Rapport från en potatisutmanare

Potatisen! Jag tänker idag på denna välsignade knöl i våra grönsaksland som tillbads med en egen potatisgud för 10 000 år sedan i Anderna där 4000 sorter lär ha växt vilt runt Titicacasjön. De Spanska erövrarna på 1500-talet tog den sedan med sig tillbaka till Spanien, men där fick den ingen smekmånad. Den ansågs länge som oätlig då den katolska kyrkan fann att den inte stod omnämnd i bibeln. Dessutom växte den ju inte från ett frö utan från knölar i mörkret och ansågs därför som ond och orsak till både spetälska, syfilis och tuberkulos. Den beskylldes också för att orsaka en otyglad sexualdrift! (är det någonting som ni andra har märkt av?).
Men sakteliga spreds den i Europa och kom till Sverige på 1600-talet. Först hundra år senare – när man hade lärt sig att göra brännvin av den – ökade dess popularitet. Och man insåg så småningom att den även gick att äta. Jordpäronet, som den då kallades, fick sitt genombrott i vårt land efter den stora svälten i början av 1770-talet då omkring 100 000 människor svalt ihjäl. Därefter kom den att lindra kommande missväxtår och svält då den är både näringsrik och ger stor avkastning jämfört med andra grödor. Lättodlad var den också, den behövde varken tröskas, torkas eller malas.
Hur gick det då med denna vackra knöl hos mig i Gårdspånga, Locknevi? Jag satte nio utsökta exemplar av okända sorter (år av potatisodling har lett till att alla sorter har blandats ihop hos oss men vi bryr oss inte så länge som vi blir mätta) i en ram på 60 x 60 cm. Varvade med jord, gräs och fårull allteftersom blasten växte. Allting såg strålande ut med fin stolt blast som sköt upp mot himmelen och vittnade om en självklar seger i tävlingen.
Jag sneglade ibland på grannens (Hillevi) potatis-torn och förundrades av att hennes blast faktiskt var ännu större än mina… Derbyn ni vet – de är ju alltid de största och tuffaste kamperna. Och vi är båda två obotliga vinnarskallar! Jag ska erkänna att hennes blast ingav en viss oro men den gick över i samma stund som jag insåg att hon måste ha använt sig av konstgödsel och säkerligen kommer att bli diskvalificerad.
Sedan kom den ödesmättade dagen i augusti då jag av misstag la på ett för tjock lager av nyklippt gräs på mina potatisar… Dagen efter var all blast död. Jag misstänkte naturligtvis ett sabotage och blickarna riktades tvärs över gatan… Där vajade Hillevis blast nu ännu stoltare och högre än vanligt, ja liksom på ett uppkäftigt och retligt sätt! – ett tydligt tecken på att någonting mycket skumt varit i görningen.
Men men… Efter mycket ingående detektivarbete har jag och polismyndigheten tyvärr inte kommit vidare på detta spår. Så den officiella förklaringen får väl bli detta med gräsklippet. Det bildas ju en hel del värme i gräsklipp som ni vet. Man ska inte lägga för tjocka lager.
Den 1 oktober tog jag så upp mina stackars knölar som lidit sig genom tillvaron utan blast i över en månad. Jag skulle inte ha velat vara i deras kläder. Grannarna samlades. Hillevi var på bästa humör… Självsäker som aldrig förr. Ja, nästan lite skadeglad. Det blev 3 kilo. Omräknat till en kvadratmeter blev min blygsamma skörd således 8.3 kg. Motvilligt får jag väl erkänna mig besegrad. Denna gång. (Hade jag inte utsatts för ett sabotage hade ni fått se på andra bullar. 83 kg?).
Livet går vidare.
Varma och knöliga hälsningar från Krister Segergren, en av de magraste knölarna i Gårdspånga

Vinnare av potatisutmaningen!!

Nu har Odlingsakademiens tävling Potatisutmaningen 2020 avgjorts:

Vinnare är Hillevi Helmfrid med motsvarande 18,75 kg/kvm. Grattis!!

Tvåa blev Carina Beijer med 14,38 kg och trea Marianne Käfer med 12,17 kg

Det var många som fick en betydligt blygsammare skörd än förväntat, på 2-5 kg/kvm, kanske på grund av att det lätt blir för torrt i en hög odlingsbädd?

Tack alla som deltagit i Potatisutmaningen och skickat in era berättelser och bilder!

