Ogräsrensning kan vara en njutning, ett nöje och källa till glädje! Det är också trädgårdens kanske mest högkvalificerade syssla.

Härligt saftigt ogräs

Jag jobbar med täckodling som ett sätt att uppgradera den ursprungligen ganska magra och lätta jorden till en mullrik, fuktighetshållande, näringsrik och lättbearbetad odlingsjord. Jag täcker också för att hämma ogräset. För vem vill ligga på knä och rensa ogräs hela sommaren?

Täckodling innebär inte totalt ogräsfritt. Men ogräsrensningen blir så mycket mer tillfredsställande. Så snart det finns gräsklipp täcker jag, även om jag inte hunnit rensa under. Det innebär att många ogräs kvävs. Men några växer igenom täcket och de blir frodiga och saftiga. Det är bra när det gäller målla och våtarv som är utmärkt goda att äta. Det är också bra när det gäller dem som vi inte äter för det är med stor glädje och tillfredsställelse som jag då kan mata mina kompostlimpor! Kompostlimpan som till stor del består av grundämnet kol i form av pinnar och kvistar får nu kväve och alla de andra viktiga näringsämnena som mikroorganismerna behöver för att göra jord av allt.

Bild ovan: Härligt saftigt ogräs att mata mikroorganismerna med. På bilden syns ett ogräs som jag tycker är lite tråkigt, Åkermolken, som inte går att rycka upp ur jorden för hand eftersom rötterna har så bra fäste. Men sedan jag skaffade min japanska trädgårdskniv (Hori hori) är det ett mindre problem (nedan).

Samla samla samla organiskt material

Många besökare frågar mig varifrån jag får allt organiskt material till mina kompostlimpor. Ett svar är att jag tar tillvara alla kvistar och grenar när jag beskär buskar och träd, ett annat är att jag har så mycket storvuxet och frodigt ogräs. Att rensa det storvuxna ogräset är en ren fröjd eftersom det är lätt att skörda. Jag skördar ju åt mina kompostlimpor.

Bild ovan: Det fiffiga med en kompostlimpa är att det går att odla i den under tiden då komposteringen pågår. Det går också att fortsätta mata den så länge pumporna är små. Den mogna kompostlimpan (efter 2-4 år) är en djup mullig bädd av utmärkt trädgårdsjord.

Vad är det för vackert med svart jord?

Problemet är ett rent estetiskt. Vi har blivit lärda att det är vackert och framgångsrikt när grönsakerna avtecknar sig mot svart jord. Men sanningen är att bar jord är helt onaturligt. Det är ett sår i naturen. Ett sår som naturen försöker läka. Det vi kallar ogräs är naturens plåster för att skydda jord som av en eller annan anledning blivit bar. Bar jord torkas ut av sol och vind och slammar igen av ett regn. Inget att sträva efter alltså.

Som permakulturister brukar säga: Det är viktigt att det är vackert – men vi kan behöva ändra vår uppfattning angående hur det ser ut när det är vackert.

En annan missuppfattning är att ogräset stjäl näring och därför behöver avlägsnas. I själva verket bidrar varje växt till att höja jordens bördighet.

Godisregn till marklivet

I fotosyntesen fångar växter solenergi och omvandlar den till socker. En stor del av sockret skickar växter ut genom rötterna där de ordnar godisregn åt markmikroorganismerna. Detta gör växterna inte helt osjälviskt. Det är ett helt ekosystem av osynligt små mikroorganismer (och en del synliga markdjur också) som matas. Alla dessa  ägnar sig i sin tur åt att tillgängliggöra näringen som växten behöver genom att sönderdela organiskt och oorganiskt material till just de molekyler som växten efterfrågar och servera dem i rätt doser. I en jord som skonas från spade och fräs finns det kilometervis med mikroskopiskt tunna svamphyfer som till och med hjälper till att transportera näringsämnen och vatten från ena änden av trädgårdslandet till där det behövs bäst. Alla dessa medhjälpare behöver energi och den energin kommer från växternas (även ogräsets) godisregn.

Det viktigaste vi odlare gör är att långsiktigt gynna marklivet som ju står för bördigheten i våra jordar. Därför är ogräset inte bara en resurs när vi rycker upp det och lägger på komposten utan också medan det står och växer. Den näring ogräset tar upp är ju inte till spillo utan kan återföras direkt som täckmaterial. Under tiden har marklivet fått sitt godisregn, vilket det inte hade fått om vi hade hållit jorden bar mellan grönsakerna. Dessutom har ogräsen hindrat jorden från uttorkning.

