Lördagen den 2 september träffades 15 personer på Träffpunkt Körsbärskullen i Pelarne för att lära sig mer om beskärning av Björn Westeson, legitimerad frukträdsbeskärare. Det finns olika läror kring beskärning, men Björn lärde ut varför, när och hur efter vad som fungerat bra för honom under många år. Efter teoripasset fortsatte gruppen till en trädgård med både bärbuskar och fruktträd för praktiskt arbete.

Varför ska man då beskära träd? Träden vill ha sol, vind och vatten i sina kronor (de tar inte bara upp vatten genom rötterna, utan även genom bladen). Genom beskärning kan man till exempel föryngra trädet, hålla det starkt och friskt och skapa förutsättningar för större och godare frukt. Björn påpekar att det är bra att känna sitt träd, som exempel nämner han äpplet Filippa som sätter frukt långt ut på sina grenar och därför kan få minskad fruktsättning om man kortar av grenarna.

När ska man beskära sina träd? Björn förespråkar att i första hand beskära kärnfrukter, som äpple och päron, under JAS-perioden (Juli, Augusti, September) men i och med klimatförändringarna fungerar nu även oktober på många platser i landet. Trädet vill ha balans mellan rotsystem och krona, så vid beskärning under våren när tillväxten är som störst sätter äldre träd vattenskott som respons på beskärning. Unga träd passar däremot bra att beskära på våren för att stimulera tillväxten, men Björn förordar att först låta trädet etablera sig på sin nya växtplats i lugn och ro ett par år. Stenfrukter som plommon och körsbär kan blöda/sava vid beskärning på våren, så de mår bäst av att beskäras under sommar och höst.

Hur beskär man då? Uppbyggnadsbeskärning och underhållsbeskärning görs på lite olika vis. För att beskära ett äldre träd börjar man med att såga bort döda grenar och grenar från stammen och rötterna. Sedan tar man bort korsande grenar och grenar som växer inåt i kronan. Man bör inte ta bort grenar med en diameter större än 10 cm, då det blir ett för stort ingrepp för trädet.

En gren ska alltid sågas av precis där det fäster i stammen, med så rakt snitt som möjligt och man ska vara rädd om grenkragen, så att såret kan vallas över av trädet. Men för att undvika fläkning av barken börjar man alltid en bit ut på grenen. Först med ett snitt underifrån, sedan sågar man av grenen ovanifrån för att till sist göra det sista snittet när det bara är en liten grenstump kvar. Klipper /sågar man längre ut på en gren ska det alltid vara där den delar sig.

Björn tycker man ska göra en ordentlig beskärning för att sedan låta trädet vila ett par år innan man går på det igen, om det är ett välfungerande äldre träd. Han tycker också att det oftast är bättre att beskära lite fel än inte alls, åtminstone på äpple. Det är bra att våga sätta igång, man lär sig under tiden.

Några fler tips från Björn: Håligheter i stammen är inget att oroa sig för, de ska inte sättas igen på något sätt utan låtas vara. Skulle det stå vatten i hålet kan man dränera genom ett litet hål längst ner.

Riktigt unga vattenskott kan man dra av istället för att klippa då det är skonsammare mot trädet. Har man att göra med ett träd med många, lite äldre, vattenskott ska man bara klippa bort max 1/3 per år under 3 års tid, för att inte stimulera trädet att sätta fler. Mycket vattenskott är ett tecken på att trädet blivit för hårt beskuret.

Unga träd ska helst planteras på hösten, så de hinner etablera sig innan vårtorkan. Tyvärr säljs de flesta träd från plantskolor på våren när det är mindre bra att plantera dem.

Kartgallra frukten! Även om det kan kännas slösaktigt att kasta bort en stor del av frukten så blir den som är kvar både större och godare och dessutom mer tålig mot sjukdomar.

Det var ett urval av allt som Björn berättade och visade. Tack för en intressant dag och tack till trädgårdsägare Caroline och alla deltagare!