Här kommer ett urval av bilder från kampen om den största potatisskörden på en kvadratmeter:

Träff för matproducenter och självhushållare i Vimmerby kommun

Vad behövs för att det på riktigt ska gå att försörja sig som matproducent/bonde eller bara producera mat för fler på den lokala marknaden? Vilka hinder finns för den lokala matproduktionen idag? Vad behöver vi göra för att undanröja dessa?

Vi tror att maten kan vara en nyckel till ett levande och utvecklande lokalsamhälle där fler vill bo, arbeta och trivas. Och vi hoppas och tror att du vill vara med och bidra med dina tankar om hur vår bygd kan utvecklas med maten som grund!

När? 21 oktober 2020 kl 18-20.
Var? Inom Vimmerby kommun. Platsen är beroende av antalet deltagare och meddelas senare.
Anmälan: Anmäl dig senast 18 oktober till Ann Sellbrink på ann@klimatmat.se eller 070-3965030. Observera att antalet platser är begränsat och att anmälan är obligatorisk.
Delta på zoom: Du som känner dig krasslig, inte kan eller vill delta i den fysiska träffen är välkommen att delta via Zoom. Glöm inte att ange det när du anmäler dig.

Denna träff är för dig som producerar, eller vill producera mat för den lokala marknaden inom Vimmerby kommun.

Klimatmat Sverige har beviljats medel för förstudien Den självförsörjande bygden i Vimmerby kommun. Detta är ett projekt som vi initierat för att undersöka förutsättningarna för hållbara och självförsörjande bygder med maten som utgångspunkt. Förstudien finansieras av Leader Astrid Lindgrens Hembygd med stöd av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

Läs mer:

Länk till evenemanget på Allt som sker.

Länk till evenemanget på Facebook.

Länk till Klimatmat.

Länk till Astrid Lindgrens Hembygd

Städa försiktigt

Hillevi:

Det är lätt att komma in i städartagen och tycka att det är skönt att göra ”rent hus” med sommarens prakt när det mesta  har blommat över. Men tänk efter, överdriv inte höststädningen!

Hos mig finns fortfarande många hungriga insekter som jobbar hårt på att få ihop sin vinterföda. De besöker de sista blommorna på gurkörten, temyntan, isopen, blåelden med flera. Det är viktigt att inte städivern tar över så att insekterna berövas sin mat just vid den här årstiden när det finns så lite!

Istället för att slita bort överblommade blommor njuter jag av de åldrande skönheterna. Och se, här kommer faktiskt en hummledrottning som jobbar med proviantering inför vintern på de få blommor som fortfarande kan leverera!

(Hon jobbade så hårt och flög så fort från blomma till blomma så det var svårt att få en skarp bild)

Idén om att det ser skräpigt med åldrande växter liknar idén att vi alla ska se ut som 25- åringar. Även i växternas värld kan vi behöva ändra vår uppfattning om vad som är vackert. Se här, mina morötter som jag sådde i december. Det blev inget bra eftersom vintern uteblev och sen blev det kallt på våren och morötterna trodde då att det var år 2 och dags att blomma. Men visst är de vackra!

En sak till…. morotsblommor är favoritbostad för parasitsteklar och deras favoritmat är kållarver. Bra va!

Tänk på när du höststädar att mikroorganismerna inte heller ska berövas på sin näring! Under hela våren, sommaren och hösten har de snälla bakterierna, svamparna, protozoerna, leddjuren mfl byggt upp ett så fint samarbete med våra växter där de levererar näring i utbyte mot socker som de får från växtrötterna. Allra störst är aktiviteten precis runt rötterna. Genom att låta de energirika rötterna (ja inte de vi vill äta förstås) stå kvar kan vi fortsatt gynna mikrolivet långt efter att fotosyntesen lagt av.

När jag skördar majsen skär jag av plantan men låter rötterna med en stjälkstump sitta kvar i marken. Samma sak gör jag på våren i kållandet. Jag använder en brasiliansk skära som sockerrör skördas med, men det går också med en kraftig grensax.

Rötterna blir långsam näring åt mikroorganismerna, bidrar till den långsamma höjningen av jordens mullhalt och dessutom…. där rötterna brutits ner bildas helt naturliga gångar där nästa års växtrötter lättare kan ta sig fram och komma åt näring och vatten i djupare lager. Så värdefullt!

