Författare: Hillevi

Odla på höjden i Potatisutmaningen!

Runtom i landet pågår manifestationer för livsmedelsresiliens. Potatisen, vårt baslivsmedel, står som symbol, precis som den gjorde under 1917 års hungerkravaller, det så kallade potatisupproret. Nu, hundra år senare, är matproduktion och fördelning återigen en brännande fråga, men vi går lite fredligare och mer lekfullt till väga. #Potatisuppropet är i sann omställningsanda mer fest än protest!

Odlingsakademien deltar i #potatisupproret genom tävlingen Potatisutmaningen:

Vem av oss kan odla flest kilo potatis på en kvadratmeter?

Sista anmälningsdag till Potatisutmaningen är onsdag den 20 maj.  Anmälan sker till : (odlingsakademien@alhembygd.se) Mer info längst ner i inlägget.

Tävlingen är både en manifestation för livsmedelsresiliens och ett sätt att testa och utvärdera olika odlingsmetoder där vi alla kan delta.

Odla på höjden

Marianne Käfer tipsar om det som kan bli vinnande konceptet:

I en potatispyramid odlar man på höjden genom att stapla träramar på varandra som fylls med jord och potatis. Istället för en normalskörd på 2-5 kg ska det gå att få 15 – 20 kg på samma yta. Det vill jag pröva! Kanske finns det fler som också gärna experimenterar? Kanske finns det några som inte har så stor odlingsyta och vill maxa på skörden med att odla potatisen vertikalt?

Ungefär så här kan en potatispyramid se ut:

Den här pyramiden (ovan) byggde vi förra året av spillvirke. Virket är lite väl tjockt (vilket stjäl odlingsyta) och den täcker inte fullt en kvadratmeter. Så den får bli en jordgubbspyramid. Nu ska vi bygga med måtten från den Österrikiska förlagan (nedan). Så här sätts potatisen i en fullstor pyramid där basen är 1 kvm:

Detta behöver du:

Brädor, minst 20 cm höga och minst 2 cm tjocka

  • 4 st ca100 cm långa
  • 4 st ca 72 cm långa
  • 4 st ca 52 cm långa
  • 4 st ca 38 cm långa

Totalt ca 10.5 löpmeter (Tänk på att du behöver lägga till brädtjockleken till längden, se skiss.)

  • Fyrkantslist för hörnen – cirka 3,2 m

Du får justera längden på brädorna beroende på brädornas tjocklek, särskilt om de är lite krokiga!  Självklart kan du bygga din egen variant av brädor du har liggande.

  • cirka 50 spik eller skruvar
  • 400 – 500 liter jord
  • 20 sättpotatis (ca 1-2 kg beroende på storlek)

Så här odlar du pyramidpotatis

Uppställning på gräsmattan

Pyramiden sätts upp direkt på gräsmattan. Har du problem med kvickrot kan du lägga papp. Sedan fylls pyramiden med jord men fyll inte helt upp i hörnen. Stapla så ram på ram. Det går bra att använda sin trädgårdsjord blandad med fin kompost. Välj en solig plats för pyramiden.

Förgro för att vinna tid

Du kan fylla en balja med fuktig sand eller jord och lägga potatisarna ovanpå jorden. Ställ ljust och i sval rumstemperatur. Jorden gör att det förutom gröna groddar bildas rötter vilket ger potatisen försprång när den väl kommer ut i jorden.

Placera sättpotatisarna enligt bilden ovan och fyll på med jord. Eller vänta med att fylla på med jord när blasten börjar titta upp. Välj gärna en lagersort, som ger större avkastning.

Skydda mot frost

Blir det frostnätter efter att blasten har kommit upp, är den en bra idé att lägger fiberduk, en gammal filt eller lakan över plantorna.

Fyll på med mer jord och vattna

Jorden kommer att sätta sig. Därför är det bra att fylla på med mer jord efterhand så att potatisarna inte blir gröna.

Potatisen behöver en del vatten, särskilt när är torrt och när de börjar blommar och cirka 3 veckor framåt. Om du lägger täckmaterial, t.ex. gräsklipp, på jorden minskar avdunstningen.

