Toppar du dina bondbönsplantor?

Frågan kom lägligt. Vitlöksfrästa bondbönsplantstoppar har nämligen stått på menyn här hemma senaste veckan!

Det kan finnas olika skäl till att toppa bondbönsplantorna och just i år har jag toppat av alla dessa skäl!

Dels drabbas bondbönorna ofta av bladlöss just i topparna. Ett sätt att bli av med angreppen är att klippa topparna och kassera dem.

När vi toppar plantan påskyndas mognaden av bönorna. Det innebär att även utan angrepp kan det finnas en poäng att toppa vissa plantor för att få en snabbare mognad medan andra får behålla sina toppar. På så sätt förlängs den totala skördeperioden.

Vad som också händer med en toppad planta är att den blir lite kraftigare i växten. Därför toppar jag företrädesvis de lite tanigare – men friska – plantorna när det är vitlöksfrästa toppar som ska serveras!

Bondönor är en fantastiskt trevlig gröda som ger väldigt mycket mat, inte per kvadratmeter men, per arbetsinsats. Bönorna på bilden arbetar dessutom som ”markberedare” i ett område där vi håller på och bygger upp en liten skogsträdgård som ett sätt att utnyttja utrymmet mellan det som så småningom ska bli stora träd. Den marken har aldrig använts till odling på något medvetet sätt. Den har varit ett övergivet hörn av trädgården under en stor björk som nu är borta och därefter några år med svart plast för att ta död på kirskål. Ingen form av markberedning eller gödsling. Bara ner med fröerna i mitten av april och en vattning i slutet av maj (ja, det kom regn också). Sedan har bönorna stått och varit bortglömda ända till nu. De är mina finaste bondbönor i år.

Jag odlar bondbönor på andra ställen också och har sått dem vid olika tider för att få utspridd skörd. En bädd i intensiva grönsakslandet med god trädgårdsjord såddes med bondbönor i början av maj. Där blev hela plantorna fulla med bladlöss i samband med blomningen så att bönämnena förstördes och det nästan inte blir någon skörd alls. På ett annat ställe i den fyraåriga växtföljden blir det bönor men de har tendens att lägga sig ner. Förmodligen ”bortskämda” med för mycket vatten och näring. Så slutsatsen för i år är att bondbönor är en pionjärväxt, perfekt att odla när ny mark tas i anspråk.

Välj också bondbönor när du har en stor yta som behöver fyllas ut med något matigt utan att kräva en massa arbete. Bondbönorna konkurrerar bra med ogräs så rensning brukar inte vara något tema. Om man vill kan man kupa bönorna lite grann när de kommit några dm över jord. Då bildas kraftigare rotsystem och eventuellt ogräs störs. Men annars växer bondbönor tydligen bäst när det är bortglömda…

Bondbönor är basföda hos oss på sommaren. Överskottet torkas eller fryses efter förvällning. Bondbönspastej på torkade bönor är nästan lika gott som på färska och ger på så vis ett hemmaproducerat pålägg hela året. Här är receptet:

Bondbönspastej

Koka bondbönorna mjuka, häll av kokvattnet och spar det. Kör i matberedare tillsammans med olja, lite av kokspadet, vitlök, örtsalt och något surt, t ex surkål, syrad gurka, kimchi, syrad lök el dyl. Krydda efter egen fantasi t ex curry, gurkmeja och chili. Klart.

Tips: när det bara är lite kvar av bondbönspastejen kan den röras ut med vinäger och eller spad från mjölksyrade grönsaker och serveras som tillbehör till mat som en ”Guacamole”.

Pastejen och ”Guacamolen” går lika bra att göra på torkade bondbönor. Blötläggning sker i kallt vatten över natt eller minst 6 timmar. Koka upp bönorna i nytt vatten och gör som ovan.

Bondbönstoppar

Plocka de översta mjuka topparna, skölj och hacka. Använd gärna en järngryta med lock och fräs topparna i olja på relativt hög värme med riven/pressad vitlök och örtsalt. Sänk sedan värmen och låt stå och mjukna på eftervärme medan övrig mat tillagas.

