Lördagen den 2 september träffades 15 personer på Träffpunkt Körsbärskullen i Pelarne för att lära sig mer om beskärning av Björn Westeson, legitimerad frukträdsbeskärare. Det finns olika läror kring beskärning, men Björn lärde ut varför, när och hur efter vad som fungerat bra för honom under många år. Efter teoripasset fortsatte gruppen till en trädgård med både bärbuskar och fruktträd för praktiskt arbete.

Varför ska man då beskära träd? Träden vill ha sol, vind och vatten i sina kronor (de tar inte bara upp vatten genom rötterna, utan även genom bladen). Genom beskärning kan man till exempel föryngra trädet, hålla det starkt och friskt och skapa förutsättningar för större och godare frukt. Björn påpekar att det är bra att känna sitt träd, som exempel nämner han äpplet Filippa som sätter frukt långt ut på sina grenar och därför kan få minskad fruktsättning om man kortar av grenarna.

När ska man beskära sina träd? Björn förespråkar att i första hand beskära kärnfrukter, som äpple och päron, under JAS-perioden (Juli, Augusti, September) men i och med klimatförändringarna fungerar nu även oktober på många platser i landet. Trädet vill ha balans mellan rotsystem och krona, så vid beskärning under våren när tillväxten är som störst sätter äldre träd vattenskott som respons på beskärning. Unga träd passar däremot bra att beskära på våren för att stimulera tillväxten, men Björn förordar att först låta trädet etablera sig på sin nya växtplats i lugn och ro ett par år. Stenfrukter som plommon och körsbär kan blöda/sava vid beskärning på våren, så de mår bäst av att beskäras under sommar och höst.

Hur beskär man då? Uppbyggnadsbeskärning och underhållsbeskärning görs på lite olika vis. För att beskära ett äldre träd börjar man med att såga bort döda grenar och grenar från stammen och rötterna. Sedan tar man bort korsande grenar och grenar som växer inåt i kronan. Man bör inte ta bort grenar med en diameter större än 10 cm, då det blir ett för stort ingrepp för trädet.

En gren ska alltid sågas av precis där det fäster i stammen, med så rakt snitt som möjligt och man ska vara rädd om grenkragen, så att såret kan vallas över av trädet. Men för att undvika fläkning av barken börjar man alltid en bit ut på grenen. Först med ett snitt underifrån, sedan sågar man av grenen ovanifrån för att till sist göra det sista snittet när det bara är en liten grenstump kvar. Klipper /sågar man längre ut på en gren ska det alltid vara där den delar sig.

Björn tycker man ska göra en ordentlig beskärning för att sedan låta trädet vila ett par år innan man går på det igen, om det är ett välfungerande äldre träd. Han tycker också att det oftast är bättre att beskära lite fel än inte alls, åtminstone på äpple. Det är bra att våga sätta igång, man lär sig under tiden.

Några fler tips från Björn: Håligheter i stammen är inget att oroa sig för, de ska inte sättas igen på något sätt utan låtas vara. Skulle det stå vatten i hålet kan man dränera genom ett litet hål längst ner.

Riktigt unga vattenskott kan man dra av istället för att klippa då det är skonsammare mot trädet. Har man att göra med ett träd med många, lite äldre, vattenskott ska man bara klippa bort max 1/3 per år under 3 års tid, för att inte stimulera trädet att sätta fler. Mycket vattenskott är ett tecken på att trädet blivit för hårt beskuret.

Unga träd ska helst planteras på hösten, så de hinner etablera sig innan vårtorkan. Tyvärr säljs de flesta träd från plantskolor på våren när det är mindre bra att plantera dem.

Kartgallra frukten! Även om det kan kännas slösaktigt att kasta bort en stor del av frukten så blir den som är kvar både större och godare och dessutom mer tålig mot sjukdomar.

Det var ett urval av allt som Björn berättade och visade. Tack för en intressant dag och tack till trädgårdsägare Caroline och alla deltagare!

På eftermiddagen den 31 augusti träffades ett 10-tal företagare kring ångande Trangia-kök för att tillsammans med Sven-Erik Larsson lära sig mer om att höja värdet på sina produkter. Det kan handla om att ta tillvara och använda det som finns på bästa sätt, att sätta produkten i ett sammanhang och presentera den på ett aptitretande sätt, gärna genom att tilltala flera av våra sinnen. Dofter, en vacker uppläggning, genuinitet och en historia som knyter produkten till en plats eller människa kan skapa en helhetsupplevelse som berör, som skapar minnen och lärdomar och en lust att berätta om det för sina medmänniskor.

