Bevattning – Studiebesök 27sept (ny chans)

Att samla regnvatten i tankar och tunnor är en självklarhet för många odlare med erfarenhet av torra somrar.

Men hur få ut vattnet på ett rationellt sätt i odlingarna när dessa blivit så stora att kanna inte är något alternativ?

Går det att driva droppbevattning med regnvatten och enbart självtryck utan high tech och ”lull-lull”?

Ja det går!

Carola Kjellgren visar ett system som utvecklats inom fortsättningskursen Odlings som livsstil. Systemet bevattnar 100 kvm grönsaksodlingar i en villaträdgård i Västervik från en upphöjd ibc-tank. Du får med dig en detaljerad beskrivning av vilket material som behövs för att kopiera systemet.

20 september är redan fullbokat men Carola öppnar sin trädgård 27 september också.

Boka via Studiefrämjandet i Västervik

https://www.studieframjandet.se/78540?fbclid=IwAR3MvzPNR9QHlIP11bKeT4jmVU4sGKjpv6RejVvNcD5n1mQs188jx2wfCZ8

 

Solrosutmaningen!

Odlingsakademien vill utmana alla att odla ordentligt mycket solrosor i år!

Solrosor är stora, vackra och finns i många olika storlekar och former. Solrosen är en blomma man blir glad av. Den är dessutom symbol för Ukraina.

Genom att odla solrosor i år ställer vi oss bakom Ukrainas rätt att få existera som fritt land, fritt från krig, våld och förnedring.

Före invasionen var Ukraina världens största exportör av solrosprodukter (solroskärnor, solrosolja och pressrester till foder). Inte undra på att solrosen är landets symbol.

Vill du ställa dig bakom Odlingsakademiens solroskampanj? Ta bilder på din solrosodling från frö till färdig blomma och posta på:

#solrosutmaningen #solrosorförmångfald #solrosorförukraina #odlingsakademien

I våra trädgårdar kan solrosorna fylla många viktiga funktioner, förutom att glädja ögat – viktiga ekosystemtjänster!

Blommorna har värdefull nektar och pollen som kan ge näring till vilda bin och andra insekter som vi gärna vill gynna i våra trädgårdar.

På hösten erbjuder blomfröerna mat till fåglar. Eller så skördar vi fröerna själva och äter som snacks. Eller varför inte producera eget hönsfoder?

Solros är en storvuxen växt som binder mycket koldioxid ur atmosfären när den växer under sommaren. Det innebär en massa värdefullt organiskt material som kan bli jordförbättringsmedel till nästa års odlingar, oavsett om det går via en traditionell trädgårdskompost eller om du bygger kompostlimpor som du odlar i medan komposteringen pågår. Ju högre mullhalt vi kan få i våra jordar, desto friskare mikroliv i jorden och desto bördigare är jorden för våra plantor.

Jag (Hillevi) har prövade ett år för många år sedan att göra en ”häck” av solrosor som avgränsning mot vägen. Det såg trevligt ut. Vi använde då sorten Giganteus som kan bli upp till fyra meter hög. Det var roligt, vi hade byns absolut största solrosor.

I år tänkte jag sätta solrosor mellan pumpaplantorna. Solrosorna växer ju uppåt och pumporna åt sidan, så de bör kunna samsas bra om utrymmet. På så sätt ökar jag inbindningen av kol på en given yta. Fotosyntesen ökar och  därmed sockerleveransen till markmikroorganismerna, dvs jordens långsiktiga bördighet.

Det allra enklaste sättet att få massor med solrosplantor helt gratis är att tömma ut resten av vinterns fågelfrö i en låda jord redan idag!

Vill du odla till frukostmüslin ska sorten väljas med omsorg. Fröerna behöver vara stora, många och lättskalade. På den svenska frömarknaden finns inga sorter som marknadsförs specifikt för den här användningen. Man får pröva sig fram och ställa frågan till fröfirmorna.

Vill du odla till hönsfoder verkar sorten Peredovik vara väldigt intressant eftersom utvecklingstiden är kort och fröerna är ovanligt fettrika. Solrosfrö kan enligt information på Kinnekullefrös hemsida utgöra ca 5-10 % av hönsfodret och innehåller essentiella aminosyror som saknas i exempelvis ärtor, så det är ett fint komplement.