Se upp med konkurrens och fröspridning

Alla ogräs är alltså inte av ondo. Det vi behöver se upp med är att de inte konkurrerar om utrymme och ljus med våra känsliga grönsaker. Vi behöver rensa vid rätt tidpunkt, innan ogräsen tar för mycket plats – och – innan fröogräsen går i blom. Tajmingen är jätteviktig!!

Bild (ovan): Under vinbärsbuskarna täcker jag med ull som effektivt håller undan kirskålen. Men det går inte att klippa med gräsklipparen ända fram till ullen (förstör gräsklipparen) så det blir en liten rand kirskål som behöver handrensas. På bilden syns hur kirskålen börjar gå i blom. Det är hög tid att riva av plantorna. Kirskål är inget en vill fröföröka i trädgården. Däremot är bladmassan mumma för komposten!

Ätliga ogräs

Det allra roligaste med ogräsrensningen är att jag över tid själv kan styra vilka ogräs jag har. Eftersom jag älskar målla brukar jag alltid låta några svinmållor stå kvar och sprida sitt frö. Likaså gör jag med trädgårdsmålla. Ser den inte läcker ut?

Vi skördar enorma mängder trädgårdsmålla, äter och fryser in under hela våren och försommaren.

Bild (ovan): Så här såg det ut när jag hade ”rensat ogräs” igår. Målla smakar, och kan användas som, spenat. Skillnaden är att den odlar sig själv. Det är bara att skörda! Det är gratismat som växter på gratismark, mark som jag ännu inte hunnit så eller plantera på, eller marken mellan plantor som ännu är små.

Känn dina vänner

Jag kan omöjligt låta någon annan rensa ogräs hos mig. Det är nämligen inte bara mållan jag låter självså sig. Vid gårdagens rensning hittade jag självsådda plantor av Mariatistel, Koriander, Dill, Vintersallat, Vinterportulak, Ringblommor, Purpurklätt, Vallmo, Gurkört, Sparris, Persilja, Mangold och Sallat. Det gäller att känna igen sina vänner även när de är små så att de självsådda kan få stå kvar eller flyttas till ett annat ställe ifall de står i vägen.

Genom att i ogräsröran känna igen de små vallmoplantorna som självsått sig kan jag själv bestämma var de får stå kvar. På det här sättet behöver jag inte pilla med att driva upp en massa blommor utan jag låter dem komma själva istället. Vi får en mångfaldig trädgård som också gynnar en mångfald av pollinerande insekter.

 

Växter som odlar sig själva

Många växter verkar blir bäst när de får så sig själva. Vintersallat är nästan omöjlig att odla från frö men genom att låta några plantor gå i blom och sprida sina frön kan en skörda sallat lite varstans under hela vårvintern. Samma sak gäller vinterportulak.

Bild nedan: Gurkörten fyller upp utrymmet mellan sparrisen väl. Men nu blir de till härliga gröna smoothies för att bereda plats till annat.

I växthuset tillåter jag bladamaranten att fröså sig själv. Så här ser det ut just nu:

Bild (ovan): Det är hög tid att rensa/skörda för amaranten har börjat konkurrera lite väl mycket med bönorna om utrymme och ljus. Amarant är en extremt näringsrik bladgrönsak som vi hittills har använt som rött pynt i sallader eller blandat in i en wook. Men nu när det är så gott om dem (eftersom de har börjat odla sig själva) har vi också kommit på att blanda in förvällda blad i färsen till bönbiffar. Biffarna blir härligt röda och laddade med nyttigheter.

Ett sätt att kontrollera ogräs är alltså att styra vilka ogräs vi vill ha. Något behöver ju fylla ut utrymmet mellan grönsakerna för att inte jorden ska vara bar. Det kan vara något som är ätligt och eller vackert!

Inbjudan till meditation

Att rensa känns absolut meningsfullt när ogräset är ätligt. Men framför allt är det ett härligt meditativt arbete. Till skillnad från sådd och plantering som jag tycker alltid innebär en viss anspänning (det gäller att allt hamnar rätt) så är rensning rena meditationen, det kräver närvaro och koncentration, men en avslappnad sådan.

Till slut täcks allt med färskt gräsklipp och det känns som att bädda om sina bäbisar. Dagen är fullbordad!

Bild (ovan): Några självsådda korianderplantor får stå kvar bredvid Schalottenlöken. Till vänster nykupad purjo, gödselvattnad och täckt med gräsklipp.

P.S. För dig som inte blev inspirerad av min ogräseufori rekommenderar jag Richard Perkins lovsång till den ogräsfria trädgården som i mina ögon blir lite väl steril, men jag kan absolut förstå poängen när vi talar om kommersiell skala: (https://www.youtube.com/watch?v=u79tiVcj8bY)

Jag önskar dig en glädjefull samvaro med allt som grönskar!