Skörden

 Man plockar ner ram för ram och skördar potatisen. Lägg jorden på en presenning. Efter skörd kan du sätta tillbaka ramarna igen och fylla med jorden, vattna och så t.ex. vintersallat. Pyramiden kan användas nästa år som grönsaks- eller jordgubbspyramid. Om du blandar upp jorden med ny kompost, kan du använda den för att odla potatis ett år till. Eller så förvarar du ramarna torrt över vintern, sprider ut jorden i trädgården och börjar med ny jord nästa år.  På våren kan du odla rädisor eller sallat i pyramiden innan det är dags för potatisen.

Var med i potatisutmaningen!

Har du lust att vara med i potatis-utmaningen så hör av dig till odlingsakademien@alhembygd.se.

Du sätter dina tävlingspotatisar när det passar dig från den 15 maj och tillämpar valfri odlingsmetod. Sätt gärna upp en skylt mot vägen för att uppmärksamma förbipasserande på att din potatisodling är en del av #potatisuppropet och sprid på sociala medier! #allasättapotatis #utomdetråkiga #lokalmatförsörjning #livsmedelsberedskap #resiliens @omstallning

Alla som anmäler sig får lite bonusmaterial med ännu mer kunskap om lyckad potatisodling.

Dokumentera odlingen i tävlingsblanketten som du får när du anmäler dig och glöm inte ta kort. Materialet sammanställs sedan i ett blogginlägg med tips och tricks för potatisodling.

Slutdatum för skörd är 1 oktober. Dina bilder och skördeuppgifter behöver vi till den 15 oktober.

Image

 

 

 

 

Mer inspiration

Hillevi:

Omställningsnätverket är otroligt aktiva just nu. Det bara sprutar fram spännande och angelägna webinarier. Ett tips: om du (som jag) inte riktigt känner att du har tid att sitta framför datorn och delta i webinarier så går det faktiskt att välja att enbart lyssna på dem i efterhand. Då går det att ha telefonen i fickan, hörlurar i öronen och fortsätta kruka om småplantor eller rensa ogräs och ändå känna sig som del av en världsomspännande omställningsrörelse.

Livsmedelsresiliens

Redan i morgon kommer nästa webinarium och det handlar om Lokala distributionskanaler och lösningar. Här anmäler du dig

Inspierande var det att höra Kristina Forsberg från Dalarna berätta om hur de började odla lite potatis som småbarnsföräldrar och nu producerar mat på 80 ha lånad mark till en hel by. Hon berättar om livsstilsval och bygemenskap. Här kan du lyssna på den.

Rekommenderas kan också webinarium med Jörgen Andersson från Åre som pratar om hur vi kan jordförbättra och binda kol med hjälp av betesdjur genom  att tillämpa principerna för regenerativt lantbruk. Han har också spännande tankar om relationen mellan producent, konsument och landskapet. Här kan du lyssna på den.

Jag är också väldigt nyfiken på Fredrik Rosenqvists webinarium den 2 maj, Matmedborgarskap – hur kan vi bli aktiva matmedborgare istället för passiva konsumenter?   Här kan du anmäla dig.

Hitta mer…

Tyvärr behövs facebook för att få ordentlig överblick över programmet. Gå in på FB-sidan ”omställningsnätverket” och välj ”Evenemang” i vänsterspalten så ser du alla webinarier som har sänts och alla som är planerade. Där kan du också anmäla dig för att vara med.

För att lyssna i efterhand väljer du istället ”Videoklipp” i vänsterspalten. De senaste inspelningarna ligger överst.

Du som inte har facebook kan kolla här och kanske maila föreningen för att se om det finns någon chans att se inspelningarna även utan FB.

Allmänt om omställning

Uppstartswebinariet Efter krisen: Ställ om – inte tillbaka med bland andra Rob Hopkins som inledningstalare (denna del är på engelska). Rob pratar i ca 20 minuter om de fem viktigaste sakerna vi behöver ägna oss åt just nu. Matförsörjning är den första punkten han nämner! Han pratar också om sitt favorittema, om att skapa rum för att föreställa oss den värld vi önskar leva i. (Rob är en av grundarna till omställningsrörelsen och finns i Totnes i England.) Webinariet fortsätter på svenska med många olika perspektiv från svenska omställningsprofiler. Jag kan särskilt rekommendera inlägg från Pella Thiel 35 minuter in i webinariet och Ylva Lundkvist Fridh 29 minuter in. Hela webinariet går att lyssna på nu i efterhand här.

Som del av uppstartswebinariet gav Pella Thiel också mat för själen på sitt alltid lika brillianta sätt här eller 47 minuter in i hela webinariet (ovan) .

Omställning i coronans tid – vad är resiliens?