Bärhäggmispel – Saskatoon

Det går att äta bären av vanlig häggmispel, den som odlas som prydnadshäckar, men bärhäggmispeln ger fler, större och godare bär. För ursprungsfolk i Kanada har bären länge varit en viktig del av kosten. Det allt med spridda namnet Saskatoon är egentligen namnet på ett distrikt i Kanada. Forskning bekräftar att bären är riktiga mirakelbär, proppfulla med mineraler, vitaminer och fytokemikalier. Busken är dessutom lättodlad. Den kan användas som lä-häck eftersom den tål vindutsatta lägen. Friväxande blir den 2-5 meter hög men den tål hård beskärning och kan hållas nere i lagom plockhöjd.

Bären är verkligen speciella. De har knappast någon insmickrande smak när man äter dem direkt från busken. Men i kombination med något surt eller beskt framträder den söta fylliga smaken. Här är tre av mina favoriter just nu:

  • Saskatoon som ett sött inslag i en grönkålssallad
  • Hälften saskatoon och hälften röda vinbär som en efterätt helt utan andra tillsatser
  • En hel tallrik saskatoonbär med lite fil eller yoghurt och brutet knäckebröd över

Det sist nämnda har varit min kvällsmat under senaste veckan när tiden varit knapp mellan trädgårdsarbete och kvällsdoppet. De här bären mättar verkligen och mina två buskar producerar massor med stora fina bär nu sedan jag både kortade ner och glesade ur buskarna rejält i höstas.

Buskens blad är förresten goda i te. Jag blandar blad från Bärhäggmispeln med äppelblad och mynta till ett härligt frukost-te.

Någonstans har jag läst att det behövs två sorter för pollineringen men det verkar inte stämma för jag har två plantor av samma sort (e-planta) och mycket god pollinering.

Här kan du läsa mer om alla nyttigheter som bären innehåller: https://saskatoonberryinstitute.org/saskatoons/

Dela gärna med dig av dina bästa tips för att använda bärhäggmispelbären!

Vad sår du just nu?

Frågan förvånade mig när den kom häromkvällen på sms. Hur kunde avsändaren veta att jag just satt och pillade med små fröer och såbrätten inne i köket i början av juli när allt äntligen skulle vara utplanterat och klart?

Det senaste jag sådde utomhus var faktiskt morötter. Jag brukar så en sen omgång morötter kring midsommar och de brukar bli allra bäst. Jag blir alltid lika förvånad att de faktiskt hinner växa ikapp under hösten.

Det jag höll på med när sms:et dök upp var att så huvudkål som vi kommer att äta under vårvintern. Sorter som kan övervintra ute.

Det här med vinterodling är inte så lätt som det låter. Oavsett hur mycket vi isolerar eller värmer upp så räcker inte vinterljuset från november till mars till för fotosyntesen och därmed växer ingenting. Därför sår jag nu. Mina kålplantor kommer att växa under sommaren och hösten och sedan stå skördefärdiga under snön.

Genom att dra upp småplantor i brätten kan jag nyttja utrymmet optimalt. Där den första potatisen redan är skördad växer nu sallatsplantor och därefter tar kålplantorna deras plats.

Förra året var första gången jag prövade detta med vinterkål. Det ska dock sägas att jag är flera veckor senare med plantuppdragningen för vinterkålen i år jämfört med förra året. Förhoppningsvis inte för sen.

Det som är viktigt att tänka på vid sådd den här årstiden är att välja sorter med kort utvecklingstid. Kålhuvudena ska hinna växa färdigt till slutet av oktober. Seriösa fröfirmor anger utvecklingstiden i antalet dagar. Ska kålen stå ute över vintern behöver sorten dessutom vara frosthärdig vilket fröfirman också ska kunna upplysa om. Här är vad jag just har sått:

  • Savojkålen Wirsing Marner Grüfewi för övervintring ute (blev jättebra förra året, köpte fröerna från Tyskland Dürrsamen, dags för svenska fröfirmor att ta in denna suveräna sort!)
  • Vitkålen Brunswick för övervintring ute (fröer från Impecta, blir första året jag provar sorten)
  • Rödkålen Red Express (har odlat den många gånger tidigare och retat mig på att huvudena hinner ruttna innan det är dags att göra julens rödkålssallader. Med denna sena sådd hoppas jag på fräscha rödkålshuvuden i december. Endast 63 dagars utvecklingstid)
  • Spetskålen Kalibos med endast 65 dagars utvecklingstid tänkte jag också vi kunde äta på senhösten.

