Kategori: Jordförbättring

Solrosutmaningen!

Odlingsakademien vill utmana alla att odla ordentligt mycket solrosor i år!

Solrosor är stora, vackra och finns i många olika storlekar och former. Solrosen är en blomma man blir glad av. Den är dessutom symbol för Ukraina.

Genom att odla solrosor i år ställer vi oss bakom Ukrainas rätt att få existera som fritt land, fritt från krig, våld och förnedring.

Före invasionen var Ukraina världens största exportör av solrosprodukter (solroskärnor, solrosolja och pressrester till foder). Inte undra på att solrosen är landets symbol.

Vill du ställa dig bakom Odlingsakademiens solroskampanj? Ta bilder på din solrosodling från frö till färdig blomma och posta på:

#solrosutmaningen #solrosorförmångfald #solrosorförukraina #odlingsakademien

I våra trädgårdar kan solrosorna fylla många viktiga funktioner, förutom att glädja ögat – viktiga ekosystemtjänster!

Blommorna har värdefull nektar och pollen som kan ge näring till vilda bin och andra insekter som vi gärna vill gynna i våra trädgårdar.

På hösten erbjuder blomfröerna mat till fåglar. Eller så skördar vi fröerna själva och äter som snacks. Eller varför inte producera eget hönsfoder?

Solros är en storvuxen växt som binder mycket koldioxid ur atmosfären när den växer under sommaren. Det innebär en massa värdefullt organiskt material som kan bli jordförbättringsmedel till nästa års odlingar, oavsett om det går via en traditionell trädgårdskompost eller om du bygger kompostlimpor som du odlar i medan komposteringen pågår. Ju högre mullhalt vi kan få i våra jordar, desto friskare mikroliv i jorden och desto bördigare är jorden för våra plantor.

Jag (Hillevi) har prövade ett år för många år sedan att göra en ”häck” av solrosor som avgränsning mot vägen. Det såg trevligt ut. Vi använde då sorten Giganteus som kan bli upp till fyra meter hög. Det var roligt, vi hade byns absolut största solrosor.

I år tänkte jag sätta solrosor mellan pumpaplantorna. Solrosorna växer ju uppåt och pumporna åt sidan, så de bör kunna samsas bra om utrymmet. På så sätt ökar jag inbindningen av kol på en given yta. Fotosyntesen ökar och  därmed sockerleveransen till markmikroorganismerna, dvs jordens långsiktiga bördighet.

Det allra enklaste sättet att få massor med solrosplantor helt gratis är att tömma ut resten av vinterns fågelfrö i en låda jord redan idag!

Vill du odla till frukostmüslin ska sorten väljas med omsorg. Fröerna behöver vara stora, många och lättskalade. På den svenska frömarknaden finns inga sorter som marknadsförs specifikt för den här användningen. Man får pröva sig fram och ställa frågan till fröfirmorna.

Vill du odla till hönsfoder verkar sorten Peredovik vara väldigt intressant eftersom utvecklingstiden är kort och fröerna är ovanligt fettrika. Solrosfrö kan enligt information på Kinnekullefrös hemsida utgöra ca 5-10 % av hönsfodret och innehåller essentiella aminosyror som saknas i exempelvis ärtor, så det är ett fint komplement.

Ytterligare en sak man bör veta om solrosor är att de är duktiga på att suga upp tungmetaller och andra gifter ur jorden. Solrosor används därför för att sanera förgiftad mark. Tungmetallerna lagras då i växten som sedan omhändertas som miljöfarligt avfall. Därför bör du tänka dig för var du odlar solrosor till mat oavsett om det är du eller fåglarna som ska äta. Välj bort platser som du misstänker kan vara förorenade, t ex där det stått telefonstolpar eller legat järnvägsslipers. Men i helt vanlig trädgårdsjord går det alldeles utmärkt. De solroskärnor vi köper i affären däremot, är ofta odlade i gamla utvittrade jordar i varmare länder som inte haft den välgörande istiden som förnyat jordarna i vårt land. Det innebär att där finns risk för naturlig förekomst av olika tungmetaller helt oavsett odlingsmetod  De importerade solroskärnorna ska alltså konsumeras med måtta.

Corona-nöje med nytta

Det här inlägget skulle egentligen ha kommit ut i december men blev visst ”hängande” bland utkast. Eftersom jag vet att många är intresserade av biokol så publicerar jag nu, även om det handlar om adventsmys, ett corona-anpassat sådant.

En rejäl brasa i eldningstunnan, portugisisk grönkålssoppa på Anilaspisen, pumpakaka med glögg och en massa andra goda kakor som gästerna hade med sig. Så mysigt det gick att få det i decembermörkret!

Trots att vi bygger kompostlimpor överallt uppstår varje år en hög med sådant som ska eldas upp. De torra blåsiga vårarna passar dåligt för eldning. Decembereldning får nog bli den nya traditionen!

När gästerna gått hem släckte jag elden med vatten och rörde om tills allt var helt svalnat. Nästa dag plockade jag ut lite spik och kvar fanns 100 liter biokol efter fyra timmars nöjeseldning.


Biokol är helt enkelt träkol och är ett extremt poröst material. När biokol tillsätts odlingsjord ökar jordens förmåga att hålla fukt och näring, egenskaper som vi med våra lätta småländska jordar och de allt mer opålitliga regnen har stor glädje av.

Biokol kan tillverkas på olika sätt. Ovan beskrivna är det enklaste och absolut trevligaste :-). Ett annat sätt, för den som eldar i en vedpanna, är att strypa syretillförseln när det bara är glöd kvar, genom att stänga av fläkten. Då bildas en liten portion biokol vid varje eldning. Ett tredje sätt är Anilaspisen. Den är fiffig för den går att laga mat på samtidigt, men det blir inte så mycket kol åt gången och materialet som kolas behöver vara lagom finfördelat för att det ska fungera. Anilaspisen finns inte heller i serietillverkning. Jag har låtit en smed bygga en åt mig efter den indiska ritningen.

Innan biokolen används som jordförbättringsmedel behöver den laddas med näring eftersom oladdad biokol tar näring från marken med följd att växterna får näringsbrist. Enklaste sättet att ladda är att fylla en hink eller balja med biokol, hälla koncentrerad urin över så att det täcker och låta stå i ett par veckor. Det går också att använda nässelvatten eller lakvatten från bokashi för att ladda kolet. Jag brukar vilja ladda mitt biokol med mikroorganismer också så när jag lägger om komposten på försommaren varvar jag inte bara in grönmassa utan också urinladdad kol. Till slut hamnar kolet blandat med kompostjord i trädgårdslandet.

Det kan vara en fördel att finfördela kolet genom att trampa på det eller hacka med en spade eller en stör. Större mängder biokol kan finfördelas i kompostkvarn, men inte om man som jag eldar gammalt virke som kan innehålla en och annan spik. Det är bra om kolet är finfördelat men det behöver inte vara pulver. Så småningom går bitarna sönder i jorden. Men det fantastiska är att kolet i sig inte bryts ner, inte på flera tusen år! Så länge varar den jordförbättrande egenskapen och så länge finns kolatomerna oskadliggjorda i marken – grundämnet kol, som vid vanlig förbränning eller kompostering skulle avgått i form av klimatpåverkande gasen koldioxid till atmosfären .

En odlare säger att hon tycker att det verkar som att sniglarna skyr de odlingsbäddar där hon tillsatt biokol. Om det skulle vara sant vore det ju fantastiskt! Den som prövar får själv se…