Utan frö kan vi inte odla mat

Torsdagen den 13 april träffades ett 15-tal åhörare för att lära mer om fröodling av Eva Ekenberg. Kvällen var ett samarbete mellan Odlingsakademien 2.0 och biblioteket i Mariannelund. Andrea från biblioteket tipsade om nya odlingsböcker som finns att låna och berättade om fröbiblioteket – en låda där den som vill kan hämta och lämna in fröer. För att det ska fungera krävs aktiva medborgare som ser till att lådan används och fröer fylls på.

Varför ska man odla sitt eget frö? Förutom att det är roligt och spännande är det viktigt att bevara en mångfald av sorter, vårda våra kulturarvsväxter och andra sorter som är anpassade för att växa här hos oss. Fröer från våra vanliga fröfirmor är ofta odlade längre söderut i Europa och antalet olika sorter har minskat drastiskt under de senaste hundra åren. Förr odlade alla sitt eget utsäde och genom det utvecklades en mängd olika sorter som var anpassade efter den specifika platsen. Nu har få transnationella fröföretag med starka kopplingar till olje-, läkemedels- och kemiindustrin kontroll över majoriteten av fröerna.

Vi vet inte vad som kommer hända framöver men utan tillgång till fröer kan vi inte odla mat. Det säkraste sättet är att själv odla, spara och dela med sig av fröer.

Men för att odla fram frö av bra kvalitet krävs kunskap. Ett sätt att lära mer och bidra till bevarandet av fröer är att bli medlem i föreningen Sesam.

Växter delas in i anueller, ettåriga, som ger frö första året. Till exempel baljväxter, tomater och dill. Bienner, tvååriga, som ger frö andra året och därmed behöver övervintras för att kunna ta frö på. Till exempel morot, persilja och lök. (Går tvååriga växter i blom redan första året ska de kasseras.) Samt perenner, fleråriga, som ger frö varje år utom kanske det första.

De delas också in efter om de är självpollinerande, som baljväxter (förutom bondbönor), sallat och tomater eller om de är korspollinerande. Alla bienner, samt gurkväxter, kålväxter och majs är korspollinerande. Det kan ske genom insekter eller vind. De självpollinerande sorterna är enklast att börja med. De korspollinerade kräver att man har koll så det inte finns blommande växter en annan sort i närheten. När det handlar om vindpollinerade växter, som majs, betyder ”i närheten” inom 2,5 km, insektpollinerade behöver ett avstånd på 500 meter. Eftersom fröer kan sparas i flera år kan man odla en sort i taget, av de som kan korsa sig med varandra.

Välj ut fina exemplar med rätt egenskaper att ta frö på och se till att ha ett tillräckligt urval. Det behövs minst 5-6 plantor av självpollinerade sorter och det dubbla av korsbefruktade, ännu fler av majs. Det är viktigt att inte använda hybrider, F1-frö (det står på fröpåsen). De är en medveten korsning för att få fram enhetliga egenskaper med snabb tillväxt, anpassade för storskalig odling och inte genetiskt anpassade för att ta frö på.

Fröerna ska skördas fullt mogna, torra och bruna, i soligt, torrt väder och sedan förvaras torrt i en papperspåse. Det går också förvara fröerna i en papperspåse nedstoppad i en plastpåse i frysen. Missa inte att dokumentera sort noga från start!

Efter föreläsningen var det dags att lära sig vika fröpåsar och byta fröer med varandra. Här finns en video med instruktioner på hur man kan vika påsar.

Tack Eva för en inspirerande föreläsning och för att du generöst delade med dig av fröer.