Hillevi:
Aldrig under min livstid har det varit så meningsfullt att odla som just i år!
Länge har vi vetat att livsmedelsproduktionen behöver ställas om från fossilberoende klimat- och miljövidriga monokulturer till resurseffektiva närskaliga mångfaldsodlingar. Fler människor behöver delta i livsmedelsproduktionen. Många av oss som odlar för husbehov vet redan att det är möjligt att odla mycket på liten yta med minimalt med insatsmedel. Vi tycker dessutom att det är roligt!
Just nu skulle vårbruket starta i Ukraina och det blir ett vårbruk med förhinder. Ukraina och Ryssland står sammanlagt för drygt 20 % av den spannmål som ett normalt år når världsmarknaden och mer än hälften av solrosoljan. Världsmarknadspriset på många matvaror har redan stigit. Men bristen kommer att bli än mer märkbar till hösten när de uteblivna skördarna är ett faktum. De allvarligaste konsekvenserna befaras i Mellanöstern, Nord- och Östafrika där många länder är nettoimportörer av spannmål och vissa regioner redan innan är hårt drabbade av ekonomisk tillbakagång, klimatförändringar, konflikter och nöd. Fördjupade humanitära katastrofer och nya uppblossande konflikter riskerar att bli följden.
I den här situationen är det rimligt att undersöka alla möjligheter till att producera mer mat än vanligt. Här gäller det att tänka nytt och vara kreativ. Inte för att grönsakerna i din och min trädgård kommer att kunna mätta människor i andra länder, men för att vi genom att äta mer egenodlat åtminstone inte är med och konkurrerar om exempelvis spannmål, som till skillnad från grönsaker, är en rörlig vara på världsmarknaden.
Nyheten om den förestående spannmålsbristen har också nått våra politiker. Desperationen är tydlig i deras förslag. Tydlig är tyvärr även bristen på långsiktighet och nytänkande. Ett exempel: EU kommissionen vill nu tillåta odling på marker som av klimatskäl just undantagits från odling, torvjordar som släpper ifrån sig stora mängder växthusgaser vid varje jordbearbetning.
Mat- och energipriser går alltid hand i hand eftersom det industriella sättet att producera mat på är så energikrävande. Här hittar vi även logiken bakom att politikerna nu vill subventionera fossila bränslen, de som vi nyss bestämt att de skulle fasas ut.
Inte bara dieseln för att driva traktorerna utan både bekämpningsmedel och handelsgödsel kräver enorma mängder fossila resurser. Europeiska handelsgödselfabrikanter meddelade för någon vecka sedan att de drar ned på produktionen eftersom deras insatsvara (naturgas från Ryssland) blivit för dyr. För övrigt är Ryssland en av världens största exportörer av handelsgödsel. Även bekämpningsmedel kan det bli brist på. Det vill EU-kommissionen nu lösa genom att tillåta import av bekämpningsmedel som av miljö- och hälsoskäl förbjudits i Europa!!!
Det politikerna verkar omedvetna om är att det går att producera mat utan både bekämpningsmedel och konstgödsel, vilket ju alla gårdar som drivs ekologiskt bevisar, även om de flesta av dem är beroende av diesel som drivmedel. Det vi nu behöver påminna oss om är att det går att producera mat även utan fossila drivmedel. Men då behövs fler odlare och mindre enheter, fler som har tillgång till mark och kunskap, helt andra odlingsmetoder och delvis andra grödor.
Nu – om inte förr – har det blivit tydligt att det industriella sättet att producera mat är ohållbart och behöver förändras. Det jordbruk och den livsmedelsindustri vi har idag började byggas upp under efterkrigstiden då vi haft riklig tillgång till billig olja. Effektivisering blev liktydigt med att rationalisera bort arbetskraft ur lantbruket. Att en person ensam kan sköta flera hundra hektar kan upplevas nästan som trolleri av tidigare generationer som gått och gnetat med lie och häst. Men något trolleri är det inte fråga om. För varje enhet solenergi som grödorna binder när de växer på åkern tillsätter vi människor 25 enheter fossil hjälpenergi. Det är knappast hållbart. Förr brukade vi efter ett sådant här uttalande tillägga ”i längden”. Nu har vi kommit till en situation då det inte ens är ekonomiskt hållbart här och nu.
Medan våra politiker tänker på kortsiktiga lösningar som faktiskt förvärrar den övergripande situationen får väl vi småskuttare jobba på de långsiktiga lösningarna och stå för kreativiteten. Aldrig förr har det varit så meningsfullt att odla som just i år. Ju dyrare maten blir i affären, desto mer pengar spar vi på att äta egenodlat. Dessutom är det en solidarisk handling att i år äta mer potatis/rotfrukter och mindre spannmål. I våra trädgårdar kan vi skapa djupa bäddar där vi kan få 10 kg potatis per kvm. I det industriella jordbruket med alla sina dyra insatsmedel är snittskörden bara 2.8 kg/kvm. Beroende på jord och odlingsmetod behövs ca 30-100 kvm för att en familj med två vuxna och två barn ska bli självförsörjande på potatis.
I Sverige finns ca 400 000 hektar gräsmatta. Det är lika stor yta som Sveriges bönder odlar vete på. Gräsmattorna innebär en enorm potential för ökad livsmedelsproduktion med småskaliga reurseffektiva metoder. Ofta är de outnyttjade och kostar bara tid, pengar och fossila bränslen att sköta om. Så sätt igång och försök få med dig vänner och grannar också. I år odlar vi för livsmedelssäkerhet. Vi tänker globalt och odlar lokalt.
ps
Den mesta spannmål som odlas går till djurfoder. Vill vi dra ner på vår konsumtion av spannmål bör vi också minska konsumtionen av ägg, kyckling och griskött. Betande idisslare (får och nöt) är ett mycket bättre val, men kolla att de verkligen haft en grovfoderstat. Att minska den totala konsumtionen av animalier är också en viktig handling.
pps
Om någon är nyfiken på källorna till de siffror jag skriver ovan så är det bara att ställa en fråga i kommentarsfältet. Jag ville inte tynga texten med källor, men de finns.
ODLINGSAKADEMIEN 