Savojkålen Marner Grüfewi den 31 oktober i fjol, redo för övervintring.

Viktigt att tänka på inför övervintringen är att plantorna inte får stå i för blöt och kompakt jord. Upphöjda bäddar är idealiskt för övervintring av kål. Annars finns risk att kålen ruttnar när vädret växlar mellan plus- och minusgrader.

Sallat och rosé

Vad sådde jag mer den där kvällen? Jo sallat förstås. Sallat får aldrig saknas. Därför sår jag sallat varannan eller var tredje vecka i pluggbrätten eller mikrokuber från slutet av mars till mitten av juli. Det är så praktiskt att ha plantor till hands att trycka ner här och där när luckor uppstår i odlingarna.

Förutom vanlig plock-, huvud- och bindsallad sår jag vid den här årstiden även gärna rosésallat som botaniskt inte tillhör sallaterna utan är en cikoriaväxt, dvs släkt med endive. En favoritsort är Rossa di Treviso som är läckert vitrosa och står skördeklar länge. En annan sort jag kommer att pröva i år är Palla Rossa, båda från Runåbergs. Det verkar som att Rosésallat kan växa med mindre ljus än annan sallat. Förra året råkade många sallatshuvuden hamna i skuggan av högväxande kål. Medan vanlig sallat tynade bort stod rosésallaten snällt och växte i skuggan av kålplantorna. Det borde göra den till en bra höstgröda. Dessutom är rosésallat köldhärdig. Sist men inte minst bidrar den med en härlig smak och färgupplevelse..

Under några års tid har jag framgångsrikt övervintrat sallat under fiberdukar och bubbelplast i en drivbänk i växthuset. (I år blev det ingen skörd för människor tyvärr eftersom mössen åt upp allt.) Lämplig tidpunkt för sådd av sallat som ska övervintra på detta sätt är augusti. Sallaten ska inte vara färdigvuxen vid övervintringen utan den ska ligga i startgroparna och växa sig stor tidigt på våren.

Snart snart kan jag så ute igen. Jag har ytterligare en bädd med tidig potatis och när den är uppe direktsår jag asiatiska bladgrönsaker där så som Pac Choi, Tatsoi mfl. Efter löken sår jag daikonrättika, rädisa och majrova. Allt detta kan skördas långt in i november. Ja, jag har faktiskt skördad rättika vintertid också ett år då snön kom före tjälen och låg som ett skyddande täcke över.

Jag lovar, de rädisor som sås i mitten av juli är årets godaste. Inga angrepp av jordloppor, ingen besk smak från försommartorkan. Hösten är kålens tid och det går fortfarande att så snabba sorter!

Lök, morötter, persilja och potatis…

Vissa saker går redan att så ute trots att jorden är kall; tidiga morötter, persilja, dill…

Den gula sättlöken är också i jorden, men den röda ska sättas lite senare. Den sätter jag nu ovanpå en bricka med jord i den frostskyddade drivbänken så att lökarna hinner utveckla rötter och därmed komma igång snabbare när jorden hunnit bli tillräckligt varm för att rödlöken ska trivas. Likadant kan man göra med en liten mängd tidig potatis.

Det blev mycket sättlök i år eftersom lökarna var små och de säljs på vikt. Det är dubbelt bra eftersom små sättlökar, tvärtemot vad man kan tro, ger större skörd än små!

Den gula löken har jag i år satt lite tätare än normalt med tanke på att kunna gallringsskörda under sommaren.

De fleråriga grönsakernas tid

Det har varit kallt väder men solen värmer ordentligt när den tittar fram. Idag krattade jag bort täckmaterialet kring sparrisen och la en fiberduk över för att jorden där ska värmas upp snabbare. Annars kan täckmaterialet hålla kvar kylan i jorden.

Vitlöken tittar redan upp. Den klarar av att ta sig upp genom ensilaget som jag täckte med efter sättningen på hösten. Nu behöver den vatten och näring (guldvatten 1+8)!

Så glädjande med de fleråriga grönsakerna som ger skörd så tidigt på våren. Här kommer rankspenaten. Även den mår bra av vatten så här års.

De övervintrade palsternackorna är godare än de som legat i jordkällaren. Blasten går också att äta.

Vintersallaten och piplöken går redan att skörda. Även den mår bra av dagens regnblandade snö.