På eftermiddagen den 31 augusti träffades ett 10-tal företagare kring ångande Trangia-kök för att tillsammans med Sven-Erik Larsson lära sig mer om att höja värdet på sina produkter. Det kan handla om att ta tillvara och använda det som finns på bästa sätt, att sätta produkten i ett sammanhang och presentera den på ett aptitretande sätt, gärna genom att tilltala flera av våra sinnen. Dofter, en vacker uppläggning, genuinitet och en historia som knyter produkten till en plats eller människa kan skapa en helhetsupplevelse som berör, som skapar minnen och lärdomar och en lust att berätta om det för sina medmänniskor.

Sven-Erik tipsade genom olika exempel hur man kan maximera värdet av de produkter man har genom att dela upp dem till olika ändamål. Ett exempel är tomatodlaren som säljer sina finaste tomater som salladstomater och de mindre fina, men lika välsmakande, till pastasåser.

Deltagarna fick provsmaka olika sorters äppelmust, gjort på allt från omogna kart, till sortspecifika äpplen, till de sista fula frukterna på träden som är kvar när vintern kommer. Det fanns till och med äppelmust i kombination med förvuxna rödbetor. Även det som hade kunnat ses som svinn blev drycker med högt förädlingsvärde som konkurrerade med fina viner som alternativ, alkoholfri måltidsdryck på de bästa restaurangerna.

Andra exempel var rapsodlaren som, förutom olika smaker och förpackningsstorlekar på rapsoljan, också säljer hudvårdsprodukter, unga plantor som sallad och rapsfröer och rapsfröblandningar. Eller grönsaksodlaren som säljer fänkålsblommor från stocklöpt fänkål till finrestaurangerna – plantan som var redo för komposten visade sig ha en smakexplosion i toppen. Mer än en av kvällens deltagare associerade till farmor eller mormor och karamellerna Kungen av Danmark….

Ett annat sätt att öka värdet av sina produkter och förhöja upplevelsen för kunden är att knyta an till en plats eller person, att dela en berättelse. Hitta det unika med sin vara och/eller sin plats och skapa en röd tråd. Berättelsen kan förmedla dåtid eller nutid, verklighet eller fiktion, ge kunskap eller underhållning. Det kanske är ett yrke, en företeelse, en känd person eller kulturhistorisk tradition. Genom att hitta det unika för just sin plats eller produkt, levandegöra och gärna förstärka genom till exempel smaker, dofter och aktiviteter kan man knyta samman allt till en helhet.

En middag kan gå från god till fantastisk i rätt miljö, förankrad i en plats eller person, serverad på en tallrik som är anpassad till sammanhanget och dessutom vackert upplagd. I sitt rätta sammanhang kan havregrynsgröt blir en större kulinariskt upplevelse än den finaste räksoppa…

För att skapa en vacker uppläggning, oavsett om det är på en tallrik eller för att komponera ett grönsaksstånd, tipsade Sven-Erik om att använda kunskaper från bildkomposition som till exempel gyllene snittet, skapa en riktning och komplementfärger.

Tack till alla inblandande för en inspirerande kväll!

Torsdagen den 31 augusti träffades ett gäng med bland annat förskolepedagoger, måltidspersonal och förskolebarn på Hjältevads förskola för att, tillsammans med Sven-Erik Larsson, utforska olika råvaror med hjälp av sina sinnen. Vad smakar det? Hur känns det i munnen? Hur ser det ut? Vad blir det för skillnad när den råa moroten kokas? När den får lite salt på sig? Vad händer om man håller för näsan när man äter?

Sven-Erik är kock, restauranglärare och hemkunskapslärare som brinner för råvaran och matupplevelsen. Han förordar att barn tidigt ska uppmuntras att uppleva och utforska maten med öppna sinnen för att skapa förståelse, och intresse, för matlagning på ett djupare plan än att bara följa recept till punkt och pricka. Genom att ha ett ämnesöverskridande arbetssätt där barnen får arbeta med hemkunskap redan från förskoleålder och första klass genom hela låg- och mellanstadiet får han ett helt annat resultat, än när det blir ett glapp från förskolan till årskurs sex då hemkunskapen vanligtvis startar.