Hillevi:
Många går och väntar på att coronakrisen snart ska vara förbi. Jag vill istället se den som en vändpunkt. Krisen är ju inte bara akut, vi befinner oss i en kronisk kris också. Att snabbt återgå till det ”normala” känns inte särskilt attraktivt.

 

Därför behöver vi nu – medan allt fortfarande vacklar – ta ut en ny kompassriktning och ta konkreta steg för omställning. De flesta förstår nu att det system vi byggt upp är väldigt sårbart. Men vad är motsatsen till sårbarhet? Jo, det heter RESILIENS. Resiliens är ett ord som ända till nyligen inte användes så mycket. När Astrid Lindgrens Hembygd bjöd in till resiliens-workshops 2014 hörde jag ibland åsikten att det var onödigt att introducera nya främmande ord. För egen del tycker att det är bra att ha ord för det som är eftersträvansvärt och inte bara för det vi vill undvika. Nu är resiliens ett accepterat svenskt ord som används inom så skilda områden som psykologi, ekologi, ekonomi och organisationsteori. För mig blev det en aha-upplevelse när jag förstod att Fortsätt läsa ”Omställning i coronans tid – vad är resiliens?” →

Corona-nöje med nytta

Det här inlägget skulle egentligen ha kommit ut i december men blev visst ”hängande” bland utkast. Eftersom jag vet att många är intresserade av biokol så publicerar jag nu, även om det handlar om adventsmys, ett corona-anpassat sådant.

En rejäl brasa i eldningstunnan, portugisisk grönkålssoppa på Anilaspisen, pumpakaka med glögg och en massa andra goda kakor som gästerna hade med sig. Så mysigt det gick att få det i decembermörkret!

Trots att vi bygger kompostlimpor överallt uppstår varje år en hög med sådant som ska eldas upp. De torra blåsiga vårarna passar dåligt för eldning. Decembereldning får nog bli den nya traditionen!

När gästerna gått hem släckte jag elden med vatten och rörde om tills allt var helt svalnat. Nästa dag plockade jag ut lite spik och kvar fanns 100 liter biokol efter fyra timmars nöjeseldning.


Biokol är helt enkelt träkol och är ett extremt poröst material. När biokol tillsätts odlingsjord ökar jordens förmåga att hålla fukt och näring, egenskaper som vi med våra lätta småländska jordar och de allt mer opålitliga regnen har stor glädje av.

Biokol kan tillverkas på olika sätt. Ovan beskrivna är det enklaste och absolut trevligaste :-). Ett annat sätt, för den som eldar i en vedpanna, är att strypa syretillförseln när det bara är glöd kvar, genom att stänga av fläkten. Då bildas en liten portion biokol vid varje eldning. Ett tredje sätt är Anilaspisen. Den är fiffig för den går att laga mat på samtidigt, men det blir inte så mycket kol åt gången och materialet som kolas behöver vara lagom finfördelat för att det ska fungera. Anilaspisen finns inte heller i serietillverkning. Jag har låtit en smed bygga en åt mig efter den indiska ritningen.

Innan biokolen används som jordförbättringsmedel behöver den laddas med näring eftersom oladdad biokol tar näring från marken med följd att växterna får näringsbrist. Enklaste sättet att ladda är att fylla en hink eller balja med biokol, hälla koncentrerad urin över så att det täcker och låta stå i ett par veckor. Det går också att använda nässelvatten eller lakvatten från bokashi för att ladda kolet. Jag brukar vilja ladda mitt biokol med mikroorganismer också så när jag lägger om komposten på försommaren varvar jag inte bara in grönmassa utan också urinladdad kol. Till slut hamnar kolet blandat med kompostjord i trädgårdslandet.

Det kan vara en fördel att finfördela kolet genom att trampa på det eller hacka med en spade eller en stör. Större mängder biokol kan finfördelas i kompostkvarn, men inte om man som jag eldar gammalt virke som kan innehålla en och annan spik. Det är bra om kolet är finfördelat men det behöver inte vara pulver. Så småningom går bitarna sönder i jorden. Men det fantastiska är att kolet i sig inte bryts ner, inte på flera tusen år! Så länge varar den jordförbättrande egenskapen och så länge finns kolatomerna oskadliggjorda i marken – grundämnet kol, som vid vanlig förbränning eller kompostering skulle avgått i form av klimatpåverkande gasen koldioxid till atmosfären .

