Permakultur i process

Lördagen den 14 maj träffades 10 odlingsintresserade deltagare hos Riquette Verschoor de Louw i Lidhem utanför Vimmerby för att lära mer om permakultur.

Riquette berättade om sin resa från att de köpte gården Lidhem 2009 och därmed bytte livsstil, till att de startade Bed and Breakfast och testade många olika sätt att leva sitt liv och använda sin gård, till att de nu valt att lägga ut den till försäljning och byta livsfokus igen. Hon berättade om de första experimenten med att omvandla en väl kompakterad vändplan framför huset till en trädgård genom att ta naturen till hjälp, om den 600 kvm stora odlingen för att producera mat till familjen, gäster och försäljning, om de olika sätten att integrera djuren i odlingen och om framtidsplanerna för trädgården. Hon berättade om möjligheter och hinder, framgångar och bakslag och de många nya insikter och kunskaper det genererat.

Religionens och vetenskapen sätt att se på människans roll i naturen, till skillnad från permakulturens.

Permakultur kan förklaras och benämnas på många olika sätt, men ett är ”Hållbara system och beteenden med naturen som förebild”. Riquette berättade om permakulturens övergripande principer med omsorg om jorden, omsorg om människan och rättvis fördelning och om olika permakulturisters synsätt och idéer, där både hand (praktiskt experimenterande), hjärta (älska platsen och människorna där du bor) och huvud (använda principer och tekniker) fanns representerat. Principer kan vara att sluta kretslopp och inte skapa avfall, att skapa gynnsamma kopplingar mellan allt i ett system (tex i en trädgård), att ta tillvara och fördröja energiflöden (tex sol, vind, vatten, näring…) och att skapa små och långsamma lösningar istället för att göra stora och snabba förändringar.

Vi bjöds på god vegetarisk lunch lagad utomhus

Efter lunchen visade Riquette sin stora trädgård. Där fanns resterna av det gamla systemet med stora grönsaksodlingar i samarbete med grisar och får, den nuvarande lite mindre (men fortfarande stora!) odlingen, den spirade starten på ett nytt system med alléodling av träd, samarbete med höns och stort fokus på att bli självförsörjande på växtnäring utan djur genom att bland annat odla mycket kolrika växtslag, samt den helt nya köksträdgården uppe vid huset.

Grönsaksodlingen med en nysatt trädallé enligt NAP-principer: Var tredje träd är äpple, var tredje päron eller plommon och var tredje är kvävefixande såsom robinia, havtorn eller sibirisk ärtbuske.

Riquette har verkligen levt i permakulturens anda och det har visat sig vara en krävande och svår, men rolig, process som utvecklats och förändrats över tid. Några av hennes lärdomar är att ha konkreta mål, vara flexibel och villig till förändring, låta det ta tid och ta naturen till hjälp. Tack Riquette för att vi fick ta del av din kunskap och din livsresa i Lidhem!

Nästa, fristående tillfälle, är 4 juni i Mariannelund. Då håller Riquette workshop i att skapa en design för mångfald i en helt vanlig villaträdgård. Se separat inlägg för anmälan. Hoppas vi ses där!

6 reaktioner till “Permakultur i process

  1. Vilken fin dag ni verkar ha haft! Det är imponerande vad Riquette har hunnit med under de här åren och all den djupa kunskap hon hämtat ut ur föreningen mellan teori och praktik! Väldigt välskrivet och fylligt referat också!

    Gilla

      1. Bra fråga!
        Ju mer kol vi har i marken (dvs växtrester i olika stadier av förmultning) desto bättre närings- och vattenhållande förmåga samt bättre struktur.
        Den snabba lösningen till att höja mullhalten i jorden är genom att, som jag har gjort i många år, rulla ut en gammal ensilagebal på hösten efter skörd, eller som du har gjort, täcka med ull. Men då är det fortfarande något vi importerar till systemet.
        Riquette har antagit utmaningen att skapa det jordförbättrande organiska materialet själv på plats. Det kan man göra genom att odla sådant som ger mycket grova (=kolrika) skörderester så som t ex stjälkar av majs, solrosor, bondbönor osv. Odlar vi dessa kolrika växter tillsammans med kvävefixerare, t ex perserklöver tillsammans med majsen så binds kvävet som perserklövern fixerar från luften i majsvävnaderna och kan till stor del frigöras till nästkommande gröda om skörderesterna lämnas kvar att förmultna i bädden.
        Odlar vi däremot bara grödor som är fattiga på kol (tänk: allt som bryts ner fort så som gröna blad och fruktgrönsaker) så har kvävet från skörderesterna frigjorts redan under hösten och riskerar att förloras under vintern.
        Därför är det viktigt att fokusera på det kolrika materialet.
        Klipp från träd och buskar är ett annat exempel på kolrikt material som kan hjälpa till att bygga upp mullhalten och därmed skydda från näringsförluster. Perfekt användning är kompostlimpa.
        Ett annat exempel är spannmål som kan odlas som ”fånggröda”, dvs en gröda som fångar upp kvävet i jorden efter skörd och binder det så att det inte lakas ut med regnen.

        Gilla

Lämna en kommentar