Träffen i Hjältevad började med att fastställa några av de grundsmaker som finns – sött (som glass), surt (som citron), salt och beskt (de senare hade barnen lite svårare att definiera). Den femte smaken – umami – var barnen för unga för att diskutera. Det blev provsmakning av olika sorters äppelmust – smakar äpple verkligen bara äpple? Förutom att det var tydliga skillnader mellan sorterna, någon var syrligare, någon annan strävare och en tredje sötare, så var det också uppenbart att vi föredrar olika, barn som vuxna. Det visade sig också vara svårt att finna ord kring vad det egentligen smakade, oavsett ålder.

Medan Trangiaköken puttrade på borden hyvlades det morötter med potatisskalare och det utforskades smaker och konsistenser. Sven-Erik och ett av barnen ritade med gemensamma krafter upp en pedagogisk bild över vad olika grönsaker egentligen är – ibland är det rötterna vi äter, ibland bladen, frukterna eller till och med blommorna eller blomknopparna (som när det gäller broccoli.) Flera av grönsakerna kände barnen igen då de odlar på gården genom projektet Odling som pedagogiskt verktyg (medarrangör till träffen). När barnen tröttnade på att hyvla, provsmaka och prata om grönsaker, fortsatte de vuxna diskutera hur förskolans olika personalgrupper kan utveckla arbetet kring maten tillsammans.

Sven-Erik skickade med tips till den som vill ordna liknande träffar, till exempel: Använd potatisskalare och rivjärn till de mindre barnen, istället för kniv. Bjud tidigt på något att smaka och låt barnen äta direkt från skärbräda och bord under arbetets gång. Ha tolerans för stök, tappade grönsaker och att det blir en del svinn – det viktiga är att utforska, träna och ha roligt. Var inte rädd för att använda eld och Trangiakök, men se till att det finns säkra rutiner och tillräckligt med vuxna.

Ett stort tack till Sven-Erik, Hjältevads förskola, projektet Odling som pedagogiskt verktyg och alla barn och vuxna som deltog i en spännande förmiddagsworkshop!

Den 27 augusti begav sig ett 20-tal nyfikna till Korka Kvarn utanför Vimmerby, där Josefin Karlsson visade sin nyöppnade gårdsbutik med självbetjäning och den kombinerade produktions- och visningsträdgården.

Trädgården är på 1000 kvm och byggd i klassisk form där ett kors av gångar delar upp odlingen i fyra lika stora kvarter. I kvarteren odlar Josefin olika grödor – ett kvarter med gurka och tomat, ett med baljväxter och betor, ett med kål och ett med morötter, sallat och purjolök. Gångarna i trädgården kantas med fruktträd, bärbuskar och rabarber. Hela området är inhägnat av kastanjestaket (Hjo-staketet som binds i Ingatorp) samt av ett risstaket som det ska klättra vindruvor på.

Alla odlingsbäddar är lika breda (ca75 cm) och anpassade efter de redskap som används. De är också lika långa för att arbetet ska bli så effektivt som möjligt. Bäddarna är i marknivå då upphöjda bäddar visade sig vara mer svårarbetade vad gäller till exempel ogräshantering. Några av bäddarna täckodlas men de flesta inte, av samma anledning. På vintern täcks bäddarna med gammalt ensilage och sedan svart plast, för att minska ogrästrycket.

I gångarna ligger markduk geotex med flis ovanpå. Fördelen med geotex framför Mypex är att kanterna inte fransar sig. Josefin tipsade om att köpa exakt rätt bredd ifall man ändå använder mypex och sedan bränna de klippta kanterna med en tändare.

Bäddarna gödslas med obesprutad, och därmed pyralidfri, hästgödsel och bevattnas med en kombination av droppbevattning och sprinklers.