Sven-Erik tipsade genom olika exempel hur man kan maximera värdet av de produkter man har genom att dela upp dem till olika ändamål. Ett exempel är tomatodlaren som säljer sina finaste tomater som salladstomater och de mindre fina, men lika välsmakande, till pastasåser.

Deltagarna fick provsmaka olika sorters äppelmust, gjort på allt från omogna kart, till sortspecifika äpplen, till de sista fula frukterna på träden som är kvar när vintern kommer. Det fanns till och med äppelmust i kombination med förvuxna rödbetor. Även det som hade kunnat ses som svinn blev drycker med högt förädlingsvärde som konkurrerade med fina viner som alternativ, alkoholfri måltidsdryck på de bästa restaurangerna.

Andra exempel var rapsodlaren som, förutom olika smaker och förpackningsstorlekar på rapsoljan, också säljer hudvårdsprodukter, unga plantor som sallad och rapsfröer och rapsfröblandningar. Eller grönsaksodlaren som säljer fänkålsblommor från stocklöpt fänkål till finrestaurangerna – plantan som var redo för komposten visade sig ha en smakexplosion i toppen. Mer än en av kvällens deltagare associerade till farmor eller mormor och karamellerna Kungen av Danmark….

Ett annat sätt att öka värdet av sina produkter och förhöja upplevelsen för kunden är att knyta an till en plats eller person, att dela en berättelse. Hitta det unika med sin vara och/eller sin plats och skapa en röd tråd. Berättelsen kan förmedla dåtid eller nutid, verklighet eller fiktion, ge kunskap eller underhållning. Det kanske är ett yrke, en företeelse, en känd person eller kulturhistorisk tradition. Genom att hitta det unika för just sin plats eller produkt, levandegöra och gärna förstärka genom till exempel smaker, dofter och aktiviteter kan man knyta samman allt till en helhet.

En middag kan gå från god till fantastisk i rätt miljö, förankrad i en plats eller person, serverad på en tallrik som är anpassad till sammanhanget och dessutom vackert upplagd. I sitt rätta sammanhang kan havregrynsgröt blir en större kulinariskt upplevelse än den finaste räksoppa…

För att skapa en vacker uppläggning, oavsett om det är på en tallrik eller för att komponera ett grönsaksstånd, tipsade Sven-Erik om att använda kunskaper från bildkomposition som till exempel gyllene snittet, skapa en riktning och komplementfärger.

Tack till alla inblandande för en inspirerande kväll!

Torsdagen den 31 augusti träffades ett gäng med bland annat förskolepedagoger, måltidspersonal och förskolebarn på Hjältevads förskola för att, tillsammans med Sven-Erik Larsson, utforska olika råvaror med hjälp av sina sinnen. Vad smakar det? Hur känns det i munnen? Hur ser det ut? Vad blir det för skillnad när den råa moroten kokas? När den får lite salt på sig? Vad händer om man håller för näsan när man äter?

Sven-Erik är kock, restauranglärare och hemkunskapslärare som brinner för råvaran och matupplevelsen. Han förordar att barn tidigt ska uppmuntras att uppleva och utforska maten med öppna sinnen för att skapa förståelse, och intresse, för matlagning på ett djupare plan än att bara följa recept till punkt och pricka. Genom att ha ett ämnesöverskridande arbetssätt där barnen får arbeta med hemkunskap redan från förskoleålder och första klass genom hela låg- och mellanstadiet får han ett helt annat resultat, än när det blir ett glapp från förskolan till årskurs sex då hemkunskapen vanligtvis startar.

Träffen i Hjältevad började med att fastställa några av de grundsmaker som finns – sött (som glass), surt (som citron), salt och beskt (de senare hade barnen lite svårare att definiera). Den femte smaken – umami – var barnen för unga för att diskutera. Det blev provsmakning av olika sorters äppelmust – smakar äpple verkligen bara äpple? Förutom att det var tydliga skillnader mellan sorterna, någon var syrligare, någon annan strävare och en tredje sötare, så var det också uppenbart att vi föredrar olika, barn som vuxna. Det visade sig också vara svårt att finna ord kring vad det egentligen smakade, oavsett ålder.

Medan Trangiaköken puttrade på borden hyvlades det morötter med potatisskalare och det utforskades smaker och konsistenser. Sven-Erik och ett av barnen ritade med gemensamma krafter upp en pedagogisk bild över vad olika grönsaker egentligen är – ibland är det rötterna vi äter, ibland bladen, frukterna eller till och med blommorna eller blomknopparna (som när det gäller broccoli.) Flera av grönsakerna kände barnen igen då de odlar på gården genom projektet Odling som pedagogiskt verktyg (medarrangör till träffen). När barnen tröttnade på att hyvla, provsmaka och prata om grönsaker, fortsatte de vuxna diskutera hur förskolans olika personalgrupper kan utveckla arbetet kring maten tillsammans.