 

 

 

Odla till försäljning

Ett av våra trädgårdsbesök handlade om att börja odla för försäljning. Vi pratade mest om att odla grönsaker småskaligt, så kallad market gardening (se Jordbruksverkets information här), men berörde även möjligheten att odla snittblommor eller perenner som frukt och bär, eller en kombination. Försäljningskanaler kan vara andelsjordbruk, reko-ring, gårdsbutik, restaurang, självplock, egen förädling mm.

Det finns inte någon standardlösning på hur en välfungerande odling ska se ut och fungera utan det beror på flera faktorer såsom platsen och vem som odlar, men det finns en del saker som kan vara bra att tänka på och som kan skilja sig mot en vanlig hemträdgård.

Vi tittade efter en lämplig plats att anlägga odlingarna på – en stor, plan yta med god odlingsjord. Det är en stor fördel om platsen är lättillgänglig, både för odlaren och eventuella kunder. Helst bör alla funktioner som behövs finnas (eller placeras) nära, gärna mitt i, odlingen. Det kan vara växthus, plats att dra upp plantor, tvätt-station, kylrum, redskapsförvaring och så vidare. Genom att skapa effektivitet i odlingen sparar man tid och energi som så väl kommer behövas till annat. Det bör finnas tillgång till el och vatten, samt vägar och gångar in i odlingen.

Är ytan bevuxen med rotogräs är det viktigt att ta tid att åtgärda det först.

Planera noga från start för att göra odlingen så enkel som möjligt. Genom att använda standardsystem såsom lika breda och långa bäddar överallt, några få storlekar på brätten, en variant av bevattningssystem mm underlättas arbetet och man slipper lägga tid på att hitta fiberdukar som passar, rätt kopplingar mm.

I småskalig grönsaksodling används ofta småskalig redskap såsom tvåhjulstraktor. Det kan vara smart att anpassa bredden på gångarna till dessa redskap från början, även ifall odlandet sker för hand de första åren. Också bredden på gångarna bör planeras noga efter hur de ska skötas i framtiden. Kanske ska storleken på gångar och bäddar anpassas för att kunna använda traktor ibland? Anläggs fasta bäddar, vilket är vanligt i den här typen av odling, vill man inte behöva köra i bäddarna om behov uppstår senare.

Det finns mycket kunskap att hämta för den som vill starta en odling för försäljning, till exempel Jordbruksverkets hemsida, Handbok för andelsjordbruk, Jonas Ringqvists bok Odla för försäljning, filmer på Youtube om Market gardening (observera att odlingsförhållandena skiljer sig åt mellan olika länder eller delar av länder), Folkhögskolekurser mm. Förutom kunskap kring att odla olika sorters grödor är det viktigt att kunna planera sina sådder, hantera ogräs, gödsla rätt och lagom, vattna på effektivt sätt, ha en plan för eventuella mördarsniglar och andra skadedjur osv.

Under det här trädgårdsbesöket pratade vi om att rama in odlingarna med nät för att skydda mot hare, rådjur, vildsvin mm och kanske plantera buskar och träd runt om, på insidan av staketet, för att förbättra mikroklimatet och ge skörd. Man skulle kunna skapa ett eget område för perenna grönsaker i ena kanten av odlingen, kanske med hjälp av kompostlimpor och hügelbäddar. Här skulle olika perenna lökar, sparris, perenna bladgrönsaker, blommor mm kunna växa utan att påverka planeringen i den anuella odlingen och det skulle kanske även kunna fungera som visningsträdgård.

Det finns en del kompromisser man kan behöva göra i en yrkesmässig odling jämfört med att odla enligt permakulturprinciper i en hemträdgård. Det kan handla om användandet av maskiner och fossil energi, användandet av plast och inköp av olika produkter såsom brätten och dukar. I en större odling är det inte längre rimligt att gräva allt för hand, använda ursköljda mjölkkartonger till klimatsmarta krukor, täckodla hela ytan mm. Särskilt i början kan det behövas rejäla insatser, men genom att inte använda konstgödsel eller bekämpningsmedel, minimera användandet av fossil energi så gott det går, vårda jorden och stötta den biologiska mångfalden bör man ändå snabbt ligga på plussidan vad gäller hållbarhet och klimatsmarthet. Med största sannolikhet är den yrkesmässiga, småskaliga grönsaksodlingen en viktigt faktor för omställningen till ett mer hållbart samhälle.