Flera av åtgärderna, som att ha plastduk under flisen i gångarna och att begränsa täckodlingen, är en medveten kompromiss för att kunna odla den stora ytan ensam. Eftersom Josefin ska försörja sig på odlingen och hålla i längden har effektivt varit ett ledord under utvecklandet av trädgården.

En viktigt del i att effektivisera arbetet är anpassade redskap. Josefin visar upp bredgrepen från Knalten som används för att luckra jorden men också ogräsrensa, skörda och plantera lök på ett ergonomiskt sätt. Andra redskap är radgöraren/radstängaren (Zipper) och gallervälten som skapar ett rutnät i bädden för att kunna så och plantera med rätt avstånd. På det viset kan Josefin räkna ut exakt antal plantor som får rum i en bädd och som en följd exakt hur många frön hon ska så (under hösten kommer en föreläsning av Josefin i ämnet – håll utkik på bloggen!) Båda dessa redskap kommer från Semencos avdelning för redskap från Never Sink Farm.

Josefin har provat olika sätt att binda upp tomater och baljväxter, vilket har resulterat i en egen kombination med fokus på att det ska vara tåligt, lätt att sätta upp själv och enkelt att förvara. Stolparna är T-stolpar i metall till djurstängsel (inköpt på Agrarzone) och de kombineras med rör som används till snörasskydd på tak, med hjälp av ett vanligt T-rör i plast för VVS. Själva tomaterna hålls upp av snören och krokar från Lindbloms. Även stödnäten för baljväxterna kommer därifrån.

Josefin har ett fantastiskt fint kålkvarter. För att hålla ordning på kålmal och -fjäril använder hon Turex Larvskydd, som är helt ofarligt för annat liv. Andra tips och trix från Josefin är till exempel att förodla mycket och då i samma typ av brätten, själv använder hon QuickPot60, att ta eget frö och att purjolök gärna kan fortsätta odlas på samma plats år efter år om den trivs.

Tack Josefin för en intressant och lärorik visning!

Onsdagen den 2 augusti besökte ca 20 intresserade deltagare Anders Lundmark i Slagdala utanför Virserum. Anders gick kurs hos Ola Johansson i Mariannelund under vårt första odlingsprojekt Odlingsakademien – Odling som livsstil 2019 och var en av tunnelmottagarna i samma projekt. Han är kock och driver företaget Kreativa måltidsupplevelser vid sidan av sitt ordinarie arbete. Anders har odlat lite tidigare men det var i samband med odlingskursen som intresset tog fart på allvar och trädgårdens tre pallkragar successivt utökades till den odling det är i dag.

På gården finns nu 3 växthus i olika storlekar. I samband med köpet av det första begagnade lilla växthuset ingick 3 st 45-åriga vinstockar som överlevde flytten och fortsätter ge fin skörd av druvor. Anders tar även sticklingar av vindruvsplantorna, liksom av buskar som blåbärstry. Tillsammans med ympade fruktträd står de små plantorna utanför växthuset och utgör ”barnkammaren”. På vintern flyttas krukorna in i växthuset och täcks med halm där de brukar överleva utan problem. Den största risken är att plantorna torkar ut ifall vattningen glöms bort på våren.

När Anders ympade äpple på svagväxande stam B9 använde han de pinnar/stambitar han klippte av som stöd åt de nya små plantorna och de visade sig slå rot där de stod i jorden! Förhoppningsvis kan de sedan användas som nya grundstammar att ympa på nästa år.

Utanför det lilla växthuset odlar Anders favoritgrödan chili i krukor, tex Fenir (mild chili), Aurora, Ks white thai och Yellow scorpion.

På friland odlas bland annat kål, lök, blommor och rotsaker. Kålen skyddas av ett stadigt kålnät, köpt på rulle, med elrör ihopsatta med buntband som stöd. Lök finns det av flera olika sorter såsom vitlök, potatislök och de perenna sorterna luftlök och kajplök.