En odlare säger att hon tycker att det verkar som att sniglarna skyr de odlingsbäddar där hon tillsatt biokol. Om det skulle vara sant vore det ju fantastiskt! Den som prövar får själv se…

Odla dina egna fröer!

Det förutspås brist på grönsaksfrö till nästa odlingssäsong beroende på viruset som lamslår hela samhällen i södra Europa. I Sverige finns ingen kommersiell fröodling, utan alla fröer som säljs i affären är importerade. Nu är det viktigare än någonsin att vi odlare själva lär oss fröodlingshantverket. Marianne Käfer tipsar om hur du kan odla dina egna sallatsfröer till nästa år:

Börja fröodla –med sallat !

Har du någongång funderat att börja odla dina egna fröer, men vet inte vilken gröda du skulle börja med, så ska jag tipsa dig att börja med sallat.

Sallat finns i en oändlig sortrikedom och säkert har du också din favoritsort. Sallaten behöver en relativt lång utvecklingstid, men när man börjar tidigt brukar det lyckas även i vårt klimat.

Vill du fröodla sallat är det därför dags att dra upp plantor nu!

Fortsätt läsa ”Odla dina egna fröer!” →

Vintersådd

Det där med vinterodling är lite överreklamerat tycker jag. Jag uppskattar vintervilan under december och januari, att äta ur förråden och inte tänka på odling.

Nja… helt sant är det inte. Inomhus växer endiven, vår älsklingssallad. Plantorna odlades ute i somras, rötterna skördades och planterades i plastbackar som ställdes i jordkällaren. En back i taget flyttar in i köket. Efter två veckor i rumstemperatur under mörkläggningsduk kan vi skörda de eftertraktade endiverna!

Ute i landet står ju en del kvar sedan sommaren också; grönkål, purjolök, vintersallat och spenatskräppa. De växer inte eftersom det är mörkt och kallt, men de står där och låter sig skördas försiktigt lite i taget.

När februari börjar är min odlarvila slut. Då börjar inomhusodlingen av groddar och mikrogrönt på fönsterbänken. Det är så härligt att få den energikick som den färska supermaten ger och väcka till liv lusten att pilla med fröer och jord. Läs mer om mikroodling här.

Lådor för odling av mikrogrönt i köket och småblad i drivbänken laddade med jord.

Även ute går det bra att så, i drivbänk och i kallväxthus. Det finns många köldtåliga växter vars fröer tål att ligga i kall jord och vänta på rätt tillfälle att gro. Det blir starka plantor som är härdiga från start. En favorit jag har är Namenia, en tysk bladkål (Stielmus) som är snabb och köldtålig, släkt med asiatiska Mizuna men snabbare, godare och mer lättodlad, enligt mig. Ännu härdigare är salladssenapen. Jag brukar odla en sort som heter Southern Giant Curled Mustard (Runåbergs). Den gror vid +5 grader och den vuxna plantan tål många minusgrader. Spenat, ruccola och vinterportulak passar också bra att så tidigt i drivbänk och kallväxthus och vissa sallatssorter t ex Rouge d’Hiver och Ekbladssallat. För visst är det livskvalitet att kunna skörda egna gröna blad tidigt på våren! ….Så ja, är detta vinterodling så är jag nog för det i alla fall 🙂

Det en behöver tänka på vid tidig sådd är att jorden behöver vara ordentligt genomfuktad  på djupet redan på hösten.

Det går faktiskt att så på friland också. Där har jag sått morot, svartrot, persilja och  dill och lagt en fiberduk över. Det är ingen garanterad hundraprocentig uppkomst på den sådden, men med lite tur kan det bli tidiga och bra plantor som redan hunnit etablera sig när försommartorkan sätter in. Och i annat fall går det att kompletteringsså senare.

Den allra tidigaste salladen får en när salladsplantor, sådda i slutet av sommaren övervintras i växthus eller drivbänk. Jag lägger odlingsväv och bubbelplast över och plantorna står gröna inunder och bara väntar helt stilla på att vårsolen ska titta fram. Vill du ha sådan salld så får du skriva in uppdragning av småplantor i din såkalender kring 25 augusti.

Med lite tur blir det dill och persilja här. Några plantor vintersallat syns i förgrunden.

 

Pumpaskötsel i juletid

Hillevi:

Mitt i julstöket kallade pumporna på min uppmärksamhet.