Sven-Erik skickade med tips till den som vill ordna liknande träffar, till exempel: Använd potatisskalare och rivjärn till de mindre barnen, istället för kniv. Bjud tidigt på något att smaka och låt barnen äta direkt från skärbräda och bord under arbetets gång. Ha tolerans för stök, tappade grönsaker och att det blir en del svinn – det viktiga är att utforska, träna och ha roligt. Var inte rädd för att använda eld och Trangiakök, men se till att det finns säkra rutiner och tillräckligt med vuxna.

Ett stort tack till Sven-Erik, Hjältevads förskola, projektet Odling som pedagogiskt verktyg och alla barn och vuxna som deltog i en spännande förmiddagsworkshop!

Den 27 augusti begav sig ett 20-tal nyfikna till Korka Kvarn utanför Vimmerby, där Josefin Karlsson visade sin nyöppnade gårdsbutik med självbetjäning och den kombinerade produktions- och visningsträdgården.

Trädgården är på 1000 kvm och byggd i klassisk form där ett kors av gångar delar upp odlingen i fyra lika stora kvarter. I kvarteren odlar Josefin olika grödor – ett kvarter med gurka och tomat, ett med baljväxter och betor, ett med kål och ett med morötter, sallat och purjolök. Gångarna i trädgården kantas med fruktträd, bärbuskar och rabarber. Hela området är inhägnat av kastanjestaket (Hjo-staketet som binds i Ingatorp) samt av ett risstaket som det ska klättra vindruvor på.

Alla odlingsbäddar är lika breda (ca75 cm) och anpassade efter de redskap som används. De är också lika långa för att arbetet ska bli så effektivt som möjligt. Bäddarna är i marknivå då upphöjda bäddar visade sig vara mer svårarbetade vad gäller till exempel ogräshantering. Några av bäddarna täckodlas men de flesta inte, av samma anledning. På vintern täcks bäddarna med gammalt ensilage och sedan svart plast, för att minska ogrästrycket.

I gångarna ligger markduk geotex med flis ovanpå. Fördelen med geotex framför Mypex är att kanterna inte fransar sig. Josefin tipsade om att köpa exakt rätt bredd ifall man ändå använder mypex och sedan bränna de klippta kanterna med en tändare.

Bäddarna gödslas med obesprutad, och därmed pyralidfri, hästgödsel och bevattnas med en kombination av droppbevattning och sprinklers.

Flera av åtgärderna, som att ha plastduk under flisen i gångarna och att begränsa täckodlingen, är en medveten kompromiss för att kunna odla den stora ytan ensam. Eftersom Josefin ska försörja sig på odlingen och hålla i längden har effektivt varit ett ledord under utvecklandet av trädgården.

En viktigt del i att effektivisera arbetet är anpassade redskap. Josefin visar upp bredgrepen från Knalten som används för att luckra jorden men också ogräsrensa, skörda och plantera lök på ett ergonomiskt sätt. Andra redskap är radgöraren/radstängaren (Zipper) och gallervälten som skapar ett rutnät i bädden för att kunna så och plantera med rätt avstånd. På det viset kan Josefin räkna ut exakt antal plantor som får rum i en bädd och som en följd exakt hur många frön hon ska så (under hösten kommer en föreläsning av Josefin i ämnet – håll utkik på bloggen!) Båda dessa redskap kommer från Semencos avdelning för redskap från Never Sink Farm.

Josefin har provat olika sätt att binda upp tomater och baljväxter, vilket har resulterat i en egen kombination med fokus på att det ska vara tåligt, lätt att sätta upp själv och enkelt att förvara. Stolparna är T-stolpar i metall till djurstängsel (inköpt på Agrarzone) och de kombineras med rör som används till snörasskydd på tak, med hjälp av ett vanligt T-rör i plast för VVS. Själva tomaterna hålls upp av snören och krokar från Lindbloms. Även stödnäten för baljväxterna kommer därifrån.

Josefin har ett fantastiskt fint kålkvarter. För att hålla ordning på kålmal och -fjäril använder hon Turex Larvskydd, som är helt ofarligt för annat liv. Andra tips och trix från Josefin är till exempel att förodla mycket och då i samma typ av brätten, själv använder hon QuickPot60, att ta eget frö och att purjolök gärna kan fortsätta odlas på samma plats år efter år om den trivs.

Tack Josefin för en intressant och lärorik visning!