Flera av landen är skapade av gammalt ensilage. Anders täckodlar med gräsklipp när det finns tillgång till det och gödslar sina bäddar med bokashi, kaningödsel från sina Gotlandskaniner (”avfallskvarnarna”) och nässelvatten. I de långa bäddarna ligger fuktslangar för enkel bevattning. I en del av odlingarna finns det droppbevattning som drivs av solceller, av märke Irrigatia. Den stora fördelen mot timer är att bevattningen automatiskt anpassas efter vädret och därmed plantans behov.

Mellan växthus, uthus och plank har till exempel squash och pumpa fått en skyddad växtplats. Sorttips på myskpumpa (typ butternutpumpa) med mycket god hållbarhet är Long de Nice. Anders tipsade även om att hela squash/pumpaplantan är ätbar, från blad, stjälkar (tex skuren i bitar och snabbförvälld som rörpasta), blommor och såklart frukterna.

Kring de stora tunnelväxthusen växer även Lokförare Bergfälts jätteärt, fänkål och nyzeeländsk spenat, samt flera sorter av den mycket tåliga bärbusken blåbärstry.

I växthuset växer bland annat sojabönor Midori Giant, jordgubbar för tidig skörd, slanggurka (sorttips Cordoba), äppelgurka, tomater (tex Oxhjärta och lagringstomaten Bombeta), vindruvor, björnbär och sallatsväxter som mangold och bladrödbetan Bulls Blood.

Ett av tunnelväxthusen är byggd av stommen från en gammal tälthall med växthusplast från Gjordnära. Sittande bland växligheten fick besökarna provsmaka olika produkter från trädgården, som grönkålschips, potatissallad och helgrillad zucchini. Som sås/salsa till bjöds snålröra som Anders tipsade om kan göras med nästan vilka grönsaker som helst och som sedan kan användas i all möjlig matlagning under vintern. Han vaccumförpackar och fryser sin snålröra och många andra grönsaker, men han picklar och mjölksyrar även en del. Liksom för många odlare är just vinterförvaringen en utvecklingsmöjlighet även i Slagdala.

Anders grillade till exempel paprika, den långsmala auberginen Fenyan Purple och morötter som han penslade med chiliolja. Tillsammans blev det en färggrann buffè av grönsaker med en liten bit hjortkött till.

Det viktigaste matlagningstipset var att tillaga lagom, att anpassa tiden efter grönsaken. Av kvällens smakprov hade vissa grönsaker bara fått en snabb vända på grillen, medan den förvuxna squashen helgrillades i 2, 5 h. Ett tips som kanske låter lättare i teorin än det är i praktiken, men liksom med odling handlar det om att öva, testa sig fram och låta färdigheterna mogna. Det är även viktigt att krydda och att blanda olika texturer, temperaturer mm för att få variation i matupplevelsen.

Tack Anders för en intressant och smakrik kväll och tack till alla som deltog!

Lördagen 13 maj samlades ca 20 nyfikna hos Olle Forsell på Kalvefalls gård i Ydre. På gården finns grönsaksodlingar, restaurang och olika djur som fjällkor, hästar, grisar, höns, ankor och kaniner. Fina råvaror och förädlade produkter av både kött, mjölk och grönt produceras småskaligt. Hantverksmässig matproduktion och förvaring av mat utan kemikalier lärs ut via kurser.

Olle berättade om Sveriges bristande livsmedelsberedskap, där den halvan på tallriken som faktiskt produceras i Sverige är beroende av importerade insatsmedel som fossila bränslen, konstgödsel, utsäde och djurfoder. Det finns inga beredskapslager kvar så vid en kris kan svälten vara bara en vecka bort. Verksamheten på Kalvefalls gård är ett svar på den bristande livsmedelsberedskapen. Med mark, kunskap och utrustning finns möjlighet att skala upp vid behov. Inte bara till sig själv utan för att bidra till försörjningen i samhället, för barn och gamla.

En annan drivkraft är kvaliteten på maten, att producera riktig och nyttig mat. Mycket av den mat vi köper kan vara så hårt processad att den är ohälsosam.