Tipsa gärna om fler kunskaps- och inspirationskällor för den som vill odla till försäljning!

Mediabevakning på Potatisutmaningen

Hillevi:
Ännu vet vi inte vem som vunnit potatistävlingen. Spänningen är olidlig 🙂
Tävlingen är ett bra tillfälle att nå ut med vårt budskap kring matresiliens. Både Vimmerby Tidning och Dagens Vimmerby hörsammade min inbjudan att vara med när jag grävde upp mina potatisar. Här Dagens Vimmerby https://www.dagensvimmerby.se/nyheter/reportage/e/67279/odlingsakademien-vill-skapa-tradgardsintresse-vem-vinner-potatisutmaningen-/

Ni som tävlar i områden som täcks av andra tidningar, er vill jag tipsa om att kontakta er lokaltidning. Det kan inte skrivas för mycket om detta viktiga ämne!

Buskar och träd

På flera av trädgårdsbesöken har vi pratat om buskar och träd. Både inventerat vad som finns och vad som skulle kunna vara lämpligt att plantera. Exempel på buskar med ätliga bär är vinbär, krusbär, björnbär, björnbärshallon, amerikanska blåbär, blåbärstry, aronia, fläder, rosenkvitten, havtorn, hassel, storfruktig hassel och bärhäggmispel. De flesta buskar kan antingen planteras som friväxande eller bindas upp i spaljéer. Vissa kan  även stammas upp. Större buskar, som havtorn, kan användas för att bryta vinden och skapa ett bättre mikroklimat.

Storfruktig hassel. Det är bra med buskar av olika sort för att få större skördar. Samma sak med amerikanska blåbär och blåbärstry. Hos havtorn gäller istället att ha både hanar och honor. En hane kan serva upp till sju honor.
Bärhäggmispel alias saskatoon. Ta reda på hur buskarna vill växa och hur bären ska ätas. En del bör enbart förtäras efter tillagning och en del blir godast efter frysning.

Även träd kan spaljeras upp. En vägg kan skapa ett bra mikroklimat, men ofta är det bättre att välja en vägg i västerläge än en i rakt söderläge. Blir det för varmt finns det risk att trädet blommar för tidigt på våren, med frostskador som resultat.

Något vi pratade om på ett trädgårdsbesök var att det kan vara smart att plantera sina träd (och buskar) på olika platser för att öka chansen för att något bär frukt vid år med sen frost. Alltså tillämpa metoden att inte ”lägga alla ägg i samma korg”.

Päronträdet trivs mot väggen.

Amerikanska blåbär vill ha sur jord. Ofta rekommenderas att köpa torv, men det är inte så bra för klimatet. Det ska gå att använda halvkomposterat material från barrskogen istället eller spån. Själv använder jag nerkisssat spån från stallet. En del hästägare använder torv att strö med istället för spån – återanvänd hellre det än att köpa nytt!

Spaljéer med träd och buskar kan användas för att skapa väggar i trädgården och rama in ett trädäck. Genom att beskära hårt och binda upp skapar man den form man vill ha. Bären blir enklare att plocka och blir mer solbelysta, vilket ger större och sötare bär. Spaljéerna kan byggas på olika vis och med olika material – anpassa stilen efter platsen.

Många buskar går utmärkt att ta sticklingar eller göra avläggare ifrån. Vinbär, krusbär, björnbär och blåbärstry är enkla, medan amerikanska blåbär och hassel är desto svårare. Hallon sprider sig lätt så med lite tålamod blir några få plantor många. Låt trädgården ta tid på sig så sparas både miljön och plånboken.

Fruktträd bör ympas istället, se detta inlägg. Det går att dra upp grundstammar att ympa på från frön, men vill man ha en viss sorts frukt måste man ympa in grenar eftersom fröna ger frukter med helt andra egenskaper än moderplantan. Ympris går bra att ta själv på vårvintern eller kan an köpa både grundstammar och ympris på våren. För att spaljéera väljer man svagväxande grundstammar och för friväxande träd väljer man starkväxande.

Ympade fruktträd. De ska stå kvar i sina krukor minst över vintern innan de planteras på sin slutgiltiga plats.

Hallon bör inte planteras i närheten av trädgårdslandet, eftersom de sprider sig lätt. Rötterna har inga problem att ta sig under trädgårdsgångar och dyl. Bättre är att lägga hallonlandet mitt i gräsmattan så man kan klippa ner skott som rymmer. Skilj på sommar- och hösthallon, eftersom de ska beskäras olika.