Ytterligare en sak man bör veta om solrosor är att de är duktiga på att suga upp tungmetaller och andra gifter ur jorden. Solrosor används därför för att sanera förgiftad mark. Tungmetallerna lagras då i växten som sedan omhändertas som miljöfarligt avfall. Därför bör du tänka dig för var du odlar solrosor till mat oavsett om det är du eller fåglarna som ska äta. Välj bort platser som du misstänker kan vara förorenade, t ex där det stått telefonstolpar eller legat järnvägsslipers. Men i helt vanlig trädgårdsjord går det alldeles utmärkt. De solroskärnor vi köper i affären däremot, är ofta odlade i gamla utvittrade jordar i varmare länder som inte haft den välgörande istiden som förnyat jordarna i vårt land. Det innebär att där finns risk för naturlig förekomst av olika tungmetaller helt oavsett odlingsmetod  De importerade solroskärnorna ska alltså konsumeras med måtta.

Lunchseminarium om självhushållarens inre resa

Frilansjournalisten och folkhögskoleläraren Sam Nygren bjuder in till lunchseminarium om:

• 3 drivkrafter till självhushållning
• 3 svårigheter
• 6 saker i livet som självhushållare som ger värde

Insikterna baseras på djupintervjuer med 26 självhushållare genom projektet Inte bara morötter. Efteråt finns tid för eftersnack för dem som vill.

Lunchseminarium (30 min) – Självhushållarens inre resa
TID: 13 april 2022 kl 12.00 – 12.30 + tid för eftersnack för dem som vill
PLATS: Zoom
KOSTNAD: Gratis


Anmäl dig genom denna länk: https://intebaramorotter.se/2022/03/30/lunchseminarium-13-april-2022/

Zoom-länk får du automatiskt direkt efter du tryckt på ”Skicka in”.
Välkomna!
// Sam Nygren

PS. Detta lunchseminarium är en favorit i repris av den populära slutpresentationen av projektet Inte bara morötter från förra året. Nu kommer på efterfrågan en kortversion. Om du snacka mer om dessa frågor med likasinnade så ligger nu anmälan ute till distanskursen Självhushållningens inre resa på Gamleby folkhögskola med start 19 september 2022.

Odla – viktigare än någonsin!

Hillevi:

Aldrig under min livstid har det varit så meningsfullt att odla som just  i år!

Länge har vi vetat att livsmedelsproduktionen behöver ställas om från fossilberoende klimat- och miljövidriga monokulturer till resurseffektiva närskaliga mångfaldsodlingar. Fler människor behöver delta i livsmedelsproduktionen. Många av oss som odlar för husbehov vet redan att det är möjligt att odla mycket på liten yta med minimalt med insatsmedel. Vi tycker dessutom att det är roligt!

Just nu skulle vårbruket starta i Ukraina och det blir ett vårbruk med förhinder. Ukraina och Ryssland står sammanlagt för drygt 20 % av den spannmål som ett normalt år når världsmarknaden och mer än hälften av solrosoljan. Världsmarknadspriset på många matvaror har redan stigit. Men bristen kommer att bli än mer märkbar till hösten när de uteblivna skördarna är ett faktum. De allvarligaste konsekvenserna befaras  i Mellanöstern, Nord- och Östafrika där många länder är nettoimportörer av spannmål och vissa regioner redan innan är hårt drabbade av ekonomisk tillbakagång, klimatförändringar, konflikter och nöd. Fördjupade humanitära katastrofer och nya uppblossande konflikter riskerar att bli följden.

I den här situationen är det rimligt att undersöka alla möjligheter till att producera mer mat än vanligt. Här gäller det att tänka nytt och vara kreativ. Inte för att grönsakerna i din och min trädgård kommer att kunna mätta människor i andra länder, men för att vi genom att äta mer egenodlat åtminstone inte är med och konkurrerar om exempelvis spannmål, som till skillnad från grönsaker, är en rörlig vara på världsmarknaden.

Nyheten om den förestående spannmålsbristen har också nått våra politiker. Desperationen är tydlig i deras förslag. Tydlig är tyvärr även bristen på långsiktighet och nytänkande. Ett exempel: EU kommissionen vill nu tillåta odling på marker som av klimatskäl just undantagits från odling, torvjordar som släpper ifrån sig stora mängder växthusgaser vid varje jordbearbetning.

Mat- och energipriser går alltid hand i hand eftersom det industriella sättet att producera mat på är så energikrävande. Här hittar vi även logiken bakom att politikerna nu vill subventionera fossila bränslen, de som vi nyss bestämt att de skulle fasas ut.