Ytterligare en drivkraft är att ta ansvar för jordens begränsade resurser. Vi måste rätta munnen efter matsäcken och inte använda mer resurser än vad som räcker till rättvis fördelning för alla globalt sett. En mer lokal aspekt på jordens begränsade resurser är svårigheten för unga att få tillgång till mark. Planen för Kalvefall är att gården ska ägas och drivas som ett kooperativ, lite som forna tiders by, för att ge fler möjligheten att bruka mark och för att minska sårbarheten. Ensam är inte stark.

Olle är även en av grundarna till rörelsen Matvärn. Matvärn handlar om att på eget initiativ samverka lokalt med andra för att ta ansvar för vår mat, utanför stat och marknad. Hur är upp till de engagerade, men genom Facebook-gruppen kan man hitta och inspirera varandra. En del odlar potatis tillsammans, andra byter fröer eller hjälps åt i trädgården.

Besöket i Kalvefall resulterade i tankeväckande samtal, kunskapsutbyte och nya kontakter. Några passade även på att köpa hem lite bröd, chark eller rökt sik. Tack till alla som deltog!

Söndagen 7 maj föreläste Eva Ekenberg för drygt 25-tal intresserade i Virserums konsthall under Smålands Trädgårds Vårfestival.

Med hjälp av många vackra bilder ställde Eva frågan ”Vad är din trädgårdsdröm?”. Kanske är det raka rader eller djungelkänsla, grönsaker eller rosor, vila eller lekfullhet? Oavsett vilket behövs jord (eller sand), ljus, luft, vatten, näring och mångfald för att lyckas bra i sin trädgård.

Eva berättade om den viktiga jorden som förutom mineralpartiklar, luft och vatten består av mull och olika markorganismer, som svampar, bakterier, maskar, alger, mikrober och kvalster. I en knivsudd frisk, levande jord finns dubbelt så många mikroorganismer som människor på jorden och de gör nytta! Men de behöver mat för att leva. Organiskt material som gräsklipp, halm eller löv. Genom att täcka jorden med organiskt material får både växterna och små och större markorganismer näring, markfukten hålls kvar och ogräset minskar. I naturen är jorden sällan bar.

Marktäckning är en av organisk-biologiska odlingens principer, tillsammans med skonsam jordbearbetning, samodling, växtföljd och att odla gröngödslingsväxter. Skonsam jordbearbetning innebär att inte gräva i onödan då det tar sönder de viktiga svamphyfernas trådar och skapar kaos i marklivet. Samodling kan tex vara att odla potatis och bondbönor tillsammans, då bondbönor skrämmer bort sork från potatisen och potatisen minskar angrepp av bladlöss på bondbönorna. Växtföljden är viktig för att undvika jordbundna sjukdomar som klumprotssjuka på kål och nematoder i potatis. Gröngödslingsväxter odlas för att vårda jorden på olika sätt, beroende på vilka växter man väljer. Några binder kväve i marken, andra luckrar jorden med sina djupa röttter och ytterligare andra ger stor bladmassa att använda till marktäckning. Exempel på gröngödslingsväxter är honungsfacelia, perserklöver, lusern och gul sötväppling.

Eva tipsade även om att man kan bygga sina egna odlingsbäddar, sk hügelbäddar, av grenar, kvistar och diverse annat trädgårdsavfall istället för att låta materialet gå omvägen via trädgårdskomposten. Jord i påse består mest av torv och är inte levande, så det är bättre att skapa sin egen, levande jord. Andra sätt är till exempel maskkompost eller bokashi.

En trädgårdsdröm som blivit sann är FOBO:s visningsträdgård utanför Eksjö. Eva berättade historien hur trädgården återuppväckts och utvecklats sedan 1997 genom ideellt engagemang för att sedan ha varit visningsträdgård sedan 2002. Den är öppen dygnet runt, året runt, så missa inte ett besök för att se de tidstypiska odlingar från de senaste 600 åren, alla grönsaker, blommor och örter, dammen och växthusen. Årets tema är Trädgårdens betydelse i kristider.

Tack Eva för en fin föreläsning om trädgårdsdrömmar!