Har du mer tips kring odling av träd och buskar? Kommentera gärna inlägget!

Sniglar

Mördarsniglarna har varit extra aktiva i år och är något vi pratat om på trädgårdsbesöken. Få saker kan förstöra en odling, och odlingslusten!, så effektivt som ett gäng sniglar! Eftersom de kan para sig med sig själva och snabbt få hundratals barn och sedan barnbarn så är de ett gissel i trädgården. Tyvärr älskar sniglar även det som jorden, växterna och djurlivet, både i mikro- och makroformat, också älskar – nämligen en trädgård med lite oreda, många olika material och miljöer, täckodling, en blandning av perenner och anueller mm. Samtidigt som det vårdar jorden och ökar den biologiska mångfalden ger den också sniglarna många gömställen och föryngringsplatser.

Det finns inte ett sätt att bekämpa sniglarna, utan det bästa är nog att kombinera flera olika metoder. Att klippa av snigeln eller halshugga den med en spade, precis bakom manteln, är ett effektivt sätt. Men det gäller att vara ute ofta, bäst är kväll, tidig morgon och efter regn. Börja så fort värmen kommer på våren –  ju fler sniglar man dödar på våren desto färre snigelbebisar kläcks senare. Snigelbebisar är ofta ljusgrå, inte bruna som de vuxna. Leta även efter äggsamlingar. De ser ut som små vitaktiga pärlor som ligger tillsammans. För att locka fram sniglarna kan man göra snigelfällor av surdeg, öl, bananskal, fiskrens eller något annat som doftar jäst eller förmultnat, eller plantera lockande grödor som tagetes längst ut i landen. Man kan även lägga ut brädbitar, stenar eller liknande för sniglarna att gömma sig under, så är det bara att lyfta och vittja. Snigelmedel och nematoder är preparat man kan köpa för att bekämpa sniglarna. Läs instruktionerna noga.

Genom att undersöka trädgården, leta igenom täckmaterial och lyfta på stenar, plantor mm, så lär man sig snart var sniglarna trivs och gömmer sig.

Det går bra att täckodla trots sniglar, men man kan behöva anpassa sig lite. Tex lägga på tunnare lager åt gången och låta det torka till, undvika att vattna på kvällen och rufsa runt i täckmaterialet på vintern för att övervintrande sniglar och ägg ska frysa ihjäl.

Upphöjda bäddar med kanter, som här en cementring, kan försvåra för sniglarna att nå grönsakerna. Genom att stryka vattenglas (natriumsilikat), sätta ett kopparband runt eller montera på en lutande kant av tex metall eller tyg hindras sniglarna ännu mer. Se bara till att de inte kan krypa in underifrån, för då har man skapat ett trevligt gömställe….

Runt landen kan man bygga elektriskt snigelstaket tex detta. Det ska även gå att strö ut aska, kalk, kaffesump eller liknande för att minska sniglarna lust att ta sig in i odlingarna.

Odlingstråg på pall försvårar för sniglarna. Odla i amplar och annat hängande är ännu säkrare.

Genom att dra upp plantor och plantera ut får man ett litet(!) försprång mot sniglarna. Detta funkar tyvärr inte på morötter och andra under-jorden-rotsaker, eftersom de måste direktsås. Ovan-jorden-rotsaker som betor och kålrot går däremot bra att dra upp i brätten och plantera ut. Dra upp extra många plantor ifall sniglarna äter upp en del.

Nya sådder skyddas mot sniglar med hjälp av hinkar.

Ankor och höns kan vara effektiva snigeljägare om de får gå runt utanför odlingarna och ibland, åtminstone vår och höst, besöka själva trädgården. Ankor kan behöva vänjas in vid sniglarna och min egen erfarenhet är att de vill ha vatten tillgängligt för att kunna svälja ner de slemmiga djuren. Höns äter inte vuxna sniglar men kan pilla i sig ägg och bebisar, och riva upp gömställena så de fryser ihjäl på vintern.

Kombinera så många metoder som möjligt och håll ut och håll modet uppe! Även om det inte går att bli av med odjuren helt, så ska det gå att minska trycket rejält. Nu hoppas vi på en rejält kall vinter, med frostknäppar på barmark, för att naturen ska hjälpa till att minska beståndet till nästa år.