Pumpor kan normalt sett lagras enkelt inomhus i rumstemperatur men ibland händer det att en pumpa får en fläck och ruttnar där den ligger. Blir den liggande kan det bli en blöt fläck i bokhyllan – inte kul. (Därför lägger vi remsor av gamla plastmattor under pumporna som skydd).

Kolla dina pumpor regelbundet och upptäcker du fläckar, slakta pumporna genast. Skär bort det dåliga och ta hand om resten. Jag brukar köra pumpaköttet i pommes-frites strimlaren och bre ut över torkollor. De torkas utan förvällning i taket i pannrummet. Torkad pumpa är perfekt till vinterns soppor och grytor, inte minst i vinterns termos-soppor för utflykter. Torka pumpa

Fröerna till vanliga pumpor går att äta. Koka dem först i 10 minuter i lätt saltat vatten och rosta (poppa) dem sedan i 200 grader i ugnen med lite olja och örtsalt.

Godare är förstås fröerna utan skal. De kommer från särskilda nakenfröpumpor. Av 7 stora pumpor fick jag ihop ungefär 1 kg frö. Det är inte så dåligt, även om fröerna förstås är en väldigt liten del av den totala skörden och pumpaköttet från denna sort inte alls är lika gott som från matpumporna.

Nakenfröpumpafrö

Det är lätt att skörda fröerna ur frukten. Det görs när frukterna skiftat från grönt till gult. Nakenfröerna sitter mycket lösare än fröerna i matpumporna. Det är bara att gräva ur med handen och sedan behöver desköljas och torkas. Jag bredde ut dem på plåtar och torkade i ca 40 grader med ugnsluckan på glänt. De här fröerna behöver inte kokas. De kan ätas råa både som de är och rostade med eller utan salt. Jättegoda blev de!

Tips för att undvika ruttna pumpor i bokhyllan: Pumpor ska hänga kvar på plantan tills de blivit riktigt mogna. I slutet av augusti kan du skära bort blad som skuggar frukterna så att de får sola sig mogna. Låt gärna frukterna hänga kvar till dagen efter första frostnatten. En frostnatt skadar inte frukten men plantan dör. Därefter ska pumporna torka till. Gärna i en skottkärra som körs ut i solen dagtid om hösten bjuder på soligt väder. Annars inomhus. Vissa säger att de ska torkas i 30 grader men det har vi sällan hos oss i slutet av september… Ju mognare pumpa desto hårdare skal och bättre hållbarhet.

Vinterbädda

Hillevi:

Snart är det dags för odlarens välbehövliga vilotid….men först ska den andra ensilagebalen fördelas över trädgårdslandets bäddar och gångar. Tack mildväder!

Jag undviker bar jord – sommar som vinter. Vi har ju ofta problem med torka direkt efter snösmälningen (!!) nu för tiden. Med täcke håller sig jorden fuktig. Dessutom blir det mindre ogräs. Långsiktigt ökar också mullhalten och därmed jordens bördighet i form av vattenhållande förmåga, struktur, mikroliv och förmåga att långsiktigt leverera näring åt grödorna.

täcka med ensilage
Kompostlimpan får sitt täcke. Foto: Thobias Borum

Bara två av mina bäddar blir utan ensilage. Det är där jag kommer att direktså till våren (då skulle ensilaget vara i vägen). De bäddarna är istället täckta med sista gräsklippet med stor inblandning av nedfallna löv som också ger en riktigt fin mylla.

Ensilage som blir över lägger jag också på kompostlimporna. Till våren blir det ett snyggt torrt täcke som pumporna kan vila på.

Tips: Gammalt skadat ensilage går att få gratis. Det är tungt och stinkande att hantera. Men sen höst är perfekta årstiden. Man håller sig varm och i duggregnet på hösten luktar det inte alls så illa som när man öppnar en bal på våren i solsken. En annan fördel med att lägga ut på hösten är att på våren har det redan hunnit bli så torrt på ytan torrt att det är skönt att knäa på. Då är det bara att peta upp små hål i täcket och sätta ner småplantorna. Men det är en senare historia…

täcka med ensilage
Precis som vi behöv jorden sitt täcke när den går i vila. I förgrunden syns vintersallaten. De stora är plockade och resten får stå kvar och kan plockas direkt efter snösmältningen. De ska inte bäddas in i ensilage. Foto: Thobias Borum

 

 

Frågor och svar om odling?