Hur gärna man än vill är det svårt att få lönsamhet i primärproduktion av grönt och hur viktigt det än känns att bidra till ett annat sätt att producera livsmedel behöver de flesta företagare få in pengar för att kunna betala sina räkningar, om inte förr så senare. Hur skapar man ett företagande som passar en själv och ens förutsättningar, bidrar till en bättre värld OCH ger tillräckligt med pengar i fickan, utan att bränna ut sig på vägen eller tappa sin passion? Det fick ett 15-tal intresserade arbeta kring tillsammans med Ann Sellbrink från Klimatmat, torsdag kväll den 27 april i Filmbyn i Mariannelund. Några var etablerade företagare, andra var på idéstadiet.

Anns kanske viktigaste tips var att noga tänka igenom sin företagsidé så det både stämmer med ens drömmar, värderingar och förutsättningar och är något som går att få betalt för, något som går att kommersialisera. Det är klokt att ha flera ben att stå på, att diversifiera, för att sprida riskerna och minska sårbarheten. På det viset går det även driva mindre lönsamma delar som kanske ligger en varmt om hjärtat, genom att låta andra delar av företaget (eller genom till exempel anställning) hjälpa till med finansieringen. Ekonomin är en viktig faktor för att både en själv och företaget ska hålla i längden. Ann presenterade baklängesekonomi som ett sätt att räkna – att börja med att bestämma hur stor lön/vinst som behövs, efter att alla fasta och rörliga kostnader för att tjäna pengar är täckta, för att efter det titta på hur mycket som behöver säljas och till vilket pris, dvs hitta sina nyckeltal. Glöm inte att pengarna måste in tidigt om det finns räkningar att betala, en inte ovanlig anledning till att företag går omkull är problem med likviditeten.

Ofta går det att få ökad lönsamhet genom att gå högre upp i näringskedjan och lägga till merförsäljning. Till exempel jämförde Ann kilopriset på morötter (där det kan vara svårt för en liten odlare att konkurrera med storskaliga producenter) med priset på en förädlad produkt som morotsmarmarmelad eller morotskaka och med en tjänst eller upplevelse som exempelvis en kurs i mjölksyrning av morötter. I samband med kursen kanske det går att sälja fika, en sängplats, en receptbok eller lämpliga redskap, dvs merförsäljning.

Ann gav många matnyttiga tips kring vad som ger mervärde till produkter och aktiviteter och även information kring utomhusmatlagning, pop-up-restaurang med mera. Ett medskick till grönsaksproducenter är att ringa upp restauranger för att erbjuda sina varor istället för att vänta på att bli kontaktad, många restauranger efterfrågar lokalproducerat men vet inte var det finns att få tag i. Så ring och hör efter!

Nästa fristående träff är på samma plats den 11 maj och handlar om att samarbeta med andra på olika sätt, anmälan via mail till odlingsakademien@alhembygd.se så snart som möjligt.

För den intresserade finns här länkar till intressanta webbinarier av Coompanion tex Hållbar mat 9 maj och Tillsammansodling 15 juni.

Helgen 15-16 april höll Björn Westeson ympningskurser i Odlingsakademiens regi, med 10 deltagare per dag. Lördagen var i Hembygdsgården i Kristdala, söndagen i FOBOs trädgård i Eksjö.

Det går inte att så äppelkärnor och få samma sorts äpple som ursprungsträdet, utan enda sättet att föröka en viss sorts äpple är att ympa det – att få en kvist av moderträdet att växa fast på ett nytt träd. Alla äppelträd vi köper är ympade. Under helgens kurs var det fokus på att skapa helt nya små träd, men det går även bra att ympa på redan uppvuxna träd. Björn visade både hur han skapat helt nya kronor på beskurna stammar av vildapel och ympat in flera sorter i samma träd i trädgården.

Deltagarna fick små plantor, grundstammar, att ympa in nya grenar, ympris, på. Ympriset var taget av friska träd under vintern och förvarat i kylskåp tills nu. Björn hade med sig många olika sorter att välja mellan.

