Ympningskurs – del 1

Två söndagar i april har Björn Westeson delgett sin kunskap om ympning och trädvård för intresserade inom Odlingsakademiens område. Första kursen gick av stapel i Kristdala och en andra i Lidhem utanför Vimmerby, med 10 deltagare vardera. Inom kursen fanns möjlighet att köpa ympris av olika äppelsorter såsom Cellini, Birgit Bonnier, Gravenstein, Bramley, Wealthy och Transparante Blanche, samt 10 grundstammar från Gränna plantskola.

Björn visar en grundstam som ska ympas med en ny sort.

Anledningen att man ympar träd är för att det inte går att få samma sort som ursprungsträden genom kärnsådd. Kärnorna ger helt enkelt en mängd nya sorter utan möjlighet att ha kontroll på vad det blir. Tillvägagångssättet för att få fler träd av den sort man vill ha, tex för att bevara gamla sorter, är att byta ut kronan, eller delar av kronan, genom att få kvistar att växa fast på grundstammen eller i grenar.

De grundstammar som används är av olika sorter. Björn använder sorten A2 som är en starkväxande och härdig sort. Ympriset är årsskott från friska träd, taget under vintern och förvarat i fuktat papper och plast i kylskåpet tills det är dags att ympa ungefär vid den här tiden på våren. (Detta gäller träd av kärnfrukt dvs päron och äpple. För stenfrukter som plommon och körsbär är tillvägagångssättet lite annorlunda). Det går även bra att ympa på vildapel och ympa in nya sorter i gamla träd. Gamla träd bör beskäras först för att locka fram nya friska skott att använda.

För att genomföra en bra ympning krävs bra redskap:

  • En sekatör som ger fina snitt. Slipa med ett bryne vid behov. Björn avråder från ympningssekatörer då de ger en för kort anläggningsyta, snitten ska helst vara 2-3 cm långa.
  • Tunnbladig vass kniv.
  • Vulktejp. Kan köpas där det finns bilgrejer. Fördelen med tejpen är att den aktiveras och sluter tätt när den dras ut, men även eltejp kan fungera. En del använder istället bast, men det kan vara lite svårt att fästa tätt.
  • Ympvax eller sårbalsam att behandla snittytorna med för att de inte ska torka ut.
  • Märklappar, permanentpenna och ståltråd för att märka upp ymparna. Märk och dokumentera noga genom hela processen!
  • Plastpåsar för att göra ett miniväxthus till ympen. Gör ett hål för att dränera ut överflödig fukt. Kring midsommar när ympen förhoppningsvis har tagit sig kan man successivt ta bort plastpåsen.
  • Stora krukor att plantera det lilla trädet i tills det blir större och kan planteras ut. Placera gärna krukorna i en sk ”barnkammare” – en extra skyddad plats där du kan ha bra koll på plantorna.
  • Gärna ett förkläde med stora fickor till alla saker.

Vid ympning uppe i träd behövs även:

  • En säker stege med tvärslå nederst så den står stadigt. Gärna en som går att fälla ut i olika ställningar.
  • En bra japantandad såg som bara sågar i drag.
  • Ett hölster för att förvara dessa redskap säkert och lättåtkomligt.

Det svåraste i hela ympningen var att göra fina raka snittytor som sluter tätt mot varandra. Därför fick kursdeltagarna först öva på vattenskott av päron. Det är viktigt att kambiumskikten (det ljusgröna innanför barken) kommer i kontakt så att ytorna kan växa ihop. När snitten passar fint ihop lindas tejpen fast för att hålla allt på plats och alla snittytor behandlas med ympvax eller sårbalsam, innan de märks upp och plastpåsen dras på.

Det största hotet mot en lyckad ympning är uttorkning. Därför bör man inte ympa i alltför soligt eller blåsigt väder, rotsystem och snittytor ska hållas fuktiga och det är viktigt att använda bra bindmaterial och vax/balsam. Berör inte snittytorna med fingrarna.

Här visar Björn ett bladöga på en redan ympad kvist. Glöm inte ympvax i toppen av ympen! Björn använder en liten grenbit för att smörja på vaxet.

Ympkvisten ska ha 2-3 bladögon och eventuella torkade toppar ska klippas bort. Man försöker även lägga snittet mitt emot ett bladöga eftersom det finns mycket växtkraft just där. Bladögat ligger alltså på baksidan av grenen, ungefär mitt på snittet.

Är man ovan att ympa är det bra att lämna några bladögon på stammen för att kunna försöka rädda en misslyckad ympning med hjälp av ockulering – att man sätter in ett bladöga i barken för att locka fram en ny gren av den önskade sorten och sedan skapa trädet av den. Huruvida ympen har lyckats eller inte bör märkas på om den slår ut blad inom några veckor och senast innan midsommar.

Barkymp innan behandling med vax.

Ett annat sätt att ympa är barkympning. Här skjuts ympen in under barken så att kambiumskikten får kontakt och ska därför ha lite mer kambiumskikt frilagt genom att man även tar bort lite på sidorna på ympkvisten. En gren på 2-4 cm kan vara lagom för den här sortens ympning och man kan gärna sätta två ympar mittemot varandra på en gren. Tar sig båda prioriterar man den översta och klipper in den nedre medan den hjälper till att valla över såret. Ympningen ska ske när trädet börjat sava ordentligt (april-maj) så att barken släpper lätt. Stenfrukter barkympas på ett lite annorlunda sätt.

Björn berättade även om skötsel av unga och gamla träd. Mer om det i nästa del.

En reaktion till “Ympningskurs – del 1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s