De övervintrade svartrötterna blir försommarens delikatess. Bladen går att äta i sallad men jag låter dem sitta kvar för att låta rötterna växa sig större till skörden i början av juni då bönorna ska planteras i deras ställe.

Penningörten använder vi redan i sallader tillsammans med ärtskott, solrosskott och mikrogrönt av kålväxter som växer på fönsterbänken.

Det är nog också dags för årets första nässeljakt…

Odla till försäljning – boksläpp

Boken ”Odla till försäljning” kommer ut i ny omarbetad upplaga. Samtidigt kommer Del 2 ”Våra bästa grönsaker” och ett häfte om Säsongsförlängning. Helena von Bothmer leder ett samtal på zoom med författarna Sanna Mattson Ringqvist, Jonas Ringqvist och Ylva Lundin nu på måndag klockan 19.00

Alla tre böckerna är skrivna för dig som odlar grönsaker till försäljning. Böckerna går redan nu att beställa från https://widget.publit.com/odla-till-forsaljning_3339/page/1 och kommer inom kort även att gå att beställa från de vanliga online-bokhandlarna.

Länk till seminariet på zoom: https://us02web.zoom.us/j/88592968228…

De första fröerna i all enkelhet…

Groddar och mikrogrönt på köksbänken väcker de gröna fingrarna till liv och längtan efter vitaminer och klorofyll.

Nu börjar också småblads-odlingen i drivbänken bli grön. Salladssenapen har kommit fortast och tätast (Southern Gigant Curled).

Det går åt mycket fröer till mikrogrönt och småblad. Bra att de går att odla fram hemma. Kålfröer håller sig i många år och när en väl sparar plantorna till att sätta frö blir det massor. Jag silar fröerna och använder andrasorteringen (de minsta) till mikro och småblad.

Här har småbladslådorna sällskap med sticklingar av sex olika sorters Bärtry, två sibiriska (Leninggrads jätte, Vostorg, och fyra canadensiska (Borealis, Aurora, Honey Bee och Tundra). Sommarsticklingarna i fjol tog sig inte så nu satsar jag på vintersticklingar istället och hoppas på bättre tur. Om en och en halv månad kommer bänken vara proppfull med småplantor…

Så skönt det var i helgen att stänga ute nordanvinden och i växthuset så de köldtåliga bladgrönsakerna. Soliga dagar blir det rejält varmt därinne så jag tror på en snabb groning nu när jorden hunnit bli varm.

Jag sådde med 33 cm mellan varje rad och mellan de raderna ytterligare en rad av rädisa. När rädisorna är uppätna planteras tomaterna i mellanrummet och då kan sallad, spenat, ruccola, salladssenap och namenia fortfarande skördas ett tag innan tomaterna behöver hela utrymmet.

Tomaterna ja, de såddes förra helgen i micro-kuber och nu är det dags att sätta om dem.

Mer om kuber och kubmakare i kommande inlägg. Nu är våren här!!

…än så sova björk å ljung…

Fettisdagsbullar i december, julskyltning i oktober… Är den som sår sina tomater i december med massor av konstljus i en källare den mest hängivna odlaren? Vad är det i vår bråttomkultur som gör att allt ska påbörjas så tidigt?

Nej den där hetsen är inget för mig. Jag älskar december och januari då trädgården ligger i dvala och jag själv kan rikta min uppmärksamhet mer inåt, något som naturens stillhet verkligen inbjuder till. Tids nog kommer april, maj och juni då småplantorna inte får försummas en enda dag, då marken behöver beredas och ogräset hållas undan och då några veckors försening kan innebära ett stort tapp. Våren har sin tjusning med all sin intensitet. Men först en ordentlig vintervila.

Det vanligaste nybörjarmisstaget i odling, vet ni vad det är? Jo, det är att förgro för många plantor och för tidigt. Vad händer då? Jo om vi inte har ett perfekt ställe (vem har det?) blir plantorna långa, gängliga och bleka (normalt sett är det för varmt och för mörkt i våra bostäder för småplantor). Men även om du har en lagom sval källare eller garage som du proppat fullt med konstljus uppstår ett annat problem. En planta som står för länge i sin kruka tappar växtfart!