Inte bara dieseln för att driva traktorerna utan både bekämpningsmedel och handelsgödsel kräver enorma mängder fossila resurser. Europeiska handelsgödselfabrikanter meddelade för någon vecka sedan att de drar ned på produktionen eftersom deras insatsvara (naturgas från Ryssland) blivit för dyr. För övrigt är Ryssland en av världens största exportörer av handelsgödsel. Även bekämpningsmedel kan det bli brist på. Det vill EU-kommissionen nu lösa genom att tillåta import av bekämpningsmedel som av miljö- och hälsoskäl förbjudits i Europa!!!

Det politikerna verkar omedvetna om är att det går att producera mat utan både bekämpningsmedel och konstgödsel, vilket ju alla gårdar som drivs ekologiskt bevisar, även om de flesta av dem är beroende av diesel som drivmedel. Det vi nu behöver påminna oss om är att det går att producera mat även utan fossila drivmedel. Men då behövs fler odlare och mindre enheter, fler som har tillgång till mark och kunskap, helt andra odlingsmetoder och delvis andra grödor.

Nu – om inte förr – har det blivit tydligt att det industriella sättet att producera mat är ohållbart och behöver förändras. Det jordbruk och den livsmedelsindustri vi har idag började byggas upp under efterkrigstiden då vi haft riklig tillgång till billig olja. Effektivisering blev liktydigt med att rationalisera bort arbetskraft ur lantbruket. Att en person ensam kan sköta flera hundra hektar kan upplevas nästan som trolleri av tidigare generationer som gått och gnetat med lie och häst. Men något trolleri är det inte fråga om. För varje enhet solenergi som grödorna binder när de växer på åkern tillsätter vi människor 25 enheter fossil hjälpenergi. Det är knappast hållbart. Förr brukade vi efter ett sådant här uttalande tillägga ”i längden”. Nu har vi kommit till en situation då det inte ens  är ekonomiskt hållbart här och nu.

Medan våra politiker tänker på kortsiktiga lösningar som faktiskt förvärrar den övergripande situationen får väl vi småskuttare jobba på de långsiktiga lösningarna och stå för kreativiteten. Aldrig förr har det varit så meningsfullt att odla som just i år. Ju dyrare maten blir i affären, desto mer pengar spar vi på att äta egenodlat. Dessutom är det en solidarisk handling att i år äta mer potatis/rotfrukter och mindre spannmål. I våra trädgårdar kan vi skapa djupa bäddar där vi kan få 10 kg potatis per kvm. I det industriella jordbruket med alla sina dyra insatsmedel är snittskörden bara 2.8 kg/kvm. Beroende på jord och odlingsmetod behövs ca 30-100 kvm för att en familj med två vuxna och två barn ska bli självförsörjande på potatis.I Sverige finns ca 400 000 hektar gräsmatta. Det är lika stor yta som Sveriges bönder odlar vete på. Gräsmattorna innebär en enorm potential för ökad livsmedelsproduktion med småskaliga reurseffektiva metoder. Ofta är de outnyttjade och kostar bara tid, pengar och fossila bränslen att sköta om. Så sätt igång och försök få med dig vänner och grannar också. I år odlar vi för livsmedelssäkerhet. Vi tänker globalt och odlar lokalt.

ps
Den mesta spannmål som odlas går till djurfoder. Vill vi dra ner på vår konsumtion av spannmål bör vi också minska konsumtionen av ägg, kyckling och griskött. Betande idisslare (får och nöt) är ett mycket bättre val, men kolla att de verkligen haft en grovfoderstat. Att minska den totala konsumtionen av animalier är också en viktig handling.

pps
Om någon är nyfiken på källorna till de siffror jag skriver ovan så är det bara att ställa en fråga i kommentarsfältet. Jag ville inte tynga texten med källor, men de finns.

 

 

 

 

 

Färska tomater från fjolårets skörd

Hillevi:
Någon mer som fortfarande har färska tomater liggande på köksbänken?

Red in Yellow out hter den här vackra och läckra pienollotomaten som vi fortfarande äter av.

För mig är det här med pienollotomater relativt nytt. Den italienska benämningen står egentligen bara för att det är tomater man hänger upp. De hängs upp för att mogna långsamt inomhus efter skörden och kan sedan ätas under vintern. På svenska kallas de ofta för ”evighetstomat”.