Om du inte redan har mördarsniglar – var försiktigt vid köp av nya växter! Kolla noga efter sniglar och ägg. Genom att skölja rötterna helt rena från jord och plantera om i ny jord elimineras risken nästan helt. Ännu säkrare är att ta fröer och sticklingar istället.

Har du fler tips på hur man hanterar mördarsniglar eller är det något av ovanstående som fungerat extra bra? Eller tvärtom – inte fungerat alls? Kommentera gärna inlägget och berätta!

Bevattning

På några av trädgårdsbesöken har vi pratat om vatten och bevattning och jag har fått flera tips på smarta lösningar. Det bästa är om man kan samla in och spara regnvatten från taken för att använda i sina odlingar, men även vara förberedd på ifall det inte finns något regnvatten att samla in. Genom att täcka jorden med organiskt material minskar avdunstningen och jorden blir mer mullrik och levande, vilket gör att den kan hålla och transportera vatten bättre. Det är även bättre att vattna med droppbevattning eller annan långsam bevattning som hamnar nere vid rötterna, än att använda vattenspridare där en stor del av vattnet avdunstar.

Etablerade perenner har ett betydligt mindre behov av bevattning än anueller och växter med små rötter, som sallad, har ett större behov av vatten än växter med långa rötter. Nya sådder och unga plantor behöver vatten kontinuerligt, men generellt sett är det bättre att vattna sällan och mycket än lite och ofta. Även vilken jord man har spelar roll. Genom att veta mer om sin jord och växternas behov är det enklare att vattna smart. Här har jag skrivit mer om att vattna. Provgräv gärna i jorden efter vattning för att se hur långt ner vattnet har kommit.

Självbevattnande odlingstråg i Havik. I botten ligger lecakulor, sedan en genomsläpplig markduk, jorden och överst täckmaterial. Röret används för att fylla på vatten i botten på tråget och en bit upp på väggen finns ett litet hål där vattnet rinner ut när man fyllt upp till en viss nivå. På detta viset har plantan alltid tillgång till vatten, utan att jorden blir vattenmättad och därmed syrefattig.

I boken Skörda regnvatten finns många tips på hur man kan ta tillvara och spara vatten, men även förbereda trädgården för skyfall och blöta perioder.

Regnvatteninsamling i Sandshult. Det finns också speciella vattenutkastare man kan montera på stupröret om man vill kunna välja om vattnet ska sparas eller fortsätta neråt. Genom att seriekoppla tunnor ökar lagringskapaciteten.
På en bergsknalle mellan två odlingsområden står IBC-tankar som fylls på med vatten från sjön med hjälp av traktordriven pump. Sedan sköter självtrycket resten – vattnet rinner automatiskt ner till odlingarna via vattenslangar. Har man ingen bergknalle kan man bygga en ställning för att få upp vattnet och öka självtrycket. Ett annat alternativ är att använda en dränkbar pump, men då är man beroende av el.

Har du fler smarta lösningar och tips på att samla och förflytta vatten eller minska vattenbehovet i trädgården? Skriv gärna en kommentar eller maila oss text och bild!

Skapa land och odla i sand

Något vi talat mycket om på trädgårdsbesöken är hur man skapar land och ny jord. Genom att använda organiskt material från platsen kan man skapa mullrika odlingsytor som sluter kretsloppen och binder kol i marken, ibland helt utan att gräva. Det här har nog alla som gått våra kurser fått med sig som något självklart, men det är ännu inte utbredd kunskap hos alla odlare. Jag har fått se många fina hügelbäddar på mina besök, se detta inlägg för instruktioner hur man kan göra.

Grönskande hügelbädd i Havik.

Hügelbäddarna är uppbyggda på stockar, ibland lagda direkt på tidningar eller kartong på jorden, ibland nedgrävda en bit. Ovanpå läggs tjocka lager med andra organiska material. Har man inte tillgång till stockar går det bra att bygga bäddar även med mindre grovt material i botten. Kompostlimpor liknar hügelbäddarna men har enbart ris och grenar i botten. Ofta är dessa rejält höga, för att sedan sjunka ihop när materialet komposteras. Här finns bilder på kompostlimpor. Med mindre mängd grenar i botten kan bäddarna kallas för lasagnebäddar, eftersom de byggs upp genom att varva olika material precis som en lasagne. Lasagnebädden är oftast inte lika stor som kompostlimpan och går bra att skapa inuti en pallkrage eller liknande. Grövre material ska ligga närmare botten och lättare material högre upp. För att odla i bäddarna gör man gropar med jord till plantorna eller lägger ett lager jord ovanpå den nya bädden.