Med för många plantor blir det svårt att få plats om alla ska planteras om många gånger till större krukor. Risken är också att du själv är uttröttad redan innan den stora planteringssäsongen kommit igång. Tänk på att dina krafter ska räcka ända fram till skörden och att skörden kan pågå ända in i december om du planerar din odling väl.

Nästa gång du märker att du är på vippen att låta dig stressas av dina facebook-kompisar eller veckotidningarnas reportage om tidig sådd tänk på detta:

En planta som sluppit stå och stampa i en kruka onödigt länge etablerar sig snabbare när den väl kommer på plats i trädgården eller i växthuset. Plantan som sås i slutet av mars kommer i många fall växa om den som såddes i januari eftersom den senare sådda plantan får kortare tid i kruka, aldrig bromsats i sin tillväxt och snabbt får tillräckligt med solljus.

Åke Truedsson som håller en genbank på 800 tomatsorter som man kan få del av genom att gå med i hans tomatklubb , ja ni förstår, han vet en del om tomater. Han rekommenderar såtid 20/3-5/4 för tomater som sedan ska växa utomhus i kruka och 10/3-20/3 för tomater som ska växa i kallväxthus. Bara om tomaternas slutliga placering är ett uppvärmt växthus (hur försvarbart är det ur energisynpunkt?) finns det anledning att så dem 25/2-15/3, enligt Åke som bor i Skåne.

Vad jag förstår betyder det här att det är lugnt att ägna sig åt vintersporter och meditation, garderobsstädning och videokonferenser ett tag till. Sov du lilla videung!

Drömmen om en fortsättning…

Projekttiden är slut och Odlingsakademiens mål kring kurser, kunskapsspridning, nätverk och odlingstunnlar har uppfyllts. Odlingsintresset spirar och Odlingsakademien lever vidare som ett nätverk med bloggen och facebookgruppen Odling som livsstil som gemensam knutpunkt.

Men givetvis vill vi fortsätta att utveckla det som vi lagt grunden för i projektet. Med klimatkrisen som kommer allt närmare och en besöksnäring som drabbats svårt av pandemin har vi tittat på hur vi skulle kunna påskynda Odlingsakademiens långsiktiga mål: ”att öka medvetenheten om hållbarhetsbegreppet och bidra till en mer resilient Astrid Lindgrens hembygd och samtidigt öka livsmedelsproduktionen och skapa fler arbetstillfällen inom de gröna näringarna”.

Till detta finns ännu inga medel avsatta. Men att drömma kostar ingenting…

För att den lokala maten ska räcka till fler behövs, förutom den växande skaran självhushållsodlare också fler kommersiella odlare. Genom att erbjuda kurser, stöd och vägledning utifrån odlarnas behov skulle Odlingsakademien i nästa steg vilja hjälpa och stötta den som vill välja odling som yrke. Samtidigt ser vi möjligheter att verka för gröna besöksmål och stötta boendeanläggningar, kaféer, butiker och andra verksamheter som vill utveckla verksamheten med odlingar.  

Satsningen skulle leda till mer brukad mark, fler upplevelser för besökaren och ökad kunskap hos konsumenten. Samtidigt skulle den bidra till en bättre beredskap inför kommande kriser. Genom att tråckla ihop odling med upplevelser och entreprenörskap är målbilden att skapa ett ”österlenskt” smörgåsbord. En bygd där det i varje vägkorsning och efter varje backkrön väntar äventyr i ett småländskt landskap som myllrar av gårdsbutiker, andelsjordbruk, tillsammansodlingar, kultur och natur. I städerna väntar öppna trädgårdar, stadsodlingar och restauranger där lokala produkter skapar grunden för kulinariska upplevelser. I mötet får entreprenören/odlaren tillfälle att utbilda konsumenten i hur mycket tid, kunskap och värde som finns i en nyskördad grönsak.

Astrid Lindgrens hembygd skulle kunna bli en plats som i goda tider lockar stora mängder besökare till gröna besöksmål och i svåra tider kan försörja lokalbefolkning med livsmedel.

Astrid Lindgren har i sina berättelser skildrat den småländska maten med kärlek och vördnad. Hon förmedlade vad mat kostar i arbete. På den småländska landsbygden, med skogar, åkrar, ängar och glittrande sjöar, finns förutsättningar att både odla råvarorna och skapa de upplevelser som skildras i hennes böcker.