Läs mer om ympning i inläggen från Björns förra besök i Odlingsakademien – odling som livsstil 2019-2020: Ympa träd och Ta hand om träden. 2 september håller Björn en beskärningskurs i Pelarne utanför Vimmerby. Det går bra att anmäla sig redan nu genom att maila odlingsakademien@alhembygd.se

Tack till Marianne och Eva som höll i värdskapet och fixade fika!

Torsdagen den 13 april träffades ett 15-tal åhörare för att lära mer om fröodling av Eva Ekenberg. Kvällen var ett samarbete mellan Odlingsakademien 2.0 och biblioteket i Mariannelund. Andrea från biblioteket tipsade om nya odlingsböcker som finns att låna och berättade om fröbiblioteket – en låda där den som vill kan hämta och lämna in fröer. För att det ska fungera krävs aktiva medborgare som ser till att lådan används och fröer fylls på.

Varför ska man odla sitt eget frö? Förutom att det är roligt och spännande är det viktigt att bevara en mångfald av sorter, vårda våra kulturarvsväxter och andra sorter som är anpassade för att växa här hos oss. Fröer från våra vanliga fröfirmor är ofta odlade längre söderut i Europa och antalet olika sorter har minskat drastiskt under de senaste hundra åren. Förr odlade alla sitt eget utsäde och genom det utvecklades en mängd olika sorter som var anpassade efter den specifika platsen. Nu har få transnationella fröföretag med starka kopplingar till olje-, läkemedels- och kemiindustrin kontroll över majoriteten av fröerna.

Vi vet inte vad som kommer hända framöver men utan tillgång till fröer kan vi inte odla mat. Det säkraste sättet är att själv odla, spara och dela med sig av fröer.

Men för att odla fram frö av bra kvalitet krävs kunskap. Ett sätt att lära mer och bidra till bevarandet av fröer är att bli medlem i föreningen Sesam.

Växter delas in i anueller, ettåriga, som ger frö första året. Till exempel baljväxter, tomater och dill. Bienner, tvååriga, som ger frö andra året och därmed behöver övervintras för att kunna ta frö på. Till exempel morot, persilja och lök. (Går tvååriga växter i blom redan första året ska de kasseras.) Samt perenner, fleråriga, som ger frö varje år utom kanske det första.

De delas också in efter om de är självpollinerande, som baljväxter (förutom bondbönor), sallat och tomater eller om de är korspollinerande. Alla bienner, samt gurkväxter, kålväxter och majs är korspollinerande. Det kan ske genom insekter eller vind. De självpollinerande sorterna är enklast att börja med. De korspollinerade kräver att man har koll så det inte finns blommande växter en annan sort i närheten. När det handlar om vindpollinerade växter, som majs, betyder ”i närheten” inom 2,5 km, insektpollinerade behöver ett avstånd på 500 meter. Eftersom fröer kan sparas i flera år kan man odla en sort i taget, av de som kan korsa sig med varandra.

Välj ut fina exemplar med rätt egenskaper att ta frö på och se till att ha ett tillräckligt urval. Det behövs minst 5-6 plantor av självpollinerade sorter och det dubbla av korsbefruktade, ännu fler av majs. Det är viktigt att inte använda hybrider, F1-frö (det står på fröpåsen). De är en medveten korsning för att få fram enhetliga egenskaper med snabb tillväxt, anpassade för storskalig odling och inte genetiskt anpassade för att ta frö på.

Fröerna ska skördas fullt mogna, torra och bruna, i soligt, torrt väder och sedan förvaras torrt i en papperspåse. Det går också förvara fröerna i en papperspåse nedstoppad i en plastpåse i frysen. Missa inte att dokumentera sort noga från start!

Efter föreläsningen var det dags att lära sig vika fröpåsar och byta fröer med varandra. Här finns en video med instruktioner på hur man kan vika påsar.

Tack Eva för en inspirerande föreläsning och för att du generöst delade med dig av fröer.