Alla dessa tekniker är suveräna genom att de omvandlar ”avfall” till fantastisk jord. Det kan handla om gammalt ensilage, ogräsrens, grenar från beskärningen, höstlöv, gödsel…. Det är bra att försöka balansera mängden kol och kväve, där kolet ska svara för den största delen. Kolrika material är ofta bruna eller gula, tex stockar och grenar, halm, vissna höstlöv mm medan kväverika material oftast är gröna, såsom gräsklipp eller ensilage. Undantagen är gödsel och ”guldvatten” (utspätt urin) som båda är kväverika.

Gamla stubbar som står kvar i backen kan användas som grund i en hügelbädd, eller fungera utmärkt mitt i ett perennland med tex blommor. Då sparas resurser på mer än ett sätt!

Det finns inga exakta ”recept” för att baka kompostlimpor eller liknande, utan vitsen är att använda det som finns på platsen. Tjockleken/höjden på bäddarna bestäms av vilken variant man använder, hur mycket material som finns tillgängligt och hur tjockt matjordslagret är under bädden.

Odlingslimpa direkt på gödselstacken. Delar av året hästgödselhög är täckt med ensilage och producerar pumpor medan den komposteras.

Ett annat sätt att bygga nya land är med hjälp av potatis. Antingen utan att gräva genom att odla potatisen i ensilage eller halm ovanpå gräsmattan, se detta klipp eller genom att gräva fåror och samtidigt bekämpa rotogräs se detta inlägg.

Fårull i gångarna i Sälleryd.

I gångarna mellan landen kan man ha gräs, kanske lagom brett för kanin- eller kycklingburen?, bar jord eller någon form av täckmaterial som fårull, begagnat spån, flis eller bark, kanske med tidningar eller kartong under. Täckmaterial har fördelen att det bidrar till minskat ogrästryck och hjälper till att hålla kvar vatten i marken. Använder man organiskt material blir det bra jordförbättring när det brutits ner. Använd helst det som finns i närområdet och som annars ses som ”avfall”.

Även jorden i odlingsbäddarna mår bra av att täckas av organiskt material, gärna året runt. Se detta inlägg om att vinterbädda i trädgården. Täckodling är också en variant av kompostering, precis som hügelbäddar, kompostlimpor och lasagnebäddar, men det kallas ytkompostering.  Här är en av många sidor där man kan läsa mer om täckodling.

Det här var en snabb översikt över några olika sätt att skapa nya odlingsytor, men det finns såklart oändligt mycket mer att skriva om ämnet. Dela gärna med dig av viktiga insikter och kunskaper (eller frågor!) du fått av att bygga nya odlingsbäddar! Antingen genom att kommentera inlägget eller maila oss material till ett eget inlägg.

Odla i sand

På några av trädgårdsbesöken har vi pratat om att odla i sand, vilket går alldeles utmärkt. Fördelen är att man kan använda samma ”jord” år efter år utan att drabbas av jordtrötthet eller jordbundna sjukdomar och att växter kan klara att växa i strängare odlingsklimat än normalt, på grund av sandens dränerande och värmehållande förmåga. Sanden som används bör vara 0-8 mm. Eftersom sand inte innehåller näring får man tillsätta det i form av gräsklipp och näringslösningar, tex nässelvatten eller guldvatten. Det är viktigt att hålla gräsklippet fuktigt för att nedbrytningen, och därmed näringstillförseln till bädden, ska fungera. Vid sådd kan det underlätta att tillsätta lite såjord i raderna. Här kan man läsa mer om att odla i sand.

Sandbäddar i växthuset utanför Djursdala. Smart system med dubbla hinkar för att lätt kunna byta ut jorden, men det går utmärkt att odla direkt i sanden istället.

Vill man odla i sand över vintern och/eller tidig vår får man tänka till lite extra kring vattning och gödsling redan hösten innan. Spara gräsklipp i svarta sopsäckar och kanske förbereda gödselvatten/näringslösning.  Har någon mer erfarenhet av att odla i sand, särskilt vintertid och vill dela med sig av tips så skriv gärna en kommentar!