1 och kommer inom kort även att gå att beställa från de vanliga online-bokhandlarna.

Länk till seminariet på zoom: https://us02web.zoom.us/j/88592968228…

De första fröerna i all enkelhet…

Groddar och mikrogrönt på köksbänken väcker de gröna fingrarna till liv och längtan efter vitaminer och klorofyll.

Nu börjar också småblads-odlingen i drivbänken bli grön. Salladssenapen har kommit fortast och tätast (Southern Gigant Curled).

Det går åt mycket fröer till mikrogrönt och småblad. Bra att de går att odla fram hemma. Kålfröer håller sig i många år och när en väl sparar plantorna till att sätta frö blir det massor. Jag silar fröerna och använder andrasorteringen (de minsta) till mikro och småblad.

Här har småbladslådorna sällskap med sticklingar av sex olika sorters Bärtry, två sibiriska (Leninggrads jätte, Vostorg, och fyra canadensiska (Borealis, Aurora, Honey Bee och Tundra). Sommarsticklingarna i fjol tog sig inte så nu satsar jag på vintersticklingar istället och hoppas på bättre tur. Om en och en halv månad kommer bänken vara proppfull med småplantor…

Så skönt det var i helgen att stänga ute nordanvinden och i växthuset så de köldtåliga bladgrönsakerna. Soliga dagar blir det rejält varmt därinne så jag tror på en snabb groning nu när jorden hunnit bli varm.

Jag sådde med 33 cm mellan varje rad och mellan de raderna ytterligare en rad av rädisa. När rädisorna är uppätna planteras tomaterna i mellanrummet och då kan sallad, spenat, ruccola, salladssenap och namenia fortfarande skördas ett tag innan tomaterna behöver hela utrymmet.

Tomaterna ja, de såddes förra helgen i micro-kuber och nu är det dags att sätta om dem.

Mer om kuber och kubmakare i kommande inlägg. Nu är våren här!!