Detta är en del av den dröm som vi i projektgruppen nu lever med – och vi håller ögon och öron öppna för nya möjligheter i nya projekt. När det kan bli aktuellt att genomföra vet vi inte i nuläget. Men när det blir dags lovar vi att du och alla andra i Odlingsakademien blir de första som får veta.

Tills dess möts vi alla på bloggen, i facebookgruppen eller kanske på någon aktivitet fysisk eller digital. Framför allt fortsätter vi att odla! Hör du talas om något som kan intressera oss andra i nätverket? Skicka underlag för blogginlägg till Hillevi Helmfrid Hillevi Helmfrid hupp@hillevihelmfrid.com eller publicera i facebookgruppen Odling som livsstil.

Vi önskar er alla en fin fjärde advent och riktigt God jul & Gott nytt år!

Kristina Lindelöf och Carina Engqvist
Astrid Lindgrens Hembygd

Från frö till folkrörelse

Parallellt med de årslånga kurserna genomfördes en mängd aktiviteter öppna för alla. Med tanke på det stora intresset för kurserna och det faktum att två tredjedelar inte fick någon kursplats var det angeläget att kunna erbjuda en bredd av aktiviteter. Utbudet omfattade kortkurser, studieresor, föreläsningar, studiebesök, trädgårdsvisningar, nätverksträffar, matlagning, skördefest och inspirationsträffar. I princip alla aktiviteter blev fullsatta och mycket uppskattade. Totalt hade träffarna som genomfördes under 2019 långt över 500 deltagare. Samtliga finns dokumenterade här på bloggen, för dig som vill minnas eller kanske missade träffen.

Fullsatt när Farbror Grön föreläste i Frödinge.
Skördefest och matlagning Ingebo Hagar. Film från skördefesten hittar du här.

Många av deltagarna återkom på flera aktiviteter och Odlingsakademien blev snabbt ett forum att träffa likasinnade i sitt närområde. Planen var att bygga vidare på det lokala och genomföra träffar för att stimulera små nätverk i odlarnas absoluta närområde.   

Tyvärr slog pandemin till med full kraft mitt i den planeringen. Allt fick avbokas och vi tackar vår lyckliga stjärna att vi hann genomföra så många aktiviteter som vi gjorde 2019 – och att så många hann möta varandra!

I stället för fysiska träffar blev bloggen plötsligt en viktigare mötesplats än vi kunnat ana när vi startade den. Ett 70-tal inlägg publicerades 2019. De hade drygt 9000 visningar och 5053 unika besökare. Hittills under 2020 har bloggen redan lika måna inlägg och ännu fler besökare och visningar.

Trädgårdsforum finns det många på nätet. Det som utmärker Odling som livsstil är att den i huvudsak vänder sig till det geografiska området och de sex kommunerna i Astrid Lindgrens Hembygd; Nässjö, Eksjö, Vimmerby, Hultsfred, Högsby och Oskarshamn.

Med glädje konstaterar vi att flera lokala nätverk kring odling har startats i spåren av Odlingsakademien, någon deltagare har startat egna kurser och många odlar på nya sätt och engagerar sig också mer i hållbarhetsfrågor. Säkert finns det också aktiviteter och processer som vi inte känner till! Vad har Odlingsakademien betytt för dig? Skriv gärna och berätta!

Att fortsätta att stimulera fler lokala nätverk står fortfarande högt upp på vår önskelista, in en framtid efter pandemin. Under rådande restriktioner är bloggen ett sätt att hålla Odlingsakademien vid liv.   

Efter projektets slut hanteras bloggen i huvudsak av Hillevi Helmfrid. Vill du dela med dig av information, evenemang eller annat som är intressant för andra odlare i området? Alla i Odlingsakademiens nätverk kan bidra med inlägg till bloggen! Skicka in text och bild till hupp@hillevihelmfrid.com

Ett annat sätt att mötas, ställa frågor och diskutera odling är facebookgruppen Odling som livsstil, en sluten grupp där du som odlar på naturens villkor i Nordöstra Småland är välkommen att bli medlem.

Vi kan med andra ord fortsätta mötas, inspireras och lära av varandra. Vi kan också drömma om vad vi skulle vilja göra i framtiden. Det berättar vi mer om nästa söndag!

Vi önskar dig en fin tredje advent!

Carina Engqvist och Kristina Lindelöf