Hillevi:
Den här sommaren har odling verkligen varit min livsstil. Så till den milda grad att bloggen försummats 🙂

Tur då att vi nu är så många som drar åt samma håll!! Jag är själaglad över alla spännande studiebesök och allt annat roligt som ordnas inom odlingsakademien. Och så många möjligheter vi har haft att träffas, inte minst skördefesten förra helgen!

Många vill ställa frågor om odling och vi har inte den funktionen på den här bloggen. Däremot vill jag tipsa om en facebook grupp som funnits i ett par år där de som gått mina kurser (och några andra intresserade) fortsätter hålla kontakten. Där kan vi gemensamt försöka svara på frågor som uppstår och dela med oss av tips och råd. Det är lätt att hitta gruppen på facebook för den heter ”Odling som livsstil”. Du som delar permakulturens grundvärden omsorg om jorden, omsorg om människan och rättvis fördelning och bor i vår del av landet (utan att vara allt för strikt med gränserna) är välkommen dit!

Tankar från en kursdeltagare

Jag var ute i trädgården idag, rensade rotogräs och funderade lite om ett citat jag har på kylskåpet från David Suzuki (Hope Dance 2009). Han säger:

We don’t know what the details of a truly sustainable future are going to be like, but we need options, we need people experimenting in all kinds of ways and permaculturalists are one of the critical groups doing that.

Vi som deltar i odlingsakademien tillhör gruppen experimenterande människor. När jag läste mina klasskamraters reflektioner om odling, livsstil och permakultur blev jag glad, imponerad och hoppfull. Endast för några månader sedan kände jag ingen som är intresserad av permakultur.

Tänk om de andra grupperna i Eksjö och Mariannelund och de som går/ gick kursen på Gamleby folkhögskola är lika engagerade som vi. Hur många “ambassadörer” är vi tillsammans? Vilken kunskapsbas.

Men vilka är “vi” egentligen? Skulle det vara en idé att presentera oss själva (och då menar jag deltagare i hela akademien) på bloggen odling som livsstil? Jag skriver lite mer om mig själv och mitt behov att nätverka i slutet av inläggen.

Skulle vi inte kunna ha ett stormöte eller workshop med alla deltagare i odlingsakademien någon gång. Kan vi i framtiden visa upp våra initiativ, tänkesätt och framgångar för ett större publik? Skulle det finnas intresse för ett slags Upptäckardag för människor som vill bidra till ett bättre, mer hållbart samhälle?

Hur engagerar man människor som aldrig har hört om permakultur? Varje gång jag kör genom mitt närmaste lilla samhälle ser jag bilden ur Arvidssons bok framför mig: hus, garage, parkeringsplats, ett äppelträd och en gräsmatta. Oftast finns det även en buske och en låda penséer från Netto eller Jem & Fix. Jag undrar vad som skulle kunna hända om de som äger sådana trädgårdar skulle få information om permakultur…

Jag vet, vi har precis påbörjat kursen, har mycket kvar att lära oss och mycket jobb kvar i våra egna odlingar men tanken att vi ska dela med oss av våra erfarenheter började bubbla upp.

If you think you’re too small to make a difference…try sleeping with a mosquito in the room. (Dalai Lama).

Namn: Riquette Verschoor (q@lidhem.com)

Bor: på landet, i Lidhem (nära Frödinge)

Trädgård: 16.680 kvm mitt emellan skog, betesmark och åker

Odlar: mat, djurfoder och gödsel sedan några år

Djur: 3 får (inga lamm i år pga torkan), 18 höns och en tupp, 2 sommargrisar och en lånad bikupa.

Yrke: utbildad mig som IT-auditor men jag bestämd mig för att inte jobba som anställd för 16 år sedan

Sysselsättning: driver sedan 2009 en liten B&B, 4 månader om året

Tänker på just nu: odla intensivt (på flera sätt) eller fortsätta med raka rader, hjulhacka och såmaskin

Läser just nu: Aktive Hope, Joanna Macy

Hoppas på just nu: att fler inser att det finns fler problem än klimatproblemet och att det finns ett samband mellan klimat-hälsa-demokrati- ekonomi-intolerans

Nätverk träff jag skulle vilja organisera/ delta i:

  • praktiska odlingsgrejer, hands-on experiences
  • diskutera, prata om permakultur i våra trädgårdar och hur vi kan se vad vi gör i ett större perspektiv
  • hur man kan engagera andra människor i att odla i ens trädgård. Hur gör ni?