Jag har prövat några olika sorter. Vissa tål inte alls lagring enligt min erfarenhet, trots att de säljs som pienollo. Men nu har jag hittat en favorit. Den här sorten heter ”Red in Yellow out” och ser ut just så vilket också gör den väldigt dekorativ när den hänger som guldklasar i gardinstången under den mörka årstiden. Tomaterna blir runda och stora. De på bilden är de sista, minsta.

Det känns otroligt lyxigt vid den här årstiden att lägga färska tomatskivor på pizzan eller omeletten. Att fräsa lök och vitlök och sedan lägga ner tomatskivorna i den varma pannan på slutet blir också ett läckert tillbehör med minne av sommaren.

Det är ingen salladstomat. Jag har prövat några sorter som skulle fungera till sallad men de gick inte att lagra. På något vis ganska logiskt. Det är ju solens strålar vid mognaden på plantan som skapar den sötsyrliga smak vi är ute efter i en sallad. Något ska ju också skilja årstiderna åt!

Lär dig odla eget utsäde

Föreningen SESAM, Sällskap för fröodling och beskydd av kulturväxter i Sverige, anordnar vid den här årstiden fröodlingskurser. Kursen består av två delar med en träff på vårvintern och en på hösten. Här kan du gå kursera:

Linköping, Naturcentrum, 12 februari

Eksjö, Kvarnarp, 19 mars

Stensjö by nära Oskarshamn, 3 april

Läs mer och anmälan: https://foreningensesam.se/kurser/

Ge inte upp!

Om dina kålplantor har klarat sig till nu men de är fulla av larver så ge inte upp!

Nu kommer inga fler ägg eftersom fjärilarna har slutat flyga.

Gör så här: Gå igenom plantorna systematiskt. Titta på undersidan av varje blad. Mosa ev äggsamlingar och smålarver med fingrarna. Plocka bort de stora larverna och döda dem på valfritt sätt.

Och nu kommer det: När du besöker kållandet nästa dag kommer du att hitta larver igen. Förtvivla inte! Detta är inga nya larver. Det är bara de du missade förra gången. Det lönar sig att plocka bort dem också. Återkom var och varannan dag och flukta snabbt igenom kålodlingen. Till slut kommer alla att vara borta. Och du kommer att ha tränat upp ögat för vilka blad du behöver vända på. Du känner igen vilken sorts blad fjärilarna väljer att lägga sina ägg under.

Summa summarum: Det är för sent för att ge upp!

 

 

Odla mer baljväxter

I år har jag odlat mer baljväxter än tidigare och det har varit ett gynnsamt år för ärtor och bönor. Mer baljväxter innebär högre självförsörjningsgrad eftersom baljväxter hör till det vi fortfarande köper i affären. Olika sorter ger lång skördeperiod och det blir även mat till vintern i form av torkade spritbönor och gråärtor.

Baljväxter är fulla av nyttigheter, inte bara proteiner, utan också viktiga mineraler och resistent stärkelse som är bra för tarmfloran.

Baljväxterna innehåller också några ämnen som inte är så bra för matsmältningen. Men dessa förstörs vid upphettning. Därför ska man alltid koka ärtor, bönor och bondbönor. Enda undantaget är sockerärtor och helt unga spritärtor. Hos bönor finns inga undantag. Inte heller bondbönor ska ätas råa.

Samtidigt som baljväxterna är goda, mättande och näringsrika är plantorna också jordförbättrare när de odlas. Inte bara för att de samarbetar med kvävefixerande bakterier som berikar jorden på kväve även till nästkommande gröda, utan även för att baljväxterna stimulerar bildningen av mykorrhiza, långa tunna svamphyfer som kommer att finnas kvar i jorden och hjälpa nästkommande gröda med närings- och vattenförsörjningen i ett symbiotiskt samspel. Denna service får vi under en förutsättning: Att vi inte trasar sönder de osynligt tunna mykorrhiza hyferna med jordbearbetning, t ex vändning av jorden eller – ännu värre – fräsning… (gör inte det!).

Ärtor

Ärtor har odlats i vårt land sedan forntiden. De är anpassade för vårt klimat och kan därför sås tidigt på säsongen. De tål kall jord men det får aldrig fattas vatten.

Sockerärtor

Sockerärtor odlas för sina söta baljors skull. I år har jag odlat tre sorter som mognat efter varandra: Den snabba gula sockerärten Märta som är så lättplockad eftersom färgen avviker från bladverket, den fina ögonsockerärten Boaryd och Lokförare Bergfälts jätteärt som får jättelika baljor som ändå aldrig blir trådiga. Alla dessa är lokala gamla sorter som samlats in genom Fröuppropet där enskilda lämnat in fröer till ärtor som gått i arv i familjen.

Spritärt, Stensärt, Märgärt

Ärtor som odlas för de gröna fröernas skull kallas spritärtor och är det vi köper när vi köper frysta ärtor i affären. Men de hemodlade äldre sorterna är en helt annan smakupplevelse och mättar dessutom bättre!

Ny för i år hos mig är Stensärten Norrhult. Stensärten är en under 1800-talet förädlad variant på spritärten som ger högre plantor och större ärtor. Det specialla med Norrhult är att familjen som odlat den här ärtan är från Södra Vi här utanför Vimmerby och att jag fick fröerna personligen av guld-ärt-prisvinnaren Elsas dotter Wiola som råkade besöka min granne i våras. Jag tackar och bugar! Ärtorna är verkligen odlingsvärda, goda, friska och rikgivande.

 

Sedan flera år tillbaka odlar jag också Märgärten Adelöv. Även denna en gammal sort från Småland som odlas för de omogna fröernas skull. Adelöv har ännu större och väldigt söta ärtor. Baljorna är så välmatade att ärtorna riktigt trängs inne i skidan!

Gråärt, Blåärt

Ett praktiskt sätt att förvara ärtor till vintern är att låta dem mogna helt på plantan och sedan tröska fram de torra ärtorna. Det är så våra gula soppärtor framställs. För hemmaodlaren rekommenderar jag istället de högvuxna sorterna som ger stor skörd på liten yta.

Sedan några år tillbaka odlar jag Biskopens gråärt. En riktigt god gråärt med otroligt koncentrerad och matig konsistens. Gråärt är etremt dryg att göra exempelvis hummus av. Enkelt kokta i saltatat vatten räcker några matskedar på tallriken för att ge protein och härlig mättnadskänsla till vilken vegetarisk tallrik som helst.

Nytt för i år hos mig är den Gotländska Blåärten. Den är en fröjd för ögat med sina blålila baljor. Fröerna är något mindre än hos Biskopens och det återstår att se vad de smakar.

Den Gotländska blåärten mognar

Märta, den gula sockerärten, går också att använda som gråärt. Det har jag inte testat ännu men det är så den har använts historiskt. Fröerna är ganska små, får se hur de smakar.

De olika sätten som ärtor kan ätas på är förlåtande för den som inte hinner skörda allt i sitt optimala stadium. Självklart sparar vi alltid rikligt med baljor att torka på plantan för utsäde. Men om det råkat bli så att även spritärtorna hunnit mogna på busken, mer än vad som behövs som utsäde, så finns ju alltid möjligheten att koka fröerna och betrakta dem som gråärtor!

Uppifrån från vänster: Biskopens gråärt, Gotländsk blåärt, Ögonsockerärt Boaryd (obs det stod felaktigt Märta här förut, Fröerna från sockergråärten Märta ser mer ut ungefär som den Gotländska blåärten bara utan den blålila färgen)
Andra raden från vänster: Märgärten Adelöv i moget och omoget stadium
Tredje raden från vänster: Stensärten Norrhult från Södra Vi i moget och omoget stadium

Bönor

Bönorna (undantag bondbönor) härstammar allihop från Sydamerika och har en kort odlingshistoria i vårt land. De är känsligare för kyla och många sorter kräver en längre varm säsong än vad vi har på våra breddgrader. Men det finns också odlingsvärda sorter för oss här i Småland.

Brytbönor – höga och låga

I år odlade jag en supersnabb brytböna, ”Speedy”. Den var ingen delikatess precis men gav färdiga ”Haricot Verts” i växthuset redan innan de andra bönorna ens hade börjat blomma. Självklart var den fortfarande godare än allt som affären erbjuder i bönväg.

Vill man ha en snabb bönsort så får man gå till buskbönorna. De klättrande störönorna kan ge mycket högre skörd per kvadratmeter men kräver mer tid för att utveckla plantan innan den kan börja leverera. Kommer då frosten tidigt så kan man bli utan skörd. Det är en avvägning.

En viktig orsak till att jag ändå väljer störbönor är att det blir så vackert i trädgården med de rums-skapande klätterväxterna. En annan är att de är bekväma att plocka och inte riskerar att mögla en fuktig höst eftersom de hänger luftigt högt över marken.

En pålitlig sort är Blaue Hilde. Den är extremt rikgivande, god, och även ganska grova baljor kan ätas utan att bli trådiga.

Kentucky Wax är en odlingsvärd klättrande vaxböna och Neckarkönigin en dito grön brytböna.

Stjärnan bland mina brytbönor är dock Sigrids böna från Loftahammar. (Det är så roligt med alla dessa lokala anknytningar!). Sigrids böna är grön, kort och lite knölig. Den har lite lägre avkastning än övriga sorter men är den allra godaste!

Ju godare grönsaker desto enklare matlagning. Vi behöver inte göra oss till med komplicerade förfaranden i köket. Helt enkelt ångkoka Sigrids böna och servera med lite olja och örtsalt över!

Blomsterbönor, rosenbönor, purpurbönor

I Sverige odlas blomsterbönor, som namnet antyder, mest för blommornas skull. Det är synd för här finns potentiellt mycket mat att hämta. Baljorna, som blir stora, ska skördas unga. Vi skär dem i småbitar och kokar dem i mustiga höstgrytor. I England finns en helt annan tradition att odla dessa för mat och de kallas där för ”runnerbeans”.

I år har jag en ny bekantskap i trädgården. Det är en blomsterböna som jag fått av en barndomsväns mor som fått den av sin engelska svärmor när hon gifte sig på 50-talet. Den har vackra ljusrosa blommor och får bönor som blir stora och gröna men inte lika grova som de sorter jag tidigare odlat. Den ser lovande ut och jag ska nu försöka ta reda på vad sorten kan heta. Jag kan ju eventuellt vara ensam om att odla den här sorten i Sverige….

Runnerbean av okänd - men mycket lovande - sort!

Spritbönor

I mitt växthus klättrar borlottibönor som skapar en djungelliknande atmosfär. De är sena, de första små fruktämnena börjar nu synas och många blommor finns fortfarande kvar. Borlottibönorna kan ätas på tre sätt: 1) hela baljor, 2) spritade färska fröer, 3) spritade torkade fröer, allt kokt förstås. Jag äter inte baljorna, det har vi ju brytbönor för under sommaren. Men när fröerna har bildats i september kokar vi de spritade färska fröerna. Det är en riktig delikatess!! Det vi inte hinner äta under hösten får hänga kvar och torka på plantan. Sedan tröskas bönorna ut och förvaras som torra kokbönor.

Borlottibönorna skapar en djungelkänsla i växthuset och mognar under september månad

Jag har också lågväxande borlottibönor. Användningen är samma men de lågväxande är lite snabbare och klarar sig därför på friland.

Kronan på verket är en svensk spritböna. Den heter Mor Kristins böna. Mor Kristin levde i Kisa- trakten. Så även här har vi en sort anpassad till vårt klimat, vilket bland annat innebär att den är lite snabbare än den italienska borlottin. Mor Kristins böna är god, rikgivande och används på samma sätt som borlottibönorna. Nästa år kanske den ersätter borlottin helt hos oss här, när jag lyckats föröka upp tillräckligt av det utsäde som jag fått från Mor Kristins systers barnbarn!!

Mor Kristins spritböna är en halvhög och rikgivande buskböna anpassad för vårt klimat

Utsäde

En praktisk egenskap är att ärtor och bönor är självbefruktare. Därför är det lätt att ta eget utsäde och på så vis har odlingsvärda sorter förts vidare från generation till generation utan att korsa sig.

Ett undantag här är bondbönan som jag inte pratat något om alls ovan. Bondbönan är ett måste för självförsörjaren. (Se tidigare blogginlägg) Den är en egen art och härstammar inte från Sydamerika som de andra bönorna. Den är heller ingen ärt men har den likheten att den tål kallt klimat och gärna sås tidigt. Bondbönan är till viss del korsbefruktare varför jag bara odlar en enda sort och även ser till att mina grannar odlar samma sort (förser dem med utsäde) för att slippa oönskade korsningar. Genom att selektera på önskade egenskaper kan jag efter bara några år få en stam som är anpassad till den här platsen.

De flesta av de sorter jag nämnt ovan går att få tag på genom att bli medlem i föreningen SESAM, föreningen för fröodling och beskydd av kulturväxter i Sverige.

Vilka är dina favoritsorter när det gäller baljväxter? Skriv gärna i kommentarsfältet eller i FB gruppen Odling som livsstil.

Ta vara på skörden

Vid den här årstiden översvämmas vi odlare ofta av grönsaker som vi inte hinner äta upp i den takt som de mognar. För många av de här sommargodsakerna är fermentering/mjölksyrning ett bra sätt att förlänga glädjen in på vinterhalvåret.

Några av mina favoriter att syra vid den här årstiden är gurkor, brytbönor, mangoldstjälkar och knölfänkål. De kan syras var och en för sig eller så nyttjas utrymmet mellan gurkorna till brytbönor medan mangoldstjälkarna med sin milda krispighet blandas med den smakstarka fänkålen. Det går att experimentera med olika kryddningar allt efter tycke och smak (t ex vitlök, lök, dill, svartvinbärsblad, hallonblad, pepparrot, senapsfrön, dillkronor…). Mjölksyrade gurkor ersätter hos oss de klassiska inlagda med socker och ättika. Mycket nyttigare och enligt mig också godare.

Friheten att blanda och krydda är stor men det är några få saker du behöver veta för att få en lyckad fermentation:

  • Använd glasburkar med ”franska lock” dvs gummiring och klämma så att inget syre kan komma in men den koldioxid som bildas kan komma ut
  • Tillsätt 15 g jodfritt salt per kg burkinnehåll. Enklaste sättet är att först väga burken, sedan fylla den med väl packade grönsaker och väga burken igen. Tillsätt saltet som motsvarar grönsakernas vikt. Vid sidan av blandas 15 g jodfritt salt per liter vatten. Häll på saltlösningen över grönsakerna så att burken är nästan helt full.
  • Låt burken stå mörkt i rumstemperatur ca 10 dagar, helst i en skål eller balja ifall det skulle jäsa över. Obs öppna inte locket! Därefter ställs den kylskåps-eller skafferi-kall för att mogna i smak.
  • Om du syrar hela gurkor, stick hål i dem med en gaffel så att saltlösningen snabbt kan tränga in.

Det här är ingen konservering genom insaltning, för det skulle mycket mer salt behövas. Vad vi gör är att vi genom salt, syrefri miljö och temperatur gynnar goda mjölksyrebildande bakterier. Bakterierna sänker pH i burken vilket gör att grönsakerna konserveras samtidigt som de blir mer hälsosamma än ursprungsråvaran!! Jodfritt salt används eftersom jod är bakteriedödande. Likaså kan kommunalt vatten som behöva kokas först utan lock så att kloret försvinner, som ju också är bakeriedödande.

Något att tänka på är att gurkor helst ska syras nyskördade eftersom de då innehåller mest naturligt socker som bakterierna gillar. Bönor som innehåller lite socker kan syras ihop med lök som innehåller mer. Överhuvudtaget är nyskördade grönsaker att föredra eftersom de goda bakterierna redan finns i många grönsaker i fält, särskilt soliga somrar.

För några år sedan fick jag ett nytt recept på syrade gurkor från en väninna: ”Snabbsyrade gurkor”. Jag var först skeptisk. Jag har ju ingen brådska! Varför ska jag kunna äta mina syrade gurkor efter fem dagar när jag fortfarande har färska gurkor i trädgården? Men det visade sig att den största fördelen med receptet, som ursprungligen kommer från Polen, är att gurkorna blir godare och bättre behåller sin fasta konsistens!

Normalsyrade gurkor till vänster och snabbsyrade till höger.

Det knepiga med receptet är att istället för rumstempererat vatten används kokhett vatten! Hur detta kan fungera begriper jag inte, de nyttiga bakterierna som ska utföra fermenteringen borde egentligen dö av värmeslag. Men faktum är att det fungerar och de hela gurkorna blir jättegoda fermenterade ihop med mycket pepparrot, vitlök och lite svartvinbärsblad. Även om de går att äta efter fem dagar så har de lika lång hållbarhet som annan fermenterad mat, dvs över ett år. Så snabbsyrad gurka är inte bara för den som har bråttom!

Vilka är dina favoriter att syra så här års? Någon som till exempel lyckats bra med squash? Skriv gärna här i kommentarsfältet eller i fb gruppen